lördag 19 januari 2019

Ny flytt

Det har varit ännu en solig och fin dag med temperatur runt nollan. Jag vaknade till ganska tidigt, gick upp en vända, drack lite vatten och gick och la mig igen. Det är ju lördag och då larmar inte mobilen förrän klockan halvnio.

Nu har jag just ätit en sen lunch, för när jag städat färdigt gick jag ut på en promenad. Det blev inte så långt i dag heller, för det var inte speciellt trevlig ute, men jag tog en vända in på Kupan och pratade med dem som jobbade i dag och så fick givetvis Konsum ett besök.

Titta så vackert de här tulpanerna åldras
Förmiddagen ägnade jag åt fredagsstädning, för igår blev det ingenting gjort och jag måste säga att det verkligen behövdes. Jag hann med det mesta innan Eva kom, för vi hade kommit överens om att genomföra en flytt i dag.

Jag har tröttnat på mammas doftranka och annonserat efter någon som vill ta över den och det ville Eva, så nu har den flyttat igen. Den börjar bli riktigt berest.

Jag köpte den till mamma i november 1996 när hon hade flyttat till Åvallegården och hon blev så glad över den. "Men Ingrid", sa hon. "Har du köpt en doftranka?"  Hon älskade dem och hade alltid något exemplar i sina fönster. Där, i det lilla rummet på Åvallegården som bara hade ett fönster, stod den tills hon gick bort i juli 2002 och då fick den flytta hem till oss på Stenstugu.

När vi sedan flyttade till Odvalds på hösten 2011 fick den givetvis följa med hit. Här har jag ju inte så många fönster och den tar väldigt stor plats, även om jag försökt beskära de då och då, för att den inte ska bre ut sig allt för mycket. Så jag har som sagt blivit rätt trött på den. Nu får Eva ta hand om den, men vem vet, den kanske hamnar på Åvallegården igen? För kanske blir det min slutstation också .......

Nästa generation tar över
Nu ska jag sätta mig och läsa i boken jag laddade hem igår, Alex Schulmans  Glöm mig. Jag började på den igår innan jag gick till Lokalen och den verkar också vara bra och den berör mig verkligen. Hans beskrivning av hur han och hans syskon upptäcker att mamma är konstig ibland och hur de rättar in sig och förhåller sig till den nya situationen, kan nog alla som haft en förälder som missbrukat känna igen sig i och när det är en mamma måste det vara extra svårt. 

Trevlig lördag!

11 kommentarer:

Skaparglädje sa...

Jag beundrar alla människor som kan överleva växter i så många år. Hur gör ni?.
Jag är urdålig på att få mina krukväxter att överleva.
Önskar dig en skön stund med boken.
Kram!

Znogge sa...

Det är verkligen imponerande att ni har lyckats hålla liv i växten så länge. Då blir man också extra rädd om den! Smidigt att Eva ville ta över den så att den stannar i familjen. Tredje generationen är nu ägare vilket känns roligt!

Kram och god lördag!

BoB sa...

Det var mej en berest blomma. Det är så kul att läsa dina inlägg. Det blir nostalgi liksom. Kram från Bob 👍🐞

Monica sa...

Så mycket minnen med en krukväxt! Vi har en ros vid staketet, som mina föräldrar planterade innan jag föddes, och den är jag så glad för. Den är ganska tanig och klen, men så länge den vill hänga med, är jag glad. Men den tar ju ingen plats som din doftranka. Hoppas att Eva kan håll liv i den och att någon av barnbarnen vill ta över så småningom!
Här är det en plusgrad och ser isigt ut, så idag blir det nog en innedag.
Ha en fortsatt fin helg, kram från mig!
Monica

Ingrid sa...

Svar till BoB:
Så roligt att du känner så Barbro ♥
Kram till dig och Bosse och ha en fin helg!

http://kraka.moah.se sa...

Nu är jag klar med min Alex Schulman maraton. Ska skriva om det när jag hinner. Tills dess får du, och andra, hålla tillgodo med några ord om en bok jag inte tycker om och en jag tycker mycket om.

Kram

Tigerlilja sa...

Den ser verkligen väldigt välskött ut, doftrankan! Jag hade en för länge sen och jag minns när jag skulle beskära den och vecklade ut den på golvet. Många meter blev det!

Gunnel sa...

Det var en maffig planta! Min mor var också makalös på att klara av alla växter. Mina döttrar fick överta hennes blommor och det klarar de med den äran. Det var aldrig tal om att jag skulle blandas in i det hela, för jag är helt hoplös. Kram

wiolettan sa...

Den får glädja många, din doftranka och den är ju också så fin.
"Slutstation", det låter verkligen ödesmättat. Jag brukar inte tänka så, livet här på jorden är en resa och slutmålet ovan där, så tror jag.
Inte trevligt ute, skriver du, har ni också halt på Gotland? Det hämmar mycket att inte kunna gå som vanligt. Men, det kommer bättre tider.
Det verkar vara en intressant bok, men sorglig, kan jag tänka mig.
Trevlig söndag önskar jag dig.
Kram!

Kicki sa...

Jag har ett paradisträd, som varit med jättelänge, tog över det efter mamma, som dog 2003, men den var gammal redan då.

Jag lyssnade klart på Glöm mig igår, hade strax innan lyssnat på Sigrid sover på soffan inom samma område (alkoholism)
Kram Kicki

Ingrid sa...

Svar till Kicki:
Min pappa var alkoholist, så den här boken berör mig verkligen. Jag ska läsa färdigt den i dag tror jag (om jag orkar)
Kram