onsdag 14 november 2018

Dröm en dröm.....

Mamma sa alltid att hon hade ett "rikt drömliv" och det har nog jag också, för jag drömmer väldigt mycket. Mamma kom alltid ihåg sina drömmar och berättade dem gärna. Man kan verkligen undra varifrån drömmarna kommer och varför.

Mina handlar numera ofta om djuren hemma på Stenstugu. Under många år drömde jag om hönsen. Vi hade ett hundratal värphöns och jag tycker att de fick den skötsel de skulle ha, men i mitt undermedvetna måtte det ligga en liten tanke om vanskötsel och gro, för i mitt drömliv far de väldigt illa. Där finns skadade höns och döda höns och plötsligt kommer jag på att de inte fått mat och vatten på flera dagar. Äggen, som ligger i redena, har jag ingen aning om hur gamla de är, för jag har inte plockat några på länge. Då är det skönt att vakna!

 Och jag var glad när jag vaknade i morse också, så att jag slapp fortsätta mata smågrisar.

Här är det inte jag som matar grisar, utan Åke
Jag hade en riktig mardröm, för det var fullt av stora bamsiga råttor i diskbänkskåpet och när jag försökte jaga bort dem sprang de ut, anförda av en stor mörk hanråtta. Den var stor som en katt.

Åke och jag gick upp och stod och tittade på dem från sovrumsfönstret och på grusgången under äppelträdet låg de i en stor hög.

Plötslig såg vi att det ju inte alls var råttor som vi trott, utan smågrisar och genast gjorde jag i ordning en bunke med mjölk och bröd och gick ut och matade dem med det. Det var verkligen skönt att vakna efter den pärsen.

I morse fanns det blåa gluggar i molntäcket och solen glimtade till och med till. Man blev riktigt glad en stund. Det mulnade till igen efter ett tag, men jag gick ut på en promenad, för det regnade i alla fall inte och det var riktigt skönt ut.


Jag tog rundan ner till samhället och sen hem via skogen. När jag kom fram till  Kupan gick jag in där  och pratade en stund, innan jag fortsatte vandringen. Som vanligt spanade jag efter öringar i ån, men fick inte se några i dag heller.



Trevlig onsdag!

12 kommentarer:

znogge sa...

Periodvis drömmer jag mycket och det är som om jag var mitt i en långfilm. Ibland väldigt spännande men ibland är det ännu bättre att vakna.

Någon promenad har jag inte hunnit med men kanske lite senare...

Kram

Monica sa...

Drömmer gör jag också men jag kommer sällan ihåg dem på morgonen! Min syster däremot, kommer alltid ihåg sina drömmar och brukar berätta. Men visst är det nästan alltid problem i drömmar? Jag drömmer ofta om mitt gamla laboratorie-jobb på universitetet och då är det alltid så, att jag kommer dit och inte alls vet vad jag ska göra och hur man gör...
Här har det blivit lite trädgårdsjobb, lite stickning och en promenad idag. Och nu har jag förberett köttfärslimpan vi ska ha till middag idag. Lite mellanväder men förhållandevis varmt.
Ha det så bra, kram, Monica

tigerliljan sa...

Min pappa brukade drömma att hästarna vände sig om och tittade på honom och inte hade fått mat, så det där ligger nog i omsorgen om djuren!

Ingrid sa...

Med så tight schema förstår jag att du inte hunnit med någon promenad.
Kram

Ingrid sa...

Jag drömmer ofta om mitt gamla jobb också och då hittar jag inte i huset. Jag går och går, åker hiss och kommer ingenstans. Ibland hamnar jag ute igen och kan inte komma in.
Så gott med köttfärslimpa!
Kram

Ingrid sa...

Ja,de ger oss dåligt samvete, det är tydligt. ♥

http://kraka.moah.se sa...

Det är riktigt jobbigt att ha drömmar där man måste utföra en massa arbete. Man är ju helt utarbetad när man vaknar.
Hoppas du får sova lugnt i natt. Utan råttor och smågrisar.
Kram

Gunnel sa...

Vilken konstig dröm! Jag brukar sällan komma ihåg mina drömmar och det jag minns är i regel så underligt så jag fattar inte varför jag drömt så. Kram

Anonym sa...

Jag minns nästan aldrig mina drömmar. Vaknar ofta mitt i en dröm, försöker sen minnas den, eller komma tillbaka i den (för att få veta slutet).
Inatt drömde jag att min goda vän, som fick en stroke i vintras, hade börjat prata igen. Tänk om det ändå varit en sanndröm.
Kram/Kicki
PS
Jag kan tydligen inte bevisa att jag inte är en robot, för jag kan inte publicera med mitt namn och adress

Ingrid sa...

Natten var lugn!
Kram

Ingrid sa...

Underliga är de minsann och inte alltid så trevliga.
Kram

Ingrid sa...

Vi får hoppas att det är en sanndröm och att din gode vän snart pratar med dig igen.
Så trist att du har bekymmer med att kommentera. Själv använder jag alltid mitt googelkonto när jag ska kommentera blogspotbloggar. Då är det aldrig några bekymmer.