torsdag 17 januari 2019

Bränn alla mina brev

När jag gick till Lokalen igår kväll var det +6º och det regnade och det har regnat i dag också, men det har inte varit riktigt lika varmt. Just nu, klockan fyra på torsdagseftermiddagen är det 0-gradigt, så jag hoppas att gästerna som lämnade mig för en stund sedan kommer hem utan olyckor.

I eftermiddag  har jag haft fem damer från SPF på kaffe. De är sammankallande i våra kaffekommittéer och  vi skulle gå igenom listorna och prata lite om verksamheten. Det är en grannlaga uppgift att fördela arbetet inför mötena, så det fanns en hel del att diskutera.

När jag höll på och städade inför mötet i förmiddags plockade jag bort den här boken från soffbordet. Den fick jag i julklapp och jag tycker att den är väldigt bra. Jag har aldrig läst något av Alex Schulman förut och blev verkligen glatt överraskad. Vilken författare han är!

Om boken kan man läsa:

Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt. 

I BRÄNN ALLA MINA BREV väver Alex Schulman samman tre perspektiv till en berättelse som överskrider både tid och rum. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker han inte bara århundradets kärlekshistoria, utan även dess tragiska konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett möte i det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden

Han skriver om sina morföräldrar Karin och Sven Stolpe, om deras äktenskap och om Karins kärleksaffär sommaren 1932 med Olof Lagerkrantz. Jag blev alldeles fascinerad av historien och kunde nästan inte släppa boken. Två eftermiddagar underhöll den mig och jag kan inte låta bli att jämföra min lästakt med Sven Stolpes. Han läste tre böcker före frukost i stort sett varje dag. Han satte pekfingret högst upp till vänster på sidan och förde det diagonalt över den ner till höger hörn. Tio sekunder tog det för honom att läsa en sida och memorera den. Alex skriver i sin bok, att morfadern själv sade sig ha läst fyrtiofemtusen böcker.

Nu ska jag försöka få tag i boken Alex skrivit om sin alkoholiserade mamma, Karin och Sven Stolpes dotter Lisette. Glöm mig heter den.

Trevlig torsdagskväll!

14 kommentarer:

Polargrevinnan sa...

Hej Ingrid!
Det var ett tag sedan jag läst och skrivit något i bloggarna.
Nu känner jag för att skriva igen.
Jag har läst Schulmans roman "Glöm mig" och jag kommer ihåg att jag
gillade den. Nu är det någon som har lånat den, vem vet jag inte.'Plötsligt står någon vid bokhyllorna (och jag är i köket) och ropar:"Du jag lånar den här boken av ???????. "Glöm inte adressen" säger jag. Tyvärr många gör det.
Böcker är till för att läsas och jag tycker det är bra att låna av varandra,
men att de ska lämnas tillbaka. För det mesta saknar jag inte utlånade böcker, men ibland vill jag läsa om böckerna.
"Bränn alla mina brev" måste jag läsa. Här den nyutkommen?
Ha det bra
Kram Viola

Lillian "sognafaret" sa...

De er de beste bøkene synes jeg, de som er skrevet som dagbok. Bøker blir bedre om en skriver som JEG, blir liksom mer troverdig da på en måte og mer innlevelse.

BoB sa...

Ojojoj!❤🐞

Monica sa...

Du beskriver boken så levande att jag verkligen fick lust att läsa den! Vi har genom åren samlat på oss en väldig massa böcker, så det blir sällan av att jag köper nya, för jag läser om böcker. många har jag totalt glömt bort att jag läst...
Sven Stolpes lästakt verkar ju helt otrolig!
Här har det börjat snöa nu i eftermiddag!
Ha det så bra, kram, Monica

Kicki sa...

Jag har tänkt läsa båda, men det har inte blivit av än.
Jag ser att jag varit dålig på att kommentera på sistone men det betyder inte att att jag inte varit här.
-5 här under dan, -12,5 nu mot kvällningen.
Kram/Kicki

Znogge sa...

Just denna har jag inte läst men väl hans andra och de har varit mycket bra. Jag får gå in och beställa denna på bibblan. Dock misstänker jag att kötiden är tämligen lång...

kram och god kväll!

Tigerlilja sa...

Boken ligger på ett bord här och jag ska läsa den så småningom. Jag läste A S:s bok om hur han träffade sin fru, och den var väldigt entusiastisk och det var ju tur. Sen är jag kanske lite skeptisk till intervjuer jag läst med honom om just den här boken, att morfar var en djävul. Vi har väl alla någon mindre sympatisk anförvant, men att skylla de egna vredesutbrotten på detta tycker jag kanske är lite märkligt, men jag får väl se.

http://kraka.moah.se sa...

Hans böcker kan nog få ingå i min ambition att läsa/lyssna på biografier 2019.

Kram

Geddfish ♥ sa...

Jag, som är så dålig på att läsa böcker på sistone, den här lät lockande.
Jag har också varit med om att "den här lånar jag" och sen vart den försvunnen. Blir lite ledsen, då jag hade sparat på en hel serie. Jag kan allt ge bort böcker, det beror precis på vilka de är.

Jag klarade mig i halkan idag. Och jag tog tid på mig.
Kram, Gerd

skogsnuvan sa...

Den boken måste jag nog läsa

Beppan sa...

Tack för lästips! Denna mörka och kalla tid på året passar det bra att ladda med en kopp gott te, krypa upp i favoritfåtöljen, svepa en varm sjal om sig och försjunka i en intressant bok.
Vi hade minus 27 i morse....

Susie på Stjärnarve... sa...

Läser mycket och - som jag trodde - ganska fort, men den hastigheten att få i sig 3 böcker före lunch det grejar jag inte! Boken lät mycket intressant men jag gillar inte A.Schulman, alltså har jag aldrig läst något av honom. (Där kan man se vad förutfattade meningar kan ställa till det.)
Det där med att låna ut böcker är något jag mer eller mindre har slutat med. Man får aldrig tillbaka dom. Därför har vi en bokhylla med ett par hundra pockets inne i gästrummet. Därifrån får gästerna läsa precis vad dom vill i hur många böcker dom vill - och sen ta med sig böckerna hem.
OM jag skulle råka låna ut en inbunden bok, så har jag en bok jag skriver upp vad och till vem - sen återkräver jag dom efter nån månad!
KRAM/Susie

Bosse Lidén sa...

Tack för boktipset. Visste inte om hans koppling till legenden Sven Stolpe. Ett namn jag hörde talas om ofta när jag var liten.
Måndagskram från samma ö

Ps. Jag kan inte längre kommentera på Sussis blogg. Hon måste gjort om sidan.

Ingrid sa...

Svar till Bosse:
Det var konstigt att du inte kan kommentera hos Sussie? Jag har inga problem alls. Om du går in på ett inlägg, så måste du längst ner på sidan, under de övriga kommentarerna, där finns länken till nya kommentarer.
Kram