Finns det några snälla barn?

Jag sov lite länge i dag, för lördagens gäster blev till min glädje ganska sena, så klockan var nästa över midnatt innan jag plockat undan och kommit i säng. Och jag kunde lugnt ligga kvar i sängen, för i dag skulle jag ju bara roa mig och inte göra någon nytta alls.
 

Jag hade lyckats få tag i en biljett till dagens och årets sista  föreställning av Marie Nilsson Lind´s julshow Finns det några snälla barn? 

Fem i tolv tog jag därför bussen till Visby och från busstationen gick jag hem till Krister och Thomas där lunchen väntad. Thomas föräldrar är på besök nu, så då fick jag träffa dem också. Krister bjöd på en härlig soppa med vitlöksbröd till och så saffranspannkaka  till efterrätt.

När vi ätit och pratat en stund var det dags för mig att gå till Länsteatern, för föreställningen började klockan tre. Jo, då! Krister och Thomas erbjöd sig att köra mig dit, men jag kände för att gå. När jag åkte hemifrån plockade jag för säkerhets skull ner mössa, paraply och broddar i väskan, men inget av det behövde jag använda. Vägarna var torra och fina, det var uppehållsväder och ganska behaglig temperatur.

Det var fullsatt på teatern och jag fick en jättebra plats. Och föreställningen var precis så bra som jag hoppats. Marie´s texter, som hon läser så väldigt bra och som ömsom är så roliga att man skrattar så att tårarna rinner och ömsom så öppenhjärtligt, personliga och rörande så att tårarna rinner då också, blandat med underbar musik och sång av Erik Törner, Lee Gotvik och Joel Kant. Vacker dekor och vacker ljussättning. Det kan inte bli bättre!

Det var ödsligt på Adelsgatan

Föreställningen slutade vid halvsextiden och när jag fått min jacka var det bara att gå till busstationen och sitta i väntsalen  en stund tills bussen till Klintehamn gick. Hur smidigt som helst!

Nu är det hög tid att gå till sängs, för i morgon gäller det att vara i form inför nyårsafton, som vi ska fira här hos mig. Det blir knytisvarianten då också och jag har inte så mycket på min lott, så det blir säkert bra, men eftersom jag nog inte kommer att ha datorn på under nyårsafton, så passar jag på att önska ett trevlig slut på 2018 och ett riktigt Gott Nytt År!

Helgmillum

Det är grått och milt väder i dag också och vore det inte för att det är förrädiskt halt på vägarna, skulle det egentligen vara väldigt behagligt.

Den här lördagen i helgmillum* har Natalia och Natalie namnsdag och Natalie hette Åkes äldsta syster, som föddes 1918 i Boston USA. Namnet stavades Natalie, men hon kallades Netly.

Netly var så söt och glad och under några år drev hon en matservering i Donnerska huset i  den norra delen som i dag tillhör biblioteket. Vi bodde då i en flygel i samma hus och ibland fick vi gå till "tant Netly" och låna telefonen när vi skulle ringa till pappa, för hemma hade vi inte någon på de tiden.

Åke, min blivande make, brukade vara och hjälpa sin syster, till exempel när hon skulle göra glass, för då skulle det hämtas is från mejeriet till glassmaskinen och sedan skulle den vevas för hand. Första gången vi fick smaka hemgjord glass var hos tant Netly. Tänk om den där ynglingen kunnat ana att en av Svanborgs töisar skulle bli hans fru en dag.

Vi flyttade sedan från Strands och nästa gång jag träffade Åke, var när hans hund, settern Jocke,  smitit iväg från Stenstugu och tagit sig ända ner till Klintehamn och varit hemma och jagat höns hos oss i Vallekvior. Jag vet inte hur han fick reda på att Jocke var hos oss, men han kom i alla fall och hämtade honom och det är klart att han var arg på hunden. Vi barn grät och bad honom vara snäll mot Jocke, trots att han bitit ihjäl flera höns och det lovade Åke......

Nu ska jag snygga till mig och städa av lite, för i kväll ska jag ha några grannar på julkaffe.

Trevlig lördag!

 *Alla dagar mellan jul och nyår är helgmillum. Det är vardag, men man sätter inte igång med något större arbete, för det är snart helg igen.

You-maraton

I lördagens GA fick jag se att Netflix skulle släppa en ny serie med namnet You den 26 december och recensionen fick mig  att börja titta på den och det blev fem avsnitt på raken på annandagen och igår eftermiddag/kväll såg jag de fem sista.

Det är en spännande serie, som handlar om  en chef för en bokhandel som blir besatt av en kvinna med författardrömmar och han  tar till extrema åtgärder för att få bli en del av hennes liv. Ett charmigt första möte utvecklas snabbt till något mer ondskefullt, när bokhandlaren Joe blir väldigt förtjust i studenten Beck.

Joe verkar vara så snäll och omtänksam och månar väldigt om grannens son Paco, som har det svårt med en knarkande mamma och hennes alkoholiserade karl och han gör allt för Beck, absolut allt! Men han är onekligen en psykopat och alla undrar vart har hans förra fästmö Candice tagit vägen? Hon bara försvann från alla sociala medier och sina vänner utan att någon vet var hon finns. Joe säger att hon dumpat honom och flyttat till Italien??

Slutscenen var en riktig cliffhanger, så givetvis blir det åtminstone en säsong till och vad jag kan förstå, är det redan bestämt att den ska släppas till hösten 2019. Det ser jag fram emot!

I dag då? Jag har ingenting särskilt på gång, men det lär ska klarna upp lite senare på dagen, så jag ska nog försöka ta mig ut på en promenad efter att ha suttit inne och häckat i två dagar.

Ha en skön fredag!

Triddagen eller.....

....Tredjedag jul är det i dag och gråvädret är tillbaka, men ännu är det milt med runt +5º. Många har nog tagit ett par extra lediga dagar, för den här julen är verkligen "arbetarnas jul".  Jag har ju varit dagledig länge nu, men när jag jobbade som anställd, brukade jag alltid arbeta i mellandagarna, eftersom jag inte hade några småbarn på de tiden och det var rätt trevligt att jobba då, för även på arbetsplatsen fanns helgkänslan just i juletid.

I helagotland.se kan man läsa en artikel i dag med rubriken  Vintern då Gotland hölls i ett köldgrepp Vintern det gäller var 1987 och det året skulle jag söka arbete efter att ha pluggat ekonomi tre terminer på Komvux. Vi avslutade utbildning med höstterminen 1986 och jag förstod, att nu gällde det att komma ut i arbetslivet illa kvickt, om jag skulle få någon anställning. Jag insåg att en 47-årig före detta bondmora, som inte varit ute på arbetsmarknaden på 25 år, nog inte var så attraktiv precis.

En av mina kurskamrater hade en pappa som drev en redovisningsbyrå i Burgsvik på södra Gotland och hon tipsade mig om att han behövde hjälp när det blev deklarationstider. Jag kontaktade honom och vi kom överens om att träffas. Det är ju lite dryg 4 mil att köra till Burgsvik, det gick ingen buss och vi hade bara en bil, men jag ville trots det göra ett försök. Glad i hågen körde jag dit för att presentera mig. Solen sken, vägen var perfekt - det var väl ingen konst att köra till Burgsvik! Vi kom överens om att jag skulle börja den 12 januari.

I januari 1987 fick vi en riktigt vargavinter. Det var hemskt kallt och det kom massor av snö och dessutom blåste det. 9 januari var det -15º och snöstorm och så fortsatte det dag efter dag. Skolorna var stängda i flera dagar och på Stenstugu kämpade Åke med snöröjning. Vi behövde åka på banken en dag och de blev väldigt förvånade när de fick se oss och frågade om vi åkt skidor till Klintehamn, för de hade hört att vägarna var avstängda.

Måndagen den 12 januari var läget oförändrat och jag skulle till Burgsvik! Och jag försökte, men efter någon mil fick jag ge upp och vände hem igen. Jag vågade helt enkelt inte fortsätta. Det var bara att ringa till min nya arbetsgivare och han var förstående och tyckte att jag varit klok. Lika illa var det på tisdagen, men onsdagen den 14 januari lyckades jag ta mig ut till Burgsvik för första gången sedan intervjun. Sedan blev vädret mera normalt och det var bara en gång till i slutet av januari,  som jag stannade hemma på grund av snöstorm.

Nu blev jag ändå inte så långvarig på min nya arbetsplats och inte fick jag vara med om någon deklarationssäsong,  för tisdagen den 21 april 1987 började jag en ny anställning på Mälarskog i Klintehamn, men det är en annan historia......

Ha en skön tredjedag jul!

Juldagarna 2018

Annandag jul

Jag trodde att det skulle bli en vit jul och på julafton var det en aning vintrigt, för det hade kommit lite snö under natten och det var flera grader kallt. Snön försvann dock kvickt, för igår på juldagen var det första dagen på länge som det var riktigt ljust och solen visade sig och i dag är det soligt och  flera plusgrader.

Donnersgatan annandag jul 2018

Jag gick ut på en promenad i dag på förmiddagen och det var riktigt behagligt, men halkan var förrädisk, för det låg kvar is på sina ställen, så det gällde att se sig för.

Jag gick hem via Djurgårdslundsvägen och Barkan och det var riktigt skönt när man kom in i skogen och kunde
få ta ut stegen igen och slapp tassa fram.

Nu har jag ätit lunch - julskinka och sillsallad och saffranspannkaka till efterrätt. Jag fick risgrynsgröt över när jag gjorde ris á la Malta igår och jag hade saffran hemma, så då gjorde jag en saffranspannkaka. Jag hade ingen salmbärssylt, men det gick precis lika bra med lingonsylt.

Julafton och juldagen firade jag på ett julpyntat Stenstugu tillsammans med barn och barnbarn och det var lika trevligt som vanligt.

Julklappar fick jag också, trots att vi inte skulle ha några. Jag fick doftagott och gott både att äta och dricka, nytt att ta på mig och en bok att läsa, Alex Schulmans Bränn alla mina brev.

Själv chockade jag de tre barnen med min egen utgåva av Bak & Mat

Julafton

Krister vid glöggbrickan

Dags för Kalle Ankas jul

Julklappsutdelningen avklarad och Eva plockar papper

Bosse studerar receptboken han fått i julklapp

Och Claudio spelar och sjunger

Dags för Jansson både med och utan ansjovis

Juldagen 

När vi åkte hem gick solen ner bakom skogen

Ett varmt tack till Eva och Claudio som ordnat allting så trevligt för oss både på julafton och juldagen, för även om vi alla hjälptes åt med en del, var det vi bidrog med det lilla i det stora. ♥  

God fortsättning på helgen!

Tio små nissar

TIO SMÅ NISSAR    
                            
Midvinternattens köld är svår. Tio små nissar i djupsnö går. Rävsax gömd under skynke vitt, knipsar Nisse av på mitt. Livsandar snart för honom tryter, snart i eget blod han flyter.

                       
Nio små nissar i midnattstimma traskar fram i månljus strimma. Ugglan hoar i sitt näste. Istapp faller tyst från fäste. Nisse spetsas utav tappen, tomten ligger död på trappen.

                        Utanför dörren står gröten och ångar, åtta små nissars intresse den fångar. Under stigande hunger fatet de nalkar, en stackars tomte på kanten halkar. Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt, men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

                 
Många springor stugan har där sju små nissar in sig tar. Katten som bak dörren ruva, slukar Nisse med hull och luva. Resterna av tomtehand suger Misse bort från tand.

             
Sex små nissar mot julbordet ila, snabbt dom uppför bordsben kila. När sista tomten över kanten hasar, han tappar greppet och nedåt rasar, faller nedåt likt ett lod, mattan den blir röd av tomteblod.

              
Fem små tomtar i väldig iver, springer runt ty hungern river. Nisse snubblar på sitt skägg, faller rätt på knivens egg. Lilla Nisse, stackars saten, rinner ut i sillsallaten.

           
Fyra nissar har festat på sill, och nu de törsten sin släcka vill. Mot glöggen de ilar i samlad tropp och tar för sig av drycken i varsin kopp. Ner faller Nisse i glögghett hav. Likt en skållad mandel hans skinn faller av.
      Tre små tomtar i granen sig svingar mellan ljus och änglavingar. Nisse sig för nära våga, snart han står i ljusan låga, doftar snart likt vidbränd stek, ångrar då sin ystra lek.

   
Två små tomtar omkring sig tittar då en smällkaramell de hittar. Nisse ner på den då hoppar, men detta den ej stoppar. I tak, på golv, på gardin med frans finns nu Nisses hjärnsubstans.


Husbonn stiger upp i natten för att kasta lite vatten. Under husbonns tunga toffla, Nisse blir till krämig våffla. Snön ligger vit lite här och var, inte en enda tomte finns kvar.

Efter denna hemska historia tar jag jullov några dagar.