fredag 23 november 2018

Fem en fredag v 47 - Tacksägelse

Klockan blev halv-nio och jag satt där i godan ro med min kaffekopp och GA, när jag fick höra på gotlandsradion att en lada på Södra Kustvägen stod i brand. Jag hade mina misstankar om vilken det var, men kunde ju ändå inte veta säkert, så jag var snabbt iväg för att åka och hämta Fridolf. Det var inte det enklaste, för både vägarna var avstängda och jag fick vända och köra Värsendevägen för att komma till Sicklings.

Det var den lada jag misstänkt och den stod i ljusan låga och ett stort svart moln av brandrök steg upp mot himlen. Fridolf och jag fick ta en sväng ner förbi Flisen för att kunna gå hem till mig på Odvalds. I dag kommer kanske matte hem och då lär han bli väldigt lycklig, annars verkar han finna sig rätt bra nu. 



 Det var hur många brandbilar och poliser som helst och närmare än så här kom vi inte. Det var en avspärrning på 300 m runt ladan på grund av explosionsrisk och den avspärrningen ska vara kvar i 24 timmar, så vi lär få gå via Flisen i eftermiddag också, för att ta oss till Sicklings.

I dag är det dags för Fem en fredag och temat som elisamatilda valt den här veckan är Tacksägelse och  med anledning av morgonens händelse hoppar jag över frågorna och kör mitt eget race.

Jag är otroligt tacksam över att huset på Stenstugu fortfarande finns kvar och inte strök med i branden vi hade den 2 februari 2010. Hade vi inte varit hemma och haft fungerande brandvarnare så hade huset brunnit ner. Minnet av den kvällen  dyker upp varje gång det pratas om bränder.

Trevlig fredag! 

Uppdatering 12.30: Radio Gotland meddelar nu att väg 140 förbi branden är avstängd t o m 19.00 i kväll.

26 kommentarer:

Carita Liljendahl sa...

Skrev en kommentar nyss - den försvann?
Brandvarnare är jätteviktiga! Fint att en sådan räddade er den där gången.
En lada ägs ju också av nån, saker kan förstöras... men hoppas att ingen människa kom till skada.
Kram!

Monica sa...

Usch, det är riktigt otäckt med bränder! Det går ju så fruktansvärt fort, när det väl har börjat brinna. För några år sedan slog blixten ner i ett hus ca 800 m från vårt hus, men ganska nära huset där mellandottern med familj bodde. Dom hörde smällen och kände sedan röken från sitt hus. Som tur var, hann dom som bodde i huset ut, men huset blev totalförstört!
Förstår att du inte kan glömma när det började brinna på Stenstugu!
Hoppas att det går bra för Fridolfs matte i rullstol!
Helgkram, Monica

Geddfish ♥ sa...

Bränder är förskräckliga.
Ett sådant minne sitter nog som fastklistrat.
Ha en fin fredag! Kram, Gerd

skogsnuvan sa...

Ja fy så hemskt Här hade vi skogsbränder runt omkring i somras och det var så ruggigt att se röken så nära

znogge sa...

Jag förstår mer än väl din tacksamhet över det. Jag har varit med om en brand i mitt föräldrahem och det satte djupa spår.

Kram och ha en bra fredag!

Gunnel sa...

Bränder är lika hemska om det drabbar boningshus eller lador. Jag har haft tur och aldrig upplevt en brand på nära håll. Kram

Ingrid sa...

Jag tror att varken människor eller djur kommit till skada. Hur ägarna mår vill jag inte ens tänka på.....
Kram

Ingrid sa...

När jag skulle köra till Sicklings brann det hemskt och jag fick vända och komma tillbaka en annan väg och bara någon halvtimme senare var ladan i stort sett nedbrunne. Det går verkligen fort.
Jag vet inte ännu om hon kommer hem i dag. Bosse skulle på lasarettet på förmiddagen och ta del av vårdplanen och sen har jag inte hört någonting.
Kram

Ingrid sa...

Ja, det glömmer jag aldrig!
Kram

Ingrid sa...

Skogsbränderna i somras var verkligen hemska.
Kram

Ingrid sa...

Det förstår jag. Jag vet hur det känns!
Kram

Ingrid sa...

Jag hoppas att du slipper det i fortsättningen också Gunnel.
Kram

Tigerlilja sa...

Grannhuset brann för ett antal år sen, en brand inne, så huset stod kvar och kunde renoveras, men allt inne blev förstört. När jag ringde efter mannen, som var och högg i skog en bit bort så var den första frågan från han som svarade - 'är det ladugården?' och när jag sade nej, så var hans omedelbara reaktion - 'men så bra'. Och jag förstår ju att det är förfärligt om en ladugård brinner, men det var ändå rätt förfärligt.

Unknown sa...

Fy sjutton! Bränder är verkligen otäcka.
Kram/Kicki

http://kraka.moah.se sa...

Eld och bränder är verkligen otäckt. En ständig skräck att man själv eller någon nära ska råka ut för eldsvåda.

Kram

Ingrid sa...

Har man djur i ladugården förstår jag mer än väl hans svar.
Vi fick ett par rum och en trappuppgång förstörd. Försäkringen täckte det mesta, men det tog nästan fyra månader innan huset var återställt.

Ingrid sa...

Eld och vatten, det är farliga herrar, brukade Åke säga.
Kram

Ingrid sa...

Visst är det så och i morse var min första tanke "Är det ladugården på Stenstugu", en så lugnade jag mig, för de sa södra Klintehamn och Stenstugu ligger 3 km därifrån och dessutom i Fröjel.
Kram

Helena sa...

Eld har jag verkligen respekt för, tur det inte var på Stenstugu det brann. Âr du hundvakt bara på dagen, eller hela dygnet?
Ônskar dig en trevlig novemberhelg.

Lena i Wales sa...

Så hemskt!Ryser när jag läser detta.

Ingrid sa...

Jag är bara hundvakt på dagen. På kvällen och natten tar husse över ansvaret.
Detsamma till dig Helena!

Ingrid sa...

Visst är det hemskt!
Kram

Husbilen-Ellen sa...

Otäckt att se en stor brand. Visst blir man tacksam över att skonas.

Ingrid sa...

Det blir man verkligen!
Kram

Elisa sa...

Usch vad otäckt. Undrar vad som hänt, men hoppas framför allt att ingen kom till skada.
Förstår att den brand du varit med om hänger kvar i minnet. Skönt att det gick så pass bra att huset stod kvar!

Ingrid sa...

Ägaren till ladan hade en liten cykelverkstad där och det var kanske något som hänt med svetsning eller elfel. Huvudsaken är ju att varken djur eller människor kom till skada. ♥