fredag 30 november 2018

Anders slaskar

Anders, på gutamål Andas har namnsdag i dag och om gamla tecken slår in så finns det förutsättningar för en kall och kanske rentav vit jul, för i dag har det varit ett par grader varmt och lika blåsigt som igår. I Allnakku kan man läsa om Andersdagen:

Anders kallas Andas på gutamål, och hans dag är en märkesdag, som skall visa vad det blir för väder i julhelgen. Det blir aldrig likadant som på Anders.

Jag var ute en vända med Fridolf på förmiddagen och blev ordentligt kladdig om stövlarna när jag gick samma stigar som igår. Då var det fruset och jag och Fridolf kom hem rena och fina om fötterna. I dag krävdes det sanering innan man gick in.

När jag kom hem från Sicklings var det hög tid för lunch och sedan dammsög jag av lite och nu har jag just satt in en saffranskaka i ugnen.

Jag fick receptet när jag var med och ordnade en klassfest när Krister gick i högstadiet och sedan dess har jag bakat den varje år till första advent.

Med en sån kaka i skafferiet klarar man sig bra tills det blir dags att baka lussekatter till Lucia. Den ska vara inne i ugnen en timme, så nu gäller det att passa den så att blir lagom gräddad.

I morgon är det julmarknad i Klintehamn och det är lite annat upplägg i år än det brukar vara. Det ska bli spännande att se hur det kommer att funka. Julmarknaden brukar vara på Rondo och Lions brukar servera risgrynsgröt och skinkmackor där, men i år är själva marknaden i Donnerska parken och  Röda Korset och Kupan ska stå för grötserveringen. Hoppas att vädret är nådigt i morgon så att det blir en trevlig dag.

I kväll startar På Spåret!

torsdag 29 november 2018

Torsdagen i korthet

Hemskt blåsigt och kallt som attan!

På förmiddagen plockade jag fram jullådan från förrådet och satte upp julgardiner i köket och adventsstakar och stjärnor.

En förmiddagspromenad med Fridolf i Rodebjers hage vid 11-tiden
En snabbis in på Konsum på hemvägen och skaffade mig ett nytt husdjur


 12.15 Lunch - knaprade på kycklingen jag köpte häromdagen - den är fortfarande jättegod!
 13.00 Dukade i Lokalen och var och handlade inför kvällens medlemsmöte med  Brf .
 14.30 Adventskaffe hos en av grannarna.
 17.15 Kaffekokning och förberedelser inför kvällens möte.
 18.00 Medlemsmötet med kurs i HLR och demonstration av vår nya hjärtstartare.
 20.45 En stunds avkoppling framför tv:n

22.30 Godnatt!

onsdag 28 november 2018

SPF-kurs

Tisdagen på Kupan blev en trevlig eftermiddag. Det var kanske inte så hemskt många kunder, men jag tyckte att det var en glad och trevlig stämning bland de som tittade in.

När jag tittade ut fick jag se en man högt uppe i luften. Klintehamn julpyntas!
I dag var det tidig uppstigning, för vid halvniotiden skulle jag och vår kassör i SPF Klinteorten infinna oss i Visby för en dags undervisning i hanteringen av medlemsregistret. Det har varit en solig och fin dag i dag också, men kallt och i morse hade vi nästan -8º. Som tur är, var vägarna torra, men visst fanns det stråk där det såg isigt ut, men allt gick bra och vi kom helskinnade hem igen.
Foto taget från balkongen på Centerns kansli där kursen var
Vi var rätt många, men vi hade en duktig tjej från förbundet, som rest ner för att försöka räta ut de frågetecken vi hade. Jag tycker att det var en riktigt bra dag och känner att jag lärt mig mycket och fått många bra tips. Det är inte säkert att jag kommer ihåg allting, men det kommer att bli mycket lättare att jobba i systemet med hjälp av manualerna, när man sett hur man ska göra.

En god lunch fick vi på ett café i närheten och  jag hann dessutom in på "Gröna skylten" under lunchpausen och fick mig en flaska glögg. Advent utan glögg går ju inte! Till eftermiddagskaffe fick vi en härlig prinsesstårta, så nu behöver man inte så mycket mera mat i dag.

Trevlig onsdagskväll!

tisdag 27 november 2018

Solig tisdag

Det är ännu en solig och fin dag, men kallt och vitt av rimfrost. I morse när jag kom upp var det nästan -5º.

Fridolf och jag har varit ute på en förmiddagpromenad och vi tog samma sväng som igår men vi hittade inte den borttappade bajspåsen. Kanske någon vänlig själ har tagit hand om den. ♥

I eftermiddag ska jag på Kupan och jobba, så efter en tidig lunch kör jag hem Fridolf till Sicklings och sedan får han vara ensam där tills husse (eller i bästa fall matte)  kommer hem. Nu har han fått en ordentlig promenad i dag i alla fall.

Ha en skön tisdag!

måndag 26 november 2018

Bohemian Raphsody - Borttappat

Visst var filmen bra! Men som vanligt när det gäller filmer om musiker, så blir det väldigt mycket musiksnuttar. Man sitter hela tiden och längtar efter att få höra en hel låt, så slutet av filmen som skildrade Live Aid-galan 1985 kom som en ren befrielsen och så den "riktiga" Freddie Mercury förstås, medan eftertexterna rullade.

Igår kväll när jag skulle gå iväg till Rondo fick jag se att det hade kommit någon typ av nederbörd och dessutom hade det fryst på, så det var fruktansvärt halt. Jag tassade iväg, väldigt försiktigt längs vägkanten för att undvika att halka.

I dag är det soligt och fint igen, men det är halt på vägarna och Radio Gotland rapporterar att det varit ett par olyckor, men ingenting allvarligt.

Fridolf är här hos mig i dag igen.
I dag hämtade jag honom och körde direkt hit till Odvalds, för jag ville inte ut och gå på de hala osandade vägarna,  men nu har vi varit ute på en promenad i Valleskogen och det var hur skönt som helst. Fridolf fick gå lös en liten stund, men så kom det en cyklist med en fransk bulldogg och då stack han iväg för att hälsa på dem och att jag skrek STANNA brydde han sig inte alls om. Som tur var gick mötet bra, men efter det blev det koppel på.

Här är vi strax framme vi Gotlandshems Odvaldsområde.
Ungefär när vi hunnit hit upptäckte jag att jag tappat en bajspåse. Jag, som tidigare ondgjort mig i bloggen över hundägare som plockar upp hundbajsen, men sedan kastar in påsen med sitt innehåll i en buske, har alltså slarvat bort en svart påse med en liten hundkorv i. Gå tillbaka och leta reda på den? Nej, så energiskt är jag faktiskt inte, för den producerades alldeles i början på vår promenad. Hittar du en bajspåse på Barkan, så är den alltså inte kastad, utan tappad. Vi kan kanske ta samma tur i morgon och se om den ligger kvar?

Trevlig måndag!


söndag 25 november 2018

En solig och fin söndag - Däckbyte

Efter en lång tid av mulet och grått novemberväder har det varit ett strålande solsken i dag. Jag sov länge i morse och satt sedan med min kaffekopp vid köksbordet och löste korsord och lyssnade på SöndagsMorgan ett bra tag, innan jag till slut klädde mig. Inte hade jag något bekymmer med matlagning i dag heller, för Eva skulle bjuda på söndagslunch. Lammgryta stod det på menyn och innan jag åkte till Stenstugu körde jag upp på kyrkogården i Fröjel och tände ett ljus för Åke.

Vy från Kastalen
Det är så vackert på kyrkogården och ute vid Kastalen. Där kan man stå länge och beundra utsikten.

Stigluckan ner mot Skolgården
Lammgrytan smakade mycket gott och när vi var mätta och belåtna gick Bosse ut och skiftade däcken på Golfen, så nu är jag redo ifall det skulle bli halt. Ännu får man köra med sommardäck, men varför vänta - det kan ju bli kallt och halt när som helst.

Fast det dröjer nog ett tag innan det blir kallt på allvar. Åke sa alltid att vintardalar* först skulle vara fulla och det är de inte alls ännu. I fredags när jag gick hem med Fridolf gick jag genom Rodebjers hage och där var det nästan torrt i vägen. Normalt är det ganska oframkomligt den här tiden. På onsdag ska jag dock till Visby och då är det bra att vinterdäcken är på.

När jag lämnade Stenstugu höll Bosse på med däckbyte på ännu en bil......

I kväll ska jag gå på Rondo och se Bohemian Raphsody. Filmen har väl kanske inte fått så strålande recensioner, men jag vet att jag kommer att njuta av musiken i alla fall.

Nu är det dags för kaffe!

* Vintardalar kallas de vätar och andra sänkor i marken som brukar stå fyllda med vatten från senhöst till vår.

lördag 24 november 2018

Det var synd om mig

I dag är det ingen Fridolf här, så på förmiddagen var jag ute och rustade lite. Det är mulet och bara ett par grader varmt i dag, men det är ju inte annat att vänta den här tiden på året och är man bara ordentligt klädd, så är det ganska behagligt att vara ute i alla fall. Jag tömde och tog bort de sista krukorna både på framsidan och baksidan. I rabatten på baksidan hade jag lite höstanemoner som skulle klippas ner också. Nu är allt klart och alla redskap inplockade.

Den här fina cyklamen fick jag av Ann-Marie i årsdagspresent och den har stått ute hela tills i dag i kökshörnan.
Nu har jag tagit in den och hoppas att de kan fortsätta att blomma ett tag till.
När jag ändå var ute och höll på satte jag upp julbelysningen också. Jag bara provtände den för att se att allt fungerade. Några lampor lyser inte, men de gör inte så mycket. På lördag tänds den på allvar för första gången.
Till rubriken: 

Efter lunchen i dag satt jag och förde över några saknade inlägg från våren 2010 och tyckte riktigt synd om mig själv. Så mycket besvär jag hade med ryggen på den tiden och ingen annan hjälp än värktabletter fick jag. Jag var på flera läkarbesök och jag var hos sjukgymnasten, men ingen begrep vad alla mina konstiga symtom berodde på.  I inläggen spekulerar jag kring om det kan ha varit njurarna eller om jag hade lungcancer eller något annat allvarligt. Ingen brydde sig och någon röntgen var det inte tal om, trots att jag tidvis inte kunde få in benen i bilen utan att lyfta in dem med händerna.

Tänk om jag fått rätt diagnos redan då och fått börja äta bisfosfonater för min osteoporos innan kroppen blivit så förkrympt och vanställd. Jag vet att det finns väldigt många som har det värre än jag, men när jag står naken framför spegeln ser jag en vanställd kropp. Så är det bara!

Nu spelar det i och för sig ingen större roll, för det är ingen som bryr sig om hur jag ser ut nu. Någon gång runt 60-70 år blir man ganska osynlig. Åke kunde alltid peppa mig och även sedan jag börjat krympa och bli sned, sa han alltid: "Du är så fin, du har en kropp som en ung tös" och det viktigaste var ju vad han tyckte.

Nu har jag juli 2010 kvar att föra över, få se vad jag hittar för elände där. 😇

Trevlig helg!


fredag 23 november 2018

Fem en fredag v 47 - Tacksägelse

Klockan blev halv-nio och jag satt där i godan ro med min kaffekopp och GA, när jag fick höra på gotlandsradion att en lada på Södra Kustvägen stod i brand. Jag hade mina misstankar om vilken det var, men kunde ju ändå inte veta säkert, så jag var snabbt iväg för att åka och hämta Fridolf. Det var inte det enklaste, för både vägarna var avstängda och jag fick vända och köra Värsendevägen för att komma till Sicklings.

Det var den lada jag misstänkt och den stod i ljusan låga och ett stort svart moln av brandrök steg upp mot himlen. Fridolf och jag fick ta en sväng ner förbi Flisen för att kunna gå hem till mig på Odvalds. I dag kommer kanske matte hem och då lär han bli väldigt lycklig, annars verkar han finna sig rätt bra nu. 



 Det var hur många brandbilar och poliser som helst och närmare än så här kom vi inte. Det var en avspärrning på 300 m runt ladan på grund av explosionsrisk och den avspärrningen ska vara kvar i 24 timmar, så vi lär få gå via Flisen i eftermiddag också, för att ta oss till Sicklings.

I dag är det dags för Fem en fredag och temat som elisamatilda valt den här veckan är Tacksägelse och  med anledning av morgonens händelse hoppar jag över frågorna och kör mitt eget race.

Jag är otroligt tacksam över att huset på Stenstugu fortfarande finns kvar och inte strök med i branden vi hade den 2 februari 2010. Hade vi inte varit hemma och haft fungerande brandvarnare så hade huset brunnit ner. Minnet av den kvällen  dyker upp varje gång det pratas om bränder.

Trevlig fredag! 

Uppdatering 12.30: Radio Gotland meddelar nu att väg 140 förbi branden är avstängd t o m 19.00 i kväll.

torsdag 22 november 2018

Efit 22 november 2008

Just nu sitter jag här vid datorn med Fridolf liggande tätt intill mina fötter. Han ser ut att sova rätt gott efter promenaden från Sicklings och hit. Vädret är som det är; novembergrått och en fyra-fem grader varmt och stilla. Faktiskt ganska behagligt.

På P4 Gotland pratar man just nu om att samla in julklappar till behövande. I år är Årets Julklapp ett Återvunnet plagg, så julklapparna kanske inte behöver bli så dyra. Då borde flera kunna få ett paket till julen. Här på Gotland kommer bland annat Visby Centrum att bidra med butiker där man kan lämna in julklappar och insamlingsbössor.

Jag var med i Efit (Ett foto i timmen) i 8 år, sedan slutade jag. När de flesta dagarna är vardagar kändes det till slut som om alla foton var tagna. Hur intressant är t ex en bild på dammsugaren eller en titt in i kylskåpet? När jag kollade upp gamla inlägg per den 22 november fick jag se att år 2008 var det en Efit-dag och varför inte - här kommer min dag som den såg ut för tio år sedan

7.50 Morgonkaffe och tidningsläsning
8.15 Fåglarna har fått nya talgbollar
9.50 åkte vi på Klinte och då körde vi upp till kyrkan för att kolla om  Handsken ännu fanns kvar. Den har suttit där i flera år och jag tittar efter då och då om den ännu finns kvar.
11.10 Kornsnön ligger ännu kvar på min vinterplatering
12.00 Det blir parisersmörgåsar till lunch
13.10 Solen skiner, fram med dammsugaren
14.15 Åke sätter på vinterdäcken
15.30 I kväll ska vi ha gäster och jag tänker bjuda på en Jansson. Nu är löken brynt
16.20 Skär potatis
17.00 Jansson i ugnen
18.10 I kväll blir det årets glöggpremiär

Gästpaus
23.30 Nu har våra gäster gått och nu ska disken tas vara på

Fridolf är tyst och snäll och ser verkligen ut att kunna koppla av nu. Inte ett ljud har han sagt sedan vi kom hit.

Trevlig torsdag!

onsdag 21 november 2018

Voff, voff....

Jag sov väldigt gott i natt och vaknade strax före mobilen larmade, kanske tack vare att jag gick till sängs lite ovanligt tidigt igår kväll. Jag satt och såg en film på Netflix, The Princess Swich, en ganska larvig romantisk bagatell  och när den var slut var det för sent att börja om på något annat.

Nu är han här igen och det  går faktiskt bättre i dag. Jag körde till Sicklings i morse och sedan tog vi en promenad hit till Odvalds.


Det är klart att jag skulle kunna vara kvar på Sicklings, men tänkte att han väl skulle kunna vänja sig vid att vara här hos mig. Att han skäller när grannen stänger sin ytterdörr är helt förståeligt, han måste ju vakta, men alla andra småljud måste han lära sig att acceptera.

I dag har jag varit lite tuffare och sagt till Fridolf att vara tyst, i stället för att låta honom hoppa upp i mitt knä och ömka honom. Det kanske bara får honom att tro att det verkligen är farligt.

Nu har jag ätit lunch och lite senare i eftermiddag ska vi promenera tillbaka till Sicklings. Det är ganska behagligt ute; visserligen mulet och grått, men  runt +5º och nästan ingen blåst.

Ha en fin fortsättning på onsdagen!

tisdag 20 november 2018

Hundvakt för Fridolf

I dag är jag hundvakt för Fridolf, eftersom matte Carina är på lasarettet. Vi har tur med vädret, för även om det bara är några grader varmt så är det varit vindstilla och solen har tittat fram då och då.  Husse o matte åkte hemifrån väldigt tidigt i morse, så redan vi halvnio-tiden var jag på plats och tog med Fridolf ut på en promenad ner i Masshagen.

Och hur länge ska jag stå här och vänta. Är du inte färdig snart?
Ännu finns det nypon att plocka
Där la jag mig platt på rygg 😱
Jag åkte hem och åt en tidig lunch och eftersom det är tisdag skulle jag egentligen jobba på Kupan på eftermiddagen, men hade ordnat en ersättare, som dock inte kunde komma så tidigt, så jag åkte dit som vanligt till halv-ett. När Eva, som skulle ta mitt pass,  anlänt körde jag till Sicklings och hämtade Fridolf och tog med honom hem till mig.

Rosorna på Sicklings blommar ännu jättefint
Fridolf gillar inte att vara här! Han hör en massa konstiga ljud från huset och utanför på gatan kör det bilar och folk, hundar och katter passerar precis utanför dörren. Det är han inte van vid! Förra  söndagen, när han var här tillsammans med matte och husse, gick det ganska bra och han kunde koppla av till slut efter några skällanfall.

I dag gick det sämre! Han är nog inte säker på att "farmor" kan beskydda honom. Han gick ut i hallen och stod där och lyssnade och skällde till så fort han hörde någonting och  sedan kom han rusande in och hoppade upp i mitt knä och satt där och gruffade.

Då jag förslog en promenad till, blev han dock väldigt glad och efter den promenaden körde jag tillbaka honom till Sicklings och där satt vi och såg tv tillsammans en stund. För Fridolfs del blev det inte så lång stund, för han måste ju ut i hallen och ligga nära ytterdörren och vänta och längta efter matte och husse. Det är nästan så jag blir sur på honom, för enda gången han bryr sig om mig, är när han försöker fjäska till sig en godis.

Han är en riktig mes!

måndag 19 november 2018

Jag missade ju....

...att det är den Tobaksfria veckan startar i dag. Sedan i mitten av 70-talet har vecka 47 varit den Tobaksfria veckan. Den är en del av det nationella arbetet Tobacco Endgame – ett rökfritt Sverige 2025 och ett tema i år är en tobaksfri skoltid.

Nog vore det önskvärt, men jag tror att det är en utopi, för när man ser sig omkring röks det lite varstans och i alla åldersgrupper och även om man jobbar just för en tobaksfri skoltid, så är det många unga som röker. Jag har väldigt svårt att tro att vi om 7 år har ett rökfritt Sverige.
 
Jag ska inte förhäva mig, för jag började röka när jag var 13 år. Jag gick på läroverket och var inackorderad i Visby och på vägen till skolan låg det en kiosk där man kunde få köpa cigaretter per st och få dem i en liten påse. Där hamnade en del av mina veckopengar. När jag sedan var 15 fick jag röka hemma, med viss tvekan visserligen, men det viktigaste var att man inte fick stå ute på gatan och röka. Det skulle liksom ske i smyg inomhus, så lite fel var det tydligen i alla fall.

När våra äldsta barn var små rökte vi, både Åke och jag och de flesta i vårt umgänge också. Begreppet passiv rökning fanns inte då, men det var precis det vi utsatte våra barn för. På den tiden var det de som inte tyckte om rökning, som fick dra sig undan. Hemmen pryddes med fiffiga cigarettändare och vackra askkoppar och man hade fina askar på soffbordet där man förvarade cigaretterna. Jag fick ett silveretui av Åke i present där jag kunde ha mina cigaretter.

I mitten på 60-talet, började man bli mer medveten och nu var det rökarna som fick gå ut och det var inte ok att röka överallt. När jag blev gravid med Eva och Bo och under tiden jag ammade dem rökte jag inte, så mycket vett hade jag i alla fall, men så fort den perioden var över började jag igen. Annat var det när jag blev gravid med Krister 1972, då slutade jag röka för gott och har inte tagit ett enda bloss sedan dess  och Åke slutade ett år senare.

Nog är det konstigt att vi är så självdestruktiva att många av oss förgiftar våra kroppar med en massa knark, sprit och tobak. För att inte tala om matmissbruk som gör att vi äter ihjäl oss. Lever vi så miserabla liv att vi ständigt måste få någon typ av tröst?

Förresten läste jag någonstans, att om kaffet vore en nyhet i Sverige i dag, skulle det säkert förbjudas. Tänk så uppiggad man blir av koffeinet! Hur skulle det gå då? Sverige utan fikapauser - Det är väl ändå ganska otänkbart!

Trevlig kväll!

Nu är jag besprutad

I dag har det faktiskt snöat på Gotland, inte här på Odvalds, men gotlandsradion rapporterade att det snöade längre in på ön och att det var risk för halka på vägarna. Det bistrar till sig! Här har det varit soliga stunder omväxlande med regnskurar, men efter lunch såg det rätt skapligt ut så då gick jag ut på en promenad.

Jag hade bestämt mig för att jag skulle gå och ta influensasprutan i dag och det startade klockan ett, så jag gick vid ett-tiden och räknade med att vara på vårdcentalen ungefär klockan två.

Jag tog stigen genom skogen och när jag kom ner till Norra Kustvägen spanade jag efter öringar, men som vanligt fick jag inte se några.

På tillbakavägen gick jag förbi Suderviljan och där i ån stod en laxfälla,  men inte heller där fanns det någon fisk. Jag gick in till växthuset, för jag ville ha en liten julstjärna, som jag ska ha i en plantering där en annan växt har gett upp, man det fanns inga små ännu.

Kvart i två checkade jag in på en fullpackad vårdcentral och där blev jag sedan stående i kö, lutad mot en vägg, i 70 drygt minuter innan det var min tur. Det var drygt, men de sista 10 minuterna lyckades jag erövra en stol, för då började det tunna ut med folk. Många som kom efter mig fick vända och kom inte in över huvud taget. Det är skönt att det är avklarat nu i alla fall. Nu har jag gjort vad jag kan för att slippa få influensa.

Sköterskan, som gav mig sprutan, brukade köpa hö av oss och hon kom minsann ihåg det. Hon sa att Åke brukade ha väldigt fint hö. ♥

Trevlig fortsättning på dagen!


söndag 18 november 2018

Hur många läser Microsoft´s nya avtalsvillkor


Jag fick ett mejl från Microsoft och undrar om de tror att jag är jurist eller något ditåt. För att förklara för mig hur enormt tydligt mitt tjänsteavtal har blivit, så bifogar de avtalet som  är på 36 sidor. Hur många är det som läser ett sådant avtal.

Är det någon som gör det?

Det var tur...


...att jag inte åt någon lunch innan jag gick till Röda Korsets Afternoontea på Kupan. Jag orkade ändå inte äta av alla sorter.

Klickbar bild
Bakom faten med sandwichar döljer sig en skål med varma nygräddade scones, som serverades med lemoncurd och vispgrädde.

Och den där skålen i förgrunden med hembakat knäckebröd kunde jag nästan inte slita mig ifrån, men det var väldigt gott alltihop!

Det var rätt mycket folk, som samlades kring borden, men det hade kunnat vara flera. Klinteborna är lite dåliga på att lämna stugvärmen, eller också hade budskapet om evenemanget inte gått fram.

Jag sov väldigt gott i morse, så jag kom upp ganska sent, men vad gör det. Det är ju ingen som märker det och vädret i dag har inte varit  speciellt lockande. När jag gick hem från Kupan for det någonting obestämt i luften. Inte kan det väl vara snö? Det är ju nästan +6º !

I morgon startar influensavaccineringen här i Klintehamn och mellan klockan 13 och 15 kan man få årets spruta och jag ska nog göra ett försök och gå dit. Det är ju lika bra att få det gjort, så har man gjort det man kan för att slippa influensan i alla fall. Efter att ha gjort det vartenda år sedan i slutet av 90-talet vågar jag inte avstå. Enda gången jag inte tog sprutan var när det var hot om svininfluensan. Hanteringen av den kampanjen var så hysterisk så jag sparkade bakut!

Ha en trevlig fortsättning på söndagen!

lördag 17 november 2018

Slapp lördag

Jag trodde att jag skulle göra så mycket nytta i dag, men så blev det inte. Det har varit mörkt och trist och mitt på förmiddagen var jag tvungen att tända lampan för att kunna se när jag skulle lösa korsord.

Jag har suttit inne och tryckt, så för att få några foton till det här inlägget fick jag leta i arkivet.  Här kommer det tre bilder från november 2008:

22 november och riktigt busväder

Inne ligger gossarna och värmer sig

Årets julbord är bokat. Det ska bli spännande, för vi kommer givetvis att sitta och jämföra med Marie´s julbord.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sätta mig och se avsnitt nr 5 av Krigare.  En Netflixserie, som handlar om en krigsveteran, som plågas av minnen från sitt sista uppdrag. Han slår sig samman med bästa vännens änka för att infiltrera ett farligt motorcykelgäng i Köpenhamn.
Medverkande är bland andra Dar Salim, en dansk skådespelare som jag förut sett i bland annat Dicte.

Trevlig lördagskväll!

fredag 16 november 2018

Fem en fredag v 46 - Om igen

Blå himmel  och solsken! Det var länge sedan och det känns otroligt härligt. Jag har farit runt med dammtrasan ett tag nu på förmiddagen, för som vanligt; när solen tittar in inser man att det behövs. Nu ska jag gå ut på en promenad en stund medan det är så vackert väder. Dammsugning och avslutning på det här inlägger får vara tills jag kommer hem. På återseende!

Himlen över Odvalds i dag kl 10.15
Nu är klockan snart tolv och jag är tillbaka igen. Det var skönt ute, men solen försvann ganska kvickt och  himlen blev lika grå igen, som den varit den senaste tiden, men plötsligt skingrades molen igen och nu är det soligt.  Snart är det dags för lunch och jag lyxade till det med en skiva färdiggrillad fläskkarré i dag, så det är bara att ordna lite potatis och sallad till den.....

...men först är det dags för Fem en fredag och temat som elisamatilda valt den här veckan är Om igen. Fler som grubblat över de här frågorna hittar du bland kommentarerna i elisamatildas inlägg.

1. Har du en dag i ditt liv du skulle vilja repetera om, och om igen?
Det finns många dagar jag skulle vilja uppleva igen och just den här årstiden blir det något sommarminne. En lat dag på Recanatistranden på Sicilien tillsammans med Eva, lunch på Sikelia och så tillbaka till solstolen igen. Det skulle jag inte ha något emot en repris av.

2. Om du fick uppleva en händelse i ditt liv på nytt, vilken skulle det vara? 
När våra barn föddes t ex. Kanske inte själva förlossningen förstås, men stunden efteråt när man låg där med dem på bröstet och hade kollat in att alla fingrar och tår fanns med. Den känslan går nog inte att överträffa

3. Vilken dag på veckan skulle du helst skippa? 
 Torsdag tycker jag är en ganska onödig dag. Den skulle jag kunna tänka mig att hoppa över.

4. Vilken låt hade du senast på hjärnan? 
Om man bortser från fråga nr 5, som satte igång minnet, så var det nog Alice med Prospettiva Nevski. Jag snubblade över den av någon anledning och den har jag lyssnat på och gnolat många gånger den senaste tiden.

5. Hur många gånger har du sett den film du tittat på flest gånger?
Inte den blekaste aning! Det finns ett antal filmer som jag sett många, många gånger; Notting Hill, Fyra bröllop och en begravning, Återstoden av dagen, Gudfadernfilmerna, Glenn Miller story med flera.


En särskild plats i mitt hjärta har den här filmen, som jag tror hette Jag sjunger för dig på svenska. Jag var tretton år, gick på läroverket i Visby och var inackorderad hos en målarmästare på Tranhusgatan. Veckopengen var inte så stor, men den vecka  den här filmen gick på Röda Kvarn på Mellangatan, såg jag alla föreställningar. Jag lånade pengar av mina inackorderingskamrater och skam till sägandes är jag nog ännu skyldig en av dem ett par kronor.

Trevlig fredag!

torsdag 15 november 2018

Nu slipper ingen undan

Det var väntat - från och med 1 januari 2019 försvinner tv-avgiften vi betalar till Radiotjänst och ersätts av en skatt, som ska betalas av alla över 18 år, som har en beskattningsbar inkomst. Maxbeloppet är på 1300:- och förut har man betalat 600:-/kvartal, så jag tjänar på beslutet.
 
Skådespelarsyskonen Philip och Jessica Zandéns berättar sin familjehistoria
Om man har en teve eller inte spelar ingen roll och det kan ju tyckas rätt när man inte alls är beroende av en apparat för att se programmet. Det går att göra det på många andra sätt.

En stunds sol muntrade upp mig i morse, men nu är det lika grått som vanligt igen. Jag har hållit mig inne i dag och "daterat". Vi hade ett styrelsemöte i bostadsrättsföreningen igår kväll, så jag hade ett protokoll att skriva.

"Daterandet" fortsatte med att försöka få ordning på den gamla bloggen. Det har varit krångel med one.com på grund av att PHP-versionerna 5.6 och 7.0 närmar sig vägs ände. One.com hade uppdaterat till 7.2 och då gick det helt plötsligt inte att komma in på Livet efter 70. Men jag fick beskedet att gå tillbaka till 5.6 och sedan uppdatera bloggen till senaste version. Nu har jag gjort det, men blev tvungen att byta tema och rensa bort några plugins för att få det att fungera. Samtidigt passade jag på att importera gamla inlägg från Livet på Stenstugu, så nu finns alla inläggen samlade på ett ställe. Det är förmodligen bara jag själv som är intresserad av de gamla inläggen, men så länge jag betalar för domänen vill jag gärna ha tillgång till dem. Bloggen fungerar ju som min dagbok.

Kommer du ihåg den här glassen?
Den var otroligt god och innehöll faktiskt spår av jordgubbar och inte bara smakessenser. Jag kom att tänka på den när jag läste ett inlägg hos Znogge om olika glassmaker. Visst äter jag glass, men inte med något större förtjusning. Den här glassen kostade alltså 50 öre och det minns jag mycket väl, för i början av sextiotalet jobbade jag på Pressbyrån i Klinteham och Puckstången var väldigt populär.

Trevlig torsdag!

onsdag 14 november 2018

Dröm en dröm.....

Mamma sa alltid att hon hade ett "rikt drömliv" och det har nog jag också, för jag drömmer väldigt mycket. Mamma kom alltid ihåg sina drömmar och berättade dem gärna. Man kan verkligen undra varifrån drömmarna kommer och varför.

Mina handlar numera ofta om djuren hemma på Stenstugu. Under många år drömde jag om hönsen. Vi hade ett hundratal värphöns och jag tycker att de fick den skötsel de skulle ha, men i mitt undermedvetna måtte det ligga en liten tanke om vanskötsel och gro, för i mitt drömliv far de väldigt illa. Där finns skadade höns och döda höns och plötsligt kommer jag på att de inte fått mat och vatten på flera dagar. Äggen, som ligger i redena, har jag ingen aning om hur gamla de är, för jag har inte plockat några på länge. Då är det skönt att vakna!

 Och jag var glad när jag vaknade i morse också, så att jag slapp fortsätta mata smågrisar.

Här är det inte jag som matar grisar, utan Åke
Jag hade en riktig mardröm, för det var fullt av stora bamsiga råttor i diskbänkskåpet och när jag försökte jaga bort dem sprang de ut, anförda av en stor mörk hanråtta. Den var stor som en katt.

Åke och jag gick upp och stod och tittade på dem från sovrumsfönstret och på grusgången under äppelträdet låg de i en stor hög.

Plötslig såg vi att det ju inte alls var råttor som vi trott, utan smågrisar och genast gjorde jag i ordning en bunke med mjölk och bröd och gick ut och matade dem med det. Det var verkligen skönt att vakna efter den pärsen.

I morse fanns det blåa gluggar i molntäcket och solen glimtade till och med till. Man blev riktigt glad en stund. Det mulnade till igen efter ett tag, men jag gick ut på en promenad, för det regnade i alla fall inte och det var riktigt skönt ut.


Jag tog rundan ner till samhället och sen hem via skogen. När jag kom fram till  Kupan gick jag in där  och pratade en stund, innan jag fortsatte vandringen. Som vanligt spanade jag efter öringar i ån, men fick inte se några i dag heller.



Trevlig onsdag!

tisdag 13 november 2018

I dimma dold....

...finns det en gammal film som heter och den kom jag att tänka på i dag, för i dag är det riktig tjocka. Filmen gick på den gamla Klintebion 1953 och den var barnförbjuden. I dimma dold var en svensk dramafilm från 1953 och i huvudrollerna fanns Eva Henning, Sonja Wigert, Hjördis Petterson, Sture Lagerwall, Georg Rydeberg och Sven Lindberg. Det är ingenting som jag direkt kommer ihåg, men det finns ju Wikipedia att ta till när minnet sviker.

Vad jag däremot kommer ihåg är att pappa, med biografägarens goda minne, smugglade in mig efter att filmen börjat och att vi satt längst bak på vedlåren, för att kunna smita iväg ut innan vi blev upptäckta. Jag var ju bara 13 år och fick ju egentligen inte se filmen. Det var väldigt spännande alltihop.

Jag har varit ute en vända med bilen och bland annat var jag på Preem och beställde tid för service. Den lille Golfen har tjatat om det länge och jag har skjutit på det,  men nu fick jag ge mig . Det lär bli ett djupt hål i plånboken för de hotade med kamremsbyte.

I eftermiddag är det ett pass på Kupan igen, så nu ska jag äta en tidigt lunch innan det är dags att åka dit.

Trevlig tisdag!