tisdag 18 december 2018

Favorit i repris - Vem var Jesus?

Julen nalkas med stormsteg och den firar vi ju till minnet av Jesu födelse, något som kanske glöms bort i dag, när stressen och julhysterin slår till. Men vem var då Jesus och var kom han ifrån? Det finns en del olika teorier.

VEM VAR JESUS?
Det finns tre bevis på att Jesus var Mexikanare:
  • Han hette Jesus
  • Han var tvåspråkig
  • Han hade problem med myndigheterna
Men det finns också belägg för att var Irländsk:
  • Han gifte sig aldrig
  • Han berättade alltid historier
  • Han älskade att vara ute i naturen
Samtidig finns det tydliga indikationer på att Jesus var Afrikan:
  • Han kallade alla för ”broder”
  • Han gillade gospelmusik
  • Han fick ingen rättvis rättegång
Tre starka fakta talar för att Jesus var Italienare:
  • Han gestikulerade när han talade
  • Han drack vin till alla måltider
  • Han var säker på att hans mor var jungfru, och modern var säker på att han
    var Gud.
Men ytterligare fakta tyder på att Jesus kan ha varit från Californien:
  • Han klippte aldrig håret
  • Han gick barfota
  • Han grundlade en ny religion
Men, det är faktiskt flest bevis för att Jesus var KVINNA :
  • Hon blev tvungen att utfodra många människor med kort varsel, även om det
    inte fanns tillräckligt med mat.
  • Hon försökte att göra sig hörd bland en massa män som inte lyssnade.
  • När hon hade dött blev hon tvungen att uppstå igen för det fanns fler
    uppgifter att göra.

DÄRFÖR:
Skicka detta till alla underbara, hårt arbetande kvinnor som aldrig vilar,
för att uppmuntra dem till förstå att de är mycket mer gudomliga än de
tror………..

 Det här hittade jag i mejlboxen för några år sedan. Jag har nog inte sänt det vidare, men haft med det i bloggen i juletid en och annan gång.

Trevlig tisdag!

måndag 17 december 2018

Tredje advent - Julbord och vinterns första snö

Det fortsatte att snöa igår, så någon promenad ut till Warfsholmen blev det inte, men jag slapp ta ut bilen, för Bosse och Carina kom och hämtade mig. Jag hade mejlat till Warfsholm och bett dem att ordna en bra plats till oss med tanke på att Carina sitter i rullstol och det hade de gjort och vi fick verkligen bra service av den trevliga och omtänksamma personalen. Matsalen var så vackert juldekorerad och en brasa sprakade hemtrevligt och maten på  julbordet smakade mycket gott. Det blev en riktigt trevlig eftermiddag!


Strax efter fyra var jag hemma igen och då hade det snöat en hel del och det verkar ha fortsatt i natt också, för i morse var det riktig mycket snö.

Måndag morgon kl 7
Vinterns första snöskottning är avklarad
På förmiddagen i dag kommer vår ordförande i SPF hit. Det är lite vi ska gå igenom och sedan ska jag nog ta och plocka fram resten av julpyntet.

Trevlig måndag!

söndag 16 december 2018

Gotlandslimpa

Tredje söndagen i advent är det i dag och ute ser det lite vintrigt ut. Det har kommit ett tunt lager snö, som gjort åtminstone taken vita, men gräset lyser ännu grönt. I dag ska vi ut och äta julbord och i år blir det ett nygammalt ställe, Warfsholms pensionat. Jag hade trott att jag skulle kunna ta en promenad dit, men det ser halt och besvärligt ut, så jag får nog ta bilen.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

I den årgång av Allnakku som jag använder står det att det är Truglimpus dag, trots att det är söndag.  En truglimpe är en gotlandslimpa där degen gjorts i ett trätråg.

När jag kom till Stenstugu hade jag ingen aning om hur man bakade gotlandslimpa och jag hade nog inte ens smakat en riktigt sådan,  men svärmor var specialist på det och hon bakade väldigt goda limpor. Hon brukade ofta skänka några stycken till julauktioner och fick, på den tiden (60-talet), den imponerande summan av 30:- per limpa.

Men även hon hade varit nybörjare en gång och hon berättade om det första julbaket hon var med om på Stenstugu. När hon, svärfar och de två äldsta barnen kom tillbaka till Sverige från Amerika och familjen bosatte sig på Stenstugu, bodde även svärfars två äldre syskon Amalia och Gustav där. Det närmade sig jul och det blev tal om julbak och Amalia tog in degtråget från ladan, där det stått sedan det använts förra gången. När svärmor fick se det blev hon förskräckt! Det var ju inte rengjort sedan förra baket! Så fick det ju inte se ut,  så i ett obevakat ögonblick satte hon igång och skurade tråget tills det var rent och fint.

Det skulle hon inte ha gjort. Amalia blev rasande, för nu var trågets jäsförmåga förstört, Det var de gamla degresterna i det som gjorde att degen jäste och blev så där härligt syrligt, som en riktigt gotlandslimpa är. Ja, ja, det blev väl jul det året också och Amalia blev säkert god på sin svägerska igen.

Här kommer ett recept på hur man bakar gotlandslimpor, men skam till sägandes måste jag erkänna att jag nog aldrig provat att baka det själv. I alla fall kan jag inte komma ihåg det. Det blir lätt så när man umgås med duktiga människor. Mamma var en väldigt duktig sömmerska, men inte lärde jag mig något av henne.😇

Gotlandslimpa


Degen slås i surt tråg kvällen före uppbakningen och tråget med degen bäddas in i filtar, så att den håller sig varm och börjar jäsa.

Ingredienser:
Cirka 10 kg rågsikt
9 l uppkokt vatten med 2 nävar salt och pomerans i.
Pomeransen hackas sedan fint, men blandas i degen först dagen efter.

Efter att ha jäst under natten knådas  degen med 2 hg jäst och mera rågsikt och får jäsa en gång till.

Då den jäst ordentligt arbetas 1 kg socker , ½ kg sirap och pomeransen i.

En av svärmors gamla träskålar som limpan fick jäsa i
Degen bakas sedan upp och lägges i skålar.

Jäses ½ tim och gräddas sedan i 150 grader varm ugn i ca 1 timme.

Svärmor Ruth

Var det gamla trätråget finns i dag vet jag inte. Kanske ligger det uppe på rindarna* på ladloftet.

Fast jag har ett svagt minne av att Bosse och en av hans kompisar, när de var i 10-årsåldern, körde iväg med tråget på en cykelkärra  och sedan  använde det som båt och seglade med det i en brya (en vät) hemma hos kompisen

* loft i en lada där man lägger otröskad säd, skulle över logen, ofta bestående av lösa bräder

Trevlig tredje advent! 

lördag 15 december 2018

Nu har jag varit....

...ute och kollat bilen. Varför då? Jo igår, när jag skulle åka till Preem för att betala  den årliga  servicen de gjort på Golfen, kändes bilen så konstig och när jag backat ut och skulle stänga garageporten, tog jag mig en titt på däcken och då var ett framdäck nästan tomt. Va! En räkning på  tiotusen låg och väntade på mig och bilen var i stort sett obrukbar! Förutom det tomma däcket, så blinkade service-lampan fortfarande. Hade de gjort någon service eller inte?

Eftersom det ännu fanns en aning luft kvar i däcket körde jag sakta och försiktigt till macken och fick det pumpat och sedan åkte jag direkt till verkstaden. Bilen hämtades av en mekaniker och efter en stund kom han tillbaka och talade om att nu hade han släckt service-lampan och däcket var det inget fel på. Hans teori var att ventilen hade hakat upp sig, när han kollat lufttrycket.

Kommer du ihåg förra året när jag haft bilen på service och oljan rann av den på vägen hem från verkstaden. Då skyllde man på att en ventil hakat upp sig genom att det varit så kallt ute. Just den här modellen av Golf tålde inte att stå ute när det var kallt. Att byta ut den trasiga ventilen kostade mig ytterligare 1300:-.  Jag måste säga att förtroendet är förbrukat!

I dag ska SPF ha ett möte med Luciatåg i Klinte församlingshem och det var anledningen till att jag gick ut och kollade bilen så fort jag fått kläderna på mig. Allt såg dock ok ut, så jag ska nog våga ge mig iväg. Egentligen hade jag tänkt åka upp till Stenstugu och spola av bilen nu på förmiddagen, men det är minusgrader i dag, så det är nog inte så klokt. Det får vara tills det blir en dag med blidväder.

Trevlig lördag!

fredag 14 december 2018

Luciakvällen i Visby

Jag hade en väldigt trevlig eftermiddag och kväll igår i Visby. Jag tog en buss som gick ganska tidigt och började med att julhandla på Östercentrum innan det var dags att gå till Ann-Marie. Det var lugnt i affärerna och jag var ganska snart färdig med det jag skulle ha tag i. Vi ska inte ha så mycket julklappar och köper inte till alla,  utan bara familjevis. Men jag har fått tillstånd att köpa så mycket jag vill. Vad de nu menar med det?

Det var lite grått och det regnade en aning, men det var milt i luften, precis stilla och halkfritt,  det är man tacksam för.

Österport
Naturligtvis gick jag in på Siesta och åt min favoritbakelse. Den här innehöll två stora jordgubbsbitar, två vindruvor, en skiva kiwi och två bitar ananas och så en god gelé över hela härligheten.. 
Sedan gick jag till Irisdahls blomsterhandel och köpte en blomma till Ann-Marie. Man vill ju inte komma tomhänt.
Hos Ann-Marie samlades hennes vänner, både med och utan hundar och vi fick njuta av en väldigt god risgrynsgröt och skinksmörgåsar och senare blev det kaffe med lussebullarr och kakor. De andra gick så småningom hem, men jag satt kvar en liten stund till och sedan följde Ann-Marie och Baxter mig till bussen.

Kommunikationerna mellan Visby och Klintehamn är verkligen bra. Den buss jag åkte hem med  gick 21.45 och om jag velat hade jag kunnat åka ändå hem till Odvalds, men jag kom på att jag ju kunde passa på att få hem bilen från Preem, för de hade ringt från verkstaden och sagt att den var färdig. Så när vi kom till Klintehamn bad jag chauffören stanna vid macken och det var han bussig och gjorde. Där stod Golfen, nyservad och fin och väntade på mig.  Eller fin och fin, den var ju lika lortig som när jag lämnade in den förstås, för någon biltvätt ingick inte i servicen.

Nu ska jag åka dit och betala kalaset - vanlig service inklusive kamremsbyte.  Det är inte billigt att ha bil!

Tack Ann-Marie!

torsdag 13 december 2018

Luciadagen

Ute singlar några lätta snöflingor i luften och det ser ganska kylslaget ut, men solen bryter igenom molnen då och då. Jag har tittat på Luciamorgon på tv, druckit kaffe och ätit en lussekatt, i stället för den sedvanliga smörgåsen. Nu ska jag gå i badrummet och se om jag kan snygga till mig lite, för i eftermiddag ska jag ta bussen till Visby. Jag är bjuden till  Ann-Marie o Baxter på julgröt och skinksmögås i kväll och tänkte passa på att fixa lite jullklappar innan jag ska till dit.

Någon Lucia fick jag aldrig vara när jag var barn, för jag var liten till växten och mörkhårig, så jag passade inte alls in i den rollen, men jag sjöng bra, så jag har varit med i många Luciatåg. Känner du till legenden om Lucia, om inte, så kommer den här:

Lucia - legend och historia

Lucia anses ha varit en historisk person och datumen för hennes födsel år 283 och hennes död år 303 är sannolika.
I Luciatraditionen ingår många element som smält samman till en helhet. Hon är blandning av både Sankt Nikolaus, julbocken, Jesusbarnet och Lucifer, menar traditionsforskarna.Legender och berättelser om Lucia går tillbaka till antiken och staden Syrakusa år 283 efter Kristus. Då föddes Lucia i en adlig och välbärgad familj. Fadern var av romerskt ursprung men dog tidigt och Lucia uppfostrades av sin mor Euthycia. Moderns namn antyder att hon hade grekiskt påbrå. Lucia ville helst av allt förbli jungfru och leva ett helgat liv i Guds tjänst. Modern Euthycia hade lidit av en svår sjukdom i många år och hon blev övertalad att företa en pilgrimsfärd till Catania där helgonet Agatas grav fanns. Pilgrimsfärden och besöket vid den helige Agatas grav botade henne. I glädjen över att ha blivit botad gick Euthycia med på Lucias önskan om att skänka all egendom till de fattiga.

Fästmannen hämnades

Enligt tidens sed hade Lucia blivit bortlovad som fästmö. Den blivande fästmannen kände sig lurad på den hemgift han hade väntat sig. Han insåg nu att Lucia var kristen. Det här var under den tid då den romerska kejsaren Diolectanius förföljde de kristna. Fästmannen angav Lucia som kristen för myndigheterna. Enligt legenden stack Lucia då ut sina ögon eftersom hon tänkte att det var hennes vackra ögon som fått fästmannen att intressera sig för henne. För sin trohets skull belönade Gud Lucia genom att genast ge henne tillbaka ögonen.

Lucia prövas

För att pröva om Lucia var kristen anmodades hon nu av prefekten i Syrakusa att offra till de romerska gudarna. På det svarade Lucia att: "Ett rent offer till Gud är att besöka änkorna, de föräldralösa och pilgrimerna som behöver hjälp, och det är redan tre år sedan jag gav ett sådant offer till Jesus Kristus genom att dela ut all min egendom". Prefekten beslöt att straffa Lucia genom att skicka henne till en bordell men hon vägrade blankt. Då tände man en eld runt henne, men elden rörde inte henne. Till slut kallade man fram bödeln som stack en dolk i hennes sida. Det påstås att det var fästmannen som fungerade bödel. Efter sin död år 303 blev Lucia snart ett av den katolska kristenhetens största helgon. På den tiden var vi i Norden ännu hedningar. När Norden kristnades på 1000-talet kom Lucia till oss som ett av många katolska helgon.

Den längsta natten

Seder är långlivade och det hedniska firandet av årets längsta natt satt djupt i folksjälen. Natten mellan den 12 och 13 december upplevde man traditionellt som den längsta och det hör ihop med den tidigare julianska kalendern. Den långa mörka natten var full av all slags troll och annan ondska som till exempel Lucifer. Härifrån var inte steget långt till Lucia. Det var också denna natt som julefastan inleddes och därför gällde det att proppa i sig så mycket man kunde just innan. Man festade och söp. Ännu för hundrafemtio år sedan var det bara i Västsverige som man brydde sig om Lucia. År 1927 skapade Stockholms Dagblad det första offentliga Luciatåget, en helt ny sedvänja.

Luciasången

Den italienska versionen är ingen luciasång som vi tänker oss den, utan en folkvisa från Neapel, sjungen av en neapolitansk fiskare och Santa Lucia är en stadsdel i Neapel. Melodin är det enda som överensstämmer mellan den italienska och svensk versionen. Här sjunger Elvis en vers av "Sul mare luccica". Jag har haft en så fin inspelning med Caruso, men den är inte tillgänglig längre.


Sul mare luccica
l'astro d'argento.
Placida è l'onda;
prospero è il vento.
Venite all'agile
Barchetta mia!
Santa Lucia, Santa Lucia


Ha en fin Luciadag!

onsdag 12 december 2018

Tog en tur till Gahms

 Igår hade jag ingen blogglust, så det blev inget inlägg. Jag vet inte riktigt vad jag pysslade med på förmiddagen, men sen var jag och jobbade på Kupan. Som vanligt var det en trevlig eftermiddag och jag hoppas att kunderna tyckte det också. Jag handlade lite själv också:

Nya sovrumsgardiner. Blommorna i fönstret är förra årets julstjärnor. Jag har varit på väg att slänga dem flera gånger, men nu ser jag att det är dags att byta ut dem mot något fräschare.
När jag kom hem från Kupan måste jag givetvis prova nyförvärven och när gardinerna  var på plats satte jag på teven och såg dagens avsnitt av Hemma igen, en australisk tvserie som jag gillar och när den var slut blev jag sittande. Datorn var inte ens på.

Enligt Allnakku är det Avsjonsdagen* i dag och jag granskade mina juldukar och funderade på om någon av dem kan vara något syföreningsalster. Både jag och mamma broderade ständigt förr i tiden, så jag känner till ursprunget till de flesta dukarna. Några är äldre arvegods, så vem vet? Förr var det självklart att gå på auktioner så här före jul, så visst kan någon av dem vara ett inrop  från någon avsjon. Min svärfar ömmade mycket för Röda Korset och när de hade syföreningsauktion i Skolgården i Fröjel brukade han alltid ropa in någonting.

Det har varit en solig och ganska fin onsdag och på förmiddagen tänkte jag ta mig en tur till Hemse, men kom bara till Gahms i Fardhem. Där jag var inne och köpte kuvert till SPF och papper och lite annat till mig själv.

Vägen var hemsk! Det var inte halt, men det var blött och slabbigt och jag hade en skarp sol rakt i ögonen, så trots extra solglasögon fick jag sitta och skugga med ena handen och ratta med den andra och jag mötte den ena lastbilen efter den andra, som sköljde över mig med något som liknade lervälling. Jag nöjde mig med det jag handlat och körde hem igen. Hemse får vara till någon annan gång.

Bilen har jag nu varit och lämnat vid Preem, för i morgon ska den lille Golfen få service igen. Egentligen hade jag planerat att gå hem från macken, men precis när jag skulle gå in och lämna nyckeln kom min svärson Claudio körande, så då skjutsade han mig hem. En liten promenad fick jag i alla fall, för jag när jag kom hem mötte jag en granne, som var på väg ut på en runda, så då slog jag följe med henne.

Trevlig onsdag!

*Syföreningsauktioner var och är väl ännu vanliga i december. Då är det ett behändigt sätt att inhandla julklappar. Behållningen går ju alltid till goda ändamål.

måndag 10 december 2018

Juldukarna är strukna

Det blev ingen Fridolfpromenad i dag, för man har ordnat så att han kan få springa ut på gården som vanligt. Jag kommer nog att hämta upp honom då och då i alla fall, men i dag väntade jag ett besök på förmiddagen, så det passade bra att inte behöva tänka på Lille Fridolf. I och för sig har det varit rätt vackert väder, åtminstone en stund på förmiddagen då det var riktigt ljust, men nu är det grått och det regnar.


Jag fattar inte vart personen som skulle komma hit har tagit vägen, för hon har inte dykt upp och när jag väntat ett tag, tog jag fram juldukarna och strök dem. Nu ligger de fint utbredda på strykbrädan i väntan på att jag ska lägga på dem.

Och så skramlade det till i brevinkastet och de första julkorten ramlade ner på dörrmattan.
Tack Klinte församling och Anita!

I morgon ska jag posta mina 💕

Nobeldagen 2018 - utan Nobelpris i litteratur

10 december - Nobeldagen är det i dag och nog känns det lite konstigt att man inte har utsett någon pristagare i litteratur, men Svenska Dagbladet har en artikel om Elena Ferrante i dag och de skriver bland annat:
 Elena Ferrantes romansvit "Min fantastiska väninna" har en sådan konstnärlig kvalitet att den vore värd ett Nobelpris i litteratur. Dessutom skulle Svenska Akademien på så sätt dessutom gottgöra försummelsen att inte ha tilldelat Ferrantes förebild Elsa Morante priset.
Elena Ferrante är en italiensk författare som valt attt vara anonym, men i oktober 2016 spreds ett ej bekräftat rykte att författaren är översättaren Anita Raja. Elena Ferrante har skrivit ett 10-tal böcker och blev internationellt känd genom Neapelkvartetten. Jag blev medveten om henne i samband med Italienska föreningens Primavera våren 2017, då den svenska översättaren Johanna Hedenberg var här och presenterade böckerna. Hon satt då på Författarcentrum på Klinten i Visby och höll på med översättningen av den fjärde och sista boken.

Neapelkvartetten följer de två väninnorna, Elena och Lila, genom livet från deras uppväxt i ett fattigt kvarter i Neapel på 50- och 60-talen. Första delen skildrar barndom och tonår, andra ungdomsår, tredje åren mitt i livet och fjärde delen skildrar medelålder och åldrande.

 Min fantastiska väninna
I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar. Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som…

Det här var alltså den första boken jag läste av Elena Ferrante och den var verkligen fängslande. Elena och Lila växte ju upp under ungefär samma tid som jag gjorde, så jag kunde inte låta blir att jämföra förhålladena i Neapel mot de erfarenheter jag har från den tiden. Jag läste de tre första böckerna sommaren 2017 och då kändes det nästan som om jag befann mig i Neapel.

Min fantastiska väninna är nu filmad också,  men på HBO, som jag inte har tillgång till, men det kommer väl att gå att se den på något sätt så småningom.


Hennes nya namn
Del två i Elena Ferrantes romansvit om de båda barndomsvännerna Lila och Elena tar vid där den första delen slutade. Lilas äktenskap med charkuterihandlaren Stefano Carracci visar sig redan på bröllopsnatten katastrofalt och Lila försöker att med alla medel ta sig ur det. När hon av hälsoskäl skickas till ön Ischia för en sommarvistelse övertalar hon Elena att följa med som betald sällskapsdam, men vistelsen får oanade följde för dem båda och inverkar drastiskt på deras framtida liv.

Den som stannar, den som går Elena stöter under ett författarframträdande på Nino Sarratore som hon i hemlighet varit förälskad i under hela sitt liv. Lila har efter sitt misslyckade äktenskap börjat ett nytt liv med Enzo Scanno och bor med honom och sin son Gennaro i en förstad till Neapel. På kvällstid lär sig Lila allt hon kan om datorer och programmering för att på så sätt skapa sig en ny och bättre tillvaro.

Det förlorade barnet
I den fjärde och avslutande delen i Neapelkvartetten flyttar den numera etablerade romanförfattaren Elena Greco tillbaka till Neapel för att kunna komma närmare sin älskare Nino Sarratore. Hon tvekar att ta upp kontakten med Lila, som numera är framgångsrik egenföretagare i databranschen, eftersom hon är rädd för att Lila ska ta över hennes liv. Men de träffas igen när de blir grannar för ett tag och hjälper varandra med barnen. Deras vänskap blir mer jämbördig i vuxen ålder, men än en gång tar båda deras liv dramatiska vändningar och allt kullkastas.  

En dag i mars 2018 var jag i Visby och då fick jag tag i den fjärde boken och den var precis lika bra som de tre första och den knöt ihop säcken på ett utmärkt sätt. De här böckerna är inte svårlästa, men de kräver att man läser dem med lite eftertanke. Det går inte att skumma förbi någonting, för då förlorar de sin mening. Jag kan varmt rekommendera dem och visst är Elena Ferrante värd ett nobelpris för sin romansvit.

Hör ni det, Svenska Akademien!

söndag 9 december 2018

Dags att skriva julkort

Andra söndagen i advent började med regn och rusk, men det har klarnat upp och om man tittar efter ordentlig, så finns det en och annan blå glugg bland molnen. Få se om det blir så pass skapligt väder att jag går ut ett tag? Annars får jag försöka roa mig på något annat sätt.


Jag skulle till exempel kunna skriva  julkort. Jag köpte lite olika kort på Kupan för ett tag sedan och det kan väl vara en lagom söndagssysselsättning att skriva i ordning dem. Ännu är det nog lite för tidigt att sända iväg dem, men gjort är gjort. Sen gäller det bara att komma ihåg att köpa frimärken. Inte blir det många gånger om året som jag sänder en hälsning via posten, eller Postnord som det heter nu, men julkort är trevligt, både att få och att sända tycker jag.

Det verkar vara en riktig tursöndag i dag förresten, för titta här! I dagens Trisskalender vann jag 150:- på adventsskrapet, så nu är de satsade pengarna betalda och dessutom fick jag jultomte nr 2.

Miljonen närmar sig!


Kommer jag att offentliggöra en eventuell storvinst, kanske vän av ordning undrar?  Det är en fullt  berättigad fråga och svaret tål att tänkas på. Vad är förresten en storvinst? Det beror nog mycket på under vilka förhållanden man lever. Det som är en storvinst för den ena kan vara en spottstyver för den andra. Jag är i vilket fall som helst väldigt glad för dagens vinst!

Ha en riktigt härlig andra advent!

lördag 8 december 2018

Färdigbakat

Jag vet inte vad som hände, men i morse sov jag ändå tills mobilen plingade till och talade om att klockan var halvnio. Det är inte ofta jag sover så länge och inte gick jag och la mig speciellt sent heller. Jag såg På Spåret och Scott & Bailey och sen stängde jag av teven och gick till sängs.

När jag kom upp fick jag se att det var mulet och blött och regnet stänkte på fönsterrutan, så det kändes som dagens plan satt som en smäck.

Jag satte degar till Uppåkrakakor och Chokladbröd igår eftermiddag och i dag skulle jag baka ut dem. Innan jag satte mig vid köksbordet för morgonkaffet tog jag ut degarna ur kylskåpet så att det skulle bli lite medgörliga och när jag fått på mig kläderna och bäddat satte jag igång med kavlingen.

Uppåkrakakorna flöt ut lite för mycket, de är väldigt möra och goda, men inte så vackra, men chokladbröden blev perfekta. Nu är jag färdig med julbaket, för igår eftermiddag, när jag kom hem efter promenaden med Fridolf, gjorde jag ett par plåtar med lussekatter och saffransbullar.

Det blev inget storbak, för jag har ganska fullt i frysen, men det viktigast är att man har några lussekatter till Luciadagen.

Fram på dagen har det ljusnat på himlen och lördagsmorgonens mulna väder har förbytts till solsken, men även om termometern stått på +6º var det inte speciellt skönt ute. Det blåser isande vindar i dag. Det upptäckte jag när jag var en vända ut till soprummet.  Jag hade funderingar på att ta mig en promenad när jag var färdig med bakandet, men det får vara, för nu är klockan snart tre, det börjar mörkna och solen går ner om nio minuter.

Trevlig lördag!

fredag 7 december 2018

Fem en fredag v 49 - Framtid




Det är en genomgrå och regnig fredag, men det är hela +7º och det det är dags för Fem en fredag och temat som elisamatilda valt den här veckan är Framtid. Fler som grubblat över de här frågorna hittar du bland kommentarerna i elisamatildas inlägg.

1. Vad är något du trodde när du var liten skulle finnas eller vara uppfunnet idag? 
När jag var liten fanns ju inte någon teve, men när man satt där vid radion  hörde man talas om att i Amerika fanns det minsann något som gjorde att man kunde se de som talade, inte bara höra dem. Fast inte  trodde jag väl då, att det var något som vi skulle få uppleva. Amerika var ju så långt borta, så det var stort den dagen Vibergs Värdshus skaffade en av de första apparaterna i Klintehamn någon gång 1956-57. Inte kunde man se så mycket, när Valter stod där och vände och vred på antennen för att få fram en snöfri bild, men oh så spännande det var.

2. Till vilken tidsera (antingen bak eller fram i tiden) skulle du vilja åka till? 
Bakåt i tiden skulle jag inte vilja åka. Jag kan svårligen tänka mig att det fanns en tid som var bättre än den vi lever i i dag. Däremot är jag väldigt nyfiken på framtiden. Det har hänt så enormt mycket under den tid jag levt, så om utvecklingen ska fortsätta i samma rasande fart kan man verkligen fundera på hur det ser ut om 100 år.

3. Vad är en sak du vill att du ska ha gjort eller upplevt om 10 år?
 Jag hoppas framför allt att jag får vara någorlunda frisk både i kroppen och knoppen, annars vet jag inte om jag vill leva så länge till, så jag besvarar frågan med ett ?.

4. Tror du att det går att sia om framtiden? 
Jag tror inte på spågummor, men vetenskapsmännen har säkert en ganska klar bild över hur vår framtid kommer att utvecklas och när man hör deras undergångsprofetior blir man ganska rädd. Vad har vi gjort mot Moder Jord?

5. Vad står här näst på din agenda? 
Här näst på min agenda står en promenad med Fridolf och en vända in på Konsum för lite kompletteringar. Om jag tittar lite längre fram i tiden, så har jag en resa inbokad, men jag är väldigt tveksam till om jag ska ge mig iväg på den. Det känns lite småjobbigt.

Trevlig helg!

torsdag 6 december 2018

Julbaket påbörjat

Det har varit en riktigt skön dag med lite lätt molnslöjor, som solen orkat ta sig igenom och nästan ingen blåst.

Jag hade lite datorpyssel att ta hand om på förmiddagen och fram mot elva-tiden åkte jag till Sicklings och gick en promenad med Fridolf. Det var vått och lite slabbigt på vägen, så han blev lite smutsig om benen och magen, men annars var det en skön tur.

Jag kom hem lagom till lunch och när jag ätit satte jag igång med julbakningen som jag lyckats förträng så länge. I morgon kväll ska jag sätta de kakdegar som behöver vila över natten, så jag baka ut dem på lördag. Sen är det bara lussekatterna kvar.

Mazariner och nötkakor
Nu ska jag gå och se om jag kan få den sista plåten mazariner att släppa ur formarna, det kan vara lite knepigt med den andra omgången.

Trevlig fortsättning på torsdagen!

onsdag 5 december 2018

All sårkars dag

I dag är det enligt Allnakku All sårkars dag* och det är väl inte mer än rätt att sårkarna också ska ha en egen dag. Det har varit ännu en solig, men väldigt blåsig onsdag och ännu värre har det nog varit i natt, för i morse fick jag se att mitt nya husdjur hade blåst omkull  där ute på gräsmattan.

Fridolf och jag var ute på en promenad på förmiddagen och det var, trots blåsten, en ganska behaglig vända, men tårarna och näsan rann i kylan. Igår tog jag med honom hit till Odvalds och så gick vi en vända på "Barkan", för där blåser det alltid lite mindre och så passade det bra att skjutsa hem honom i samband med att jag skulle till Kupan.

På dagens promenad fick vi se ett fönster med fina tomtar. Ja, Fridolf var väl måttlig intresserad förstås. 😉
På eftermiddagen i dag har jag varit på Onsdagsträffen i Skolgården i Fröjel och det blev ett par trevliga timmar med vackra julsånger, ett julkryss och kaffe med goda smörgåsar.

Nu har vi haft två soliga dagar efter varandra och egentligen borde jag hållit mig hemma och städat i stället för att åka ut och roa mig. Solen är trevlig, men väldigt avslöjade, det upptäckte jag i förmiddags, men vad gör väl det. Det är ju ingen annan än jag själv som ser det och dammet ligger kvar tills jag ids ta fram dammtrasan.

Trevlig onsdagskväll!

Själv ska jag på ett styrelsemöte med bostadsrättsföreningen om en stund. Ett julbrev till de boende ska skrivas i ordning. .

*Pa all sårkars aigen dag bör pojkar i alla åldrar släppa fram leklynnet och ägna sig åt något som de gör bara för att det är roligt. Det är spännande för omgivningen att få se vad det blir.

tisdag 4 december 2018

Grattis Bosse

Decemberbarn nummer två fyller år i dag och om en stund ska jag ge mig iväg och gå ut med hans hund. Bosse är född två år och två dagar efter Eva, så i dag är det hans tur och han fyller dessutom halvjämt.

Det är milt och gott väder i dag och inte alls så dimmigt och blött som det var igår.
SPF-mötet igår gick bra och vi jobbade på riktigt duktigt med 2019 års program. I dag har jag suttit och skrivit protokoll och renskrivit programförslagen, så att de blir lite läsligare och så har jag bokat lokaler. Jag hade fyra bokningar på min lott och har redan fått bekräftelse på två av dem, så det artar sig.


Grattis Bosse!

måndag 3 december 2018

Mellandag kan man väl säga att det är i dag, för igår firade vi Eva och i morgon är det Bosses tur. Alessia kom och hämtade mig, så jag slapp ta ut bilen och Eva bjöd på en härligt smörgåstårta och som efterrätt en chokladtårta.


Jag behöver väl inte säga att jag var väldigt mätt, när Alessia skjutsade hem mig.

I dag är det riktigt grått och det småregnar och är +6º. Jag ska åka iväg till Sicklings om en stund för att rasta Fridolf ett tag och det känns inte speciellt lockande, men jag får väl ta gummistövlar och något oömt plagg på mig.

I eftermiddag är det sedan ett styrelsemöte med SPF hemma hos vår kassör. Vi ska prata lite om årsmötet och försöka få till ett program för år 2019.

Trevlig måndag!

söndag 2 december 2018

Advent - Julmarknaden - Grattis Eva

Första Advent är det i dag och alla adventsstakar och  stjärnor är tända i fönsterna både hos mig och mina grannar. När Åke och jag flyttade hit till Odvalds, för lite dryg sju år sedan, var det inte så mycket julbelysningar här förutom det. Ett par stora granar fanns det, men inte så mycket mera, men nu blinkar och lyser det både i täpporna och på balkongerna. Även om vårt område är väldigt väl upplyst dygnet runt är det ändå trevligt med de här extra belysningarna den här mörka och dystra tiden.

I dag är det mulet och grått och regnet hänger i luften och de där snöflingorna, som dalade ner igår, smälte bort ganska omgående och nu är det nästan +7º.

Jag kom iväg till Kupan på eftermiddagen igår och fick mig en tallrik risgrynsgröt och en skinksmörgås. Det smakade väldigt gott och efter en kopp kaffe gick jag sedan och tittade på julmarknaden.


Jag kom dit lite tidigt, men det var ändå en hel del folk som samlats. Man hade ställt upp två stora tält på Kustvägen mitt för Donnerska parken och där såldes massor av olika saker. Jag handlade en krans,  som jag har hängt upp på ytterdörren.

Dansen kring granen hoppade jag över och gick hem och hängde upp min krans och inledde helgen på allvar med en mugg glögg och en bit saffranskaka.

Nu börjar våra decemberårsdagar och i dag är det Eva som fyller en massa år. I kväll bjuder hon på födelsedagsmiddag, så jag behöver nog bara ta mig en macka till lunch.

Grattis Eva!

lördag 1 december 2018

Nej se det snöar, nej se det snöar....

...det var väl roligt, hurra!
Nu blir det vinter, nu blir det vinter
Som vi har önskat, hurra!


Jag håller väl inte direkt med Felix Körling och inte är det något kraftigare snöfall, men några flingor far omkring i luften i alla fall och det ställer till det lite. Klockan är några minuter över tolv och jag hade tänkt gå ner till Kupan och äta gröt och skinksmörgås. Nu vete rackarn.....
Jag får nog avvakta lite, för själva julmarknaden börjar inte förrän klockan tre, så jag tar mig nog lite skinka och rödbetssallad här hemma nu.
 

På förmiddagen har jag pysslat med både det ena  och det andra och bland annat varit i skogen och hämtat hem lite mossa, som jag har lagt runt hyacinterna jag köpte igår på Konsum. Jag är lite känslig för starka dofter, men hyacinter till jul kan jag inte stå emot.

Och så var det årets första lucköppning i dag. Jag är väl lite barnslig, men jag har alltid haft adventskalendrar och sedan de här Trisskalendrarna startade blir det ju ännu en dimension.

När man var barn var det väldigt spännande att se vad som dolde sig under luckorna, men det spänningsmomentet  försvann, när man inte längre tyckte att en smällkaramell eller en snöboll var speciellt upphetsande.

Nu gäller det att samla på sig tre lika symboler och allra bäst är tomten. Tre tomtar - då har man en miljon som i en liten ask. Hur gick det förra julen? Jag får ta och titta efter......

När julaftonen nalkades  hade jag två jultomtar, två julgranar och två hjärtan och två stjärnor, så prognosen var god och förhoppningarna höga, men inte blev det någon storvinst. Jag fick en stjärna till och vann därmed bara 100:- och inte en enda miljon.

Jag vet precis vad Åke skulle ha sagt om han läst det här: "Man ska tjäna sitt bröd i sitt anletes svett."
Det var hans filosofi.

Trevlig lördag!

fredag 30 november 2018

Anders slaskar

Anders, på gutamål Andas har namnsdag i dag och om gamla tecken slår in så finns det förutsättningar för en kall och kanske rentav vit jul, för i dag har det varit ett par grader varmt och lika blåsigt som igår. I Allnakku kan man läsa om Andersdagen:

Anders kallas Andas på gutamål, och hans dag är en märkesdag, som skall visa vad det blir för väder i julhelgen. Det blir aldrig likadant som på Anders.

Jag var ute en vända med Fridolf på förmiddagen och blev ordentligt kladdig om stövlarna när jag gick samma stigar som igår. Då var det fruset och jag och Fridolf kom hem rena och fina om fötterna. I dag krävdes det sanering innan man gick in.

När jag kom hem från Sicklings var det hög tid för lunch och sedan dammsög jag av lite och nu har jag just satt in en saffranskaka i ugnen.

Jag fick receptet när jag var med och ordnade en klassfest när Krister gick i högstadiet och sedan dess har jag bakat den varje år till första advent.

Med en sån kaka i skafferiet klarar man sig bra tills det blir dags att baka lussekatter till Lucia. Den ska vara inne i ugnen en timme, så nu gäller det att passa den så att blir lagom gräddad.

I morgon är det julmarknad i Klintehamn och det är lite annat upplägg i år än det brukar vara. Det ska bli spännande att se hur det kommer att funka. Julmarknaden brukar vara på Rondo och Lions brukar servera risgrynsgröt och skinkmackor där, men i år är själva marknaden i Donnerska parken och  Röda Korset och Kupan ska stå för grötserveringen. Hoppas att vädret är nådigt i morgon så att det blir en trevlig dag.

I kväll startar På Spåret!

torsdag 29 november 2018

Torsdagen i korthet

Hemskt blåsigt och kallt som attan!

På förmiddagen plockade jag fram jullådan från förrådet och satte upp julgardiner i köket och adventsstakar och stjärnor.

En förmiddagspromenad med Fridolf i Rodebjers hage vid 11-tiden
En snabbis in på Konsum på hemvägen och skaffade mig ett nytt husdjur


 12.15 Lunch - knaprade på kycklingen jag köpte häromdagen - den är fortfarande jättegod!
 13.00 Dukade i Lokalen och var och handlade inför kvällens medlemsmöte med  Brf .
 14.30 Adventskaffe hos en av grannarna.
 17.15 Kaffekokning och förberedelser inför kvällens möte.
 18.00 Medlemsmötet med kurs i HLR och demonstration av vår nya hjärtstartare.
 20.45 En stunds avkoppling framför tv:n

22.30 Godnatt!

onsdag 28 november 2018

SPF-kurs

Tisdagen på Kupan blev en trevlig eftermiddag. Det var kanske inte så hemskt många kunder, men jag tyckte att det var en glad och trevlig stämning bland de som tittade in.

När jag tittade ut fick jag se en man högt uppe i luften. Klintehamn julpyntas!
I dag var det tidig uppstigning, för vid halvniotiden skulle jag och vår kassör i SPF Klinteorten infinna oss i Visby för en dags undervisning i hanteringen av medlemsregistret. Det har varit en solig och fin dag i dag också, men kallt och i morse hade vi nästan -8º. Som tur är, var vägarna torra, men visst fanns det stråk där det såg isigt ut, men allt gick bra och vi kom helskinnade hem igen.
Foto taget från balkongen på Centerns kansli där kursen var
Vi var rätt många, men vi hade en duktig tjej från förbundet, som rest ner för att försöka räta ut de frågetecken vi hade. Jag tycker att det var en riktigt bra dag och känner att jag lärt mig mycket och fått många bra tips. Det är inte säkert att jag kommer ihåg allting, men det kommer att bli mycket lättare att jobba i systemet med hjälp av manualerna, när man sett hur man ska göra.

En god lunch fick vi på ett café i närheten och  jag hann dessutom in på "Gröna skylten" under lunchpausen och fick mig en flaska glögg. Advent utan glögg går ju inte! Till eftermiddagskaffe fick vi en härlig prinsesstårta, så nu behöver man inte så mycket mera mat i dag.

Trevlig onsdagskväll!

tisdag 27 november 2018

Solig tisdag

Det är ännu en solig och fin dag, men kallt och vitt av rimfrost. I morse när jag kom upp var det nästan -5º.

Fridolf och jag har varit ute på en förmiddagpromenad och vi tog samma sväng som igår men vi hittade inte den borttappade bajspåsen. Kanske någon vänlig själ har tagit hand om den. ♥

I eftermiddag ska jag på Kupan och jobba, så efter en tidig lunch kör jag hem Fridolf till Sicklings och sedan får han vara ensam där tills husse (eller i bästa fall matte)  kommer hem. Nu har han fått en ordentlig promenad i dag i alla fall.

Ha en skön tisdag!

måndag 26 november 2018

Bohemian Raphsody - Borttappat

Visst var filmen bra! Men som vanligt när det gäller filmer om musiker, så blir det väldigt mycket musiksnuttar. Man sitter hela tiden och längtar efter att få höra en hel låt, så slutet av filmen som skildrade Live Aid-galan 1985 kom som en ren befrielsen och så den "riktiga" Freddie Mercury förstås, medan eftertexterna rullade.

Igår kväll när jag skulle gå iväg till Rondo fick jag se att det hade kommit någon typ av nederbörd och dessutom hade det fryst på, så det var fruktansvärt halt. Jag tassade iväg, väldigt försiktigt längs vägkanten för att undvika att halka.

I dag är det soligt och fint igen, men det är halt på vägarna och Radio Gotland rapporterar att det varit ett par olyckor, men ingenting allvarligt.

Fridolf är här hos mig i dag igen.
I dag hämtade jag honom och körde direkt hit till Odvalds, för jag ville inte ut och gå på de hala osandade vägarna,  men nu har vi varit ute på en promenad i Valleskogen och det var hur skönt som helst. Fridolf fick gå lös en liten stund, men så kom det en cyklist med en fransk bulldogg och då stack han iväg för att hälsa på dem och att jag skrek STANNA brydde han sig inte alls om. Som tur var gick mötet bra, men efter det blev det koppel på.

Här är vi strax framme vi Gotlandshems Odvaldsområde.
Ungefär när vi hunnit hit upptäckte jag att jag tappat en bajspåse. Jag, som tidigare ondgjort mig i bloggen över hundägare som plockar upp hundbajsen, men sedan kastar in påsen med sitt innehåll i en buske, har alltså slarvat bort en svart påse med en liten hundkorv i. Gå tillbaka och leta reda på den? Nej, så energiskt är jag faktiskt inte, för den producerades alldeles i början på vår promenad. Hittar du en bajspåse på Barkan, så är den alltså inte kastad, utan tappad. Vi kan kanske ta samma tur i morgon och se om den ligger kvar?

Trevlig måndag!


söndag 25 november 2018

En solig och fin söndag - Däckbyte

Efter en lång tid av mulet och grått novemberväder har det varit ett strålande solsken i dag. Jag sov länge i morse och satt sedan med min kaffekopp vid köksbordet och löste korsord och lyssnade på SöndagsMorgan ett bra tag, innan jag till slut klädde mig. Inte hade jag något bekymmer med matlagning i dag heller, för Eva skulle bjuda på söndagslunch. Lammgryta stod det på menyn och innan jag åkte till Stenstugu körde jag upp på kyrkogården i Fröjel och tände ett ljus för Åke.

Vy från Kastalen
Det är så vackert på kyrkogården och ute vid Kastalen. Där kan man stå länge och beundra utsikten.

Stigluckan ner mot Skolgården
Lammgrytan smakade mycket gott och när vi var mätta och belåtna gick Bosse ut och skiftade däcken på Golfen, så nu är jag redo ifall det skulle bli halt. Ännu får man köra med sommardäck, men varför vänta - det kan ju bli kallt och halt när som helst.

Fast det dröjer nog ett tag innan det blir kallt på allvar. Åke sa alltid att vintardalar* först skulle vara fulla och det är de inte alls ännu. I fredags när jag gick hem med Fridolf gick jag genom Rodebjers hage och där var det nästan torrt i vägen. Normalt är det ganska oframkomligt den här tiden. På onsdag ska jag dock till Visby och då är det bra att vinterdäcken är på.

När jag lämnade Stenstugu höll Bosse på med däckbyte på ännu en bil......

I kväll ska jag gå på Rondo och se Bohemian Raphsody. Filmen har väl kanske inte fått så strålande recensioner, men jag vet att jag kommer att njuta av musiken i alla fall.

Nu är det dags för kaffe!

* Vintardalar kallas de vätar och andra sänkor i marken som brukar stå fyllda med vatten från senhöst till vår.

lördag 24 november 2018

Det var synd om mig

I dag är det ingen Fridolf här, så på förmiddagen var jag ute och rustade lite. Det är mulet och bara ett par grader varmt i dag, men det är ju inte annat att vänta den här tiden på året och är man bara ordentligt klädd, så är det ganska behagligt att vara ute i alla fall. Jag tömde och tog bort de sista krukorna både på framsidan och baksidan. I rabatten på baksidan hade jag lite höstanemoner som skulle klippas ner också. Nu är allt klart och alla redskap inplockade.

Den här fina cyklamen fick jag av Ann-Marie i årsdagspresent och den har stått ute hela tills i dag i kökshörnan.
Nu har jag tagit in den och hoppas att de kan fortsätta att blomma ett tag till.
När jag ändå var ute och höll på satte jag upp julbelysningen också. Jag bara provtände den för att se att allt fungerade. Några lampor lyser inte, men de gör inte så mycket. På lördag tänds den på allvar för första gången.
Till rubriken: 

Efter lunchen i dag satt jag och förde över några saknade inlägg från våren 2010 och tyckte riktigt synd om mig själv. Så mycket besvär jag hade med ryggen på den tiden och ingen annan hjälp än värktabletter fick jag. Jag var på flera läkarbesök och jag var hos sjukgymnasten, men ingen begrep vad alla mina konstiga symtom berodde på.  I inläggen spekulerar jag kring om det kan ha varit njurarna eller om jag hade lungcancer eller något annat allvarligt. Ingen brydde sig och någon röntgen var det inte tal om, trots att jag tidvis inte kunde få in benen i bilen utan att lyfta in dem med händerna.

Tänk om jag fått rätt diagnos redan då och fått börja äta bisfosfonater för min osteoporos innan kroppen blivit så förkrympt och vanställd. Jag vet att det finns väldigt många som har det värre än jag, men när jag står naken framför spegeln ser jag en vanställd kropp. Så är det bara!

Nu spelar det i och för sig ingen större roll, för det är ingen som bryr sig om hur jag ser ut nu. Någon gång runt 60-70 år blir man ganska osynlig. Åke kunde alltid peppa mig och även sedan jag börjat krympa och bli sned, sa han alltid: "Du är så fin, du har en kropp som en ung tös" och det viktigaste var ju vad han tyckte.

Nu har jag juli 2010 kvar att föra över, få se vad jag hittar för elände där. 😇

Trevlig helg!


fredag 23 november 2018

Fem en fredag v 47 - Tacksägelse

Klockan blev halv-nio och jag satt där i godan ro med min kaffekopp och GA, när jag fick höra på gotlandsradion att en lada på Södra Kustvägen stod i brand. Jag hade mina misstankar om vilken det var, men kunde ju ändå inte veta säkert, så jag var snabbt iväg för att åka och hämta Fridolf. Det var inte det enklaste, för både vägarna var avstängda och jag fick vända och köra Värsendevägen för att komma till Sicklings.

Det var den lada jag misstänkt och den stod i ljusan låga och ett stort svart moln av brandrök steg upp mot himlen. Fridolf och jag fick ta en sväng ner förbi Flisen för att kunna gå hem till mig på Odvalds. I dag kommer kanske matte hem och då lär han bli väldigt lycklig, annars verkar han finna sig rätt bra nu. 



 Det var hur många brandbilar och poliser som helst och närmare än så här kom vi inte. Det var en avspärrning på 300 m runt ladan på grund av explosionsrisk och den avspärrningen ska vara kvar i 24 timmar, så vi lär få gå via Flisen i eftermiddag också, för att ta oss till Sicklings.

I dag är det dags för Fem en fredag och temat som elisamatilda valt den här veckan är Tacksägelse och  med anledning av morgonens händelse hoppar jag över frågorna och kör mitt eget race.

Jag är otroligt tacksam över att huset på Stenstugu fortfarande finns kvar och inte strök med i branden vi hade den 2 februari 2010. Hade vi inte varit hemma och haft fungerande brandvarnare så hade huset brunnit ner. Minnet av den kvällen  dyker upp varje gång det pratas om bränder.

Trevlig fredag! 

Uppdatering 12.30: Radio Gotland meddelar nu att väg 140 förbi branden är avstängd t o m 19.00 i kväll.