Planeringslunch - www

I strålande solsken åkte jag och SPF:s kassör iväg till Stenkumla vid halvtolvtiden. Vi var bjudna till föreningens ordförande på lunch, men huvudsyftet var att vi skulle planera inför måndagens årsmöte.  Det har varit kallt i natt! När jag gick till sängs var det nästan -8º och när vi åkte var det ännu -2º. Vägarna vara isiga och spåriga, men Laila körde vant och säkert. Jag slapp med andra ord ta fram Golfen i dag också. 😊

Irma bjöd på en god lunch och en titt runt i det vackra huset, innan vi slog oss ner och gick igenom dagordning, valberedningens förslag och annat viktigt. Så nu är vi redo!

 Och så tar vi ett gutamålsord igen: Det nygutniska ordet för det världsomfattande nätet (World Wide Web) är värdsgane, världsgarnet. Det svenska språket utvecklas (eller avvecklas, det beror på hur man ser det) och ändras och så gör också gutamålet, det är tydligt.

Nu har man svårt att tänka sig en tillvaro utan värdsgane. Tänk så fort det går att anpassa sig och lära sig utnyttja alla nymodigheter. Så behändigt det är  att kunna googla i stället för att springa iväg och leta i uppslagsböcker när det är något man undrar över. Korsordslösningen har fått helt andra dimensioner än tidigare och inte kunde man väl för några år sedan tro att man skulle kunna swisha iväg pengar direkt in på någon annans konto. Och att kunna se varandra när man pratar i mobilen eller via datorn. Inte kunde man drömma om något sådant! Jag som till och med är uppvuxen utan tv. Undrar vad som väntar i framtiden?

Trevlig kväll!

Vardagsmat

Det är en gråmulen dag, precis som tisdagen var och det är ingen större kyla. I går kväll när jag körde hem från Kupan snöade det och jag fick skrapa och borsta bort snö från bilen innan jag kunde komma i väg.

Vi hade rätt många kunder trots vädret, så innan vi gick för dagen blev vi tvungna att tvätta av golven, för det var stora pölar överallt efter snöiga skor och kängor. När jag kom hem hamnade jag framför tv:n för att se ett nytt avsnitt av Hemma igen och där blev jag sittande tills det var sängdags.

I dag har jag varit lite huslig och gjort en ordentlig form med kålpudding på förmiddagen. Det blir gott att ha i frysen för kommande dagar.  Jag brukar se till att det finns kålpudding och lasagne där för de dagar jag inte vet vad jag ska hitta på att äta.

Recept på min kålpudding:

Skär ett kvarts vitkålshuvud i fina strimlor och bryn  det med salt, peppar och sirap tills kålen blir vackert gyllenbrun.  När den är färdig får den svalna och under tiden blandar jag ½ kg nötfärs med 1 liten korv osötad risgrynsgröt och 2 ägg, salt och peppar. Sen bottnar jag en form med hälften av kålen, lägger på färsen och så resten av kålen. In i ugnen i 225º ca ½ timme. Tiden blir beroende på hur stor form man tar.

Sedan äter jag kålpuddingen precis som den är utan sås och potatis, men med lingonsylt. I och med att det är risgrynsgröt i färsen behövs det inte något annat till tycker jag. Fast när jag tar ut en bit från frysen och värmer den i micron brukar jag slå på en liten skvätt mellangrädde, men det är ganska onödigt. Det är bara jag som är så förtjust i grädde (och smör).

Matlagning är annars ett ganska tråkigt kapitel när man är ensam. Förr var matbordet en samlingsplats där vi satt länge och pratade och umgicks. Nu gäller det bara att bli mätt, men jag tycker ändå att jag inte slarvar med maten. Jag försöker se till att jag får i mig näringsriktig och bra mat. Till dagens portion kålpudding åt jag en apelsin som efterrätt. Portionen ser kanske inte så stor ut, men jag ska åka iväg på Onsdagsträffen i eftermiddag och där bjuds det på kaffe och smörgås, så det gäller att inte vara alltför mätt. En granne ringde igår kväll och bjöd på skjuts, så jag slipper köra i dag.

Trevlig onsdag!

I vått & torrt

Igår var jag på revy på Rondo på eftermiddagen och det var ett par trevliga timmar, även om årets upplaga av Gotlandsrevyn, I vått & torrt, inte riktigt går att jämföra med de tidigare. Fast man kanske ska strunta i att jämföra och ta den för vad den är! Den nya ensemblen kan ju knappast bli en kopia av de "gamla rävar" som lämnat stafettpinnen vidare till dem. Ungdomarna presterade en hel del fina sång och dansnummer och även om en del sketcher blev lite för långa och uddlösa, så fanns det en hel del bra också.  Jag tror att om de vässar pennan lite till nästa år, så kommer det här att bli ett bra koncept.

När revyn var slut och vi skulle hämta ut våra ytterkläder blev det lite kaosartat. Det fanns bara två personer som tog emot nummerlapparna och delade ut kläderna. Bredvid mig stod ett äldre par, som blev enormt upprörda över att ingen tog emot deras nummerlapp. Mannen hängde sig in över disken och viftade med den och och kvinnan sa att: "Den här disken kan dom riva. Här är det ju ingen idé att stå."
"Men ni står ju på fel ställe" sa jag, "ert nummer är ju  inte här, utan längre åt höger."
"Det var här vi lämnade in kläderna och det är här vi ska ha ut dem" sa kvinnan, "men det är ju ingen som bryr sig om oss. Den här disken kan dom riva."
"Ni får vara snälla och lugna er", sa en av de som lämnade ut kläder när han passerade oss. "Vi är bara två stycken, vi hinner inte riktigt med."

Jag hoppas verkligen att jag inte såg lika hysterisk ut som de andra två. De fick ju sina kläder till slut och jag också och när jag kom ut upptäckte jag att det hänt en hel del på väderfronten sedan jag gick iväg till Rondo. Det blåste och snöade och var väldigt otrevligt. Det är tur att jag bara har en liten bit hem.

Det fortsatte att snöa under kvällen och vid tiotiden funderade jag på att gå ut och skotta, men latmasken slog till och det blev ingenting av med det. I dag gick det inte att få upp ytterdörren, men grannen ovanpå ryckte ut och tog bort snödrivan som låg framför den och sen hjälptes vi åt att skotta vår uppfart och vaktmästaren har plogat vägarna.

Igår var det kallt, men nu är det blidväder och det fortsätter att komma nederbörd, som enligt SMHI ska gå över i regn senare i dag. Då lär det bli halt, så det är skönt att man inte behöver ut och köra.

Svansträck passerar över Odvalds varje dag

Trevlig måndag!

I dag flaggar jag....

...för lillasyster Kerstin, som fyller 75 år. Hoppas att du får en fin dag, även om själva firande är skjutet på framtiden.

En vacker ros får du också!

Grattis Kerstin!

Hur gick det.....

...igår då?  Eva var här en stund på förmiddagen i dag och satt och pratade ett tag. Bland annat talade hon om att hon hade två karlar därhemma som fått storsnäuu och det vet ju alla hur det är när en karl blir förkyld. Och när det gällde gårdagen rapporterade hon, att om hon varit snabb hade hon säkert hunnit sadla Mr Faraway den lilla stund på förmiddagen som solen visade sig, så det finns hopp för år 2019 och det känns ju skönt att veta.

När hon gått städade jag av i köket och skurade köksgolvet och sen var det dags för lunch. Jag stekte pannbiff till gårdagens middag och hade rester kvar tills i dag, så matlagningen var fort avklarad.

I dag är det en riktigt härlig vinterdag och efter lunch gick jag ut på en promenad. Jag gillar ju inte halkan, men man får dra ner på takten och tänka sig för hur man sätter fötterna.

Sol,  -2º, ett tunt täcke nysnö och nästan vindstilla; det kan knappast bli bättre. När jag gick stigen genom Valleskogen ner mot Djurgårdslundsvägen, fick jag underhållning i form av trumsolon. Det var flera hackspettar som ville göra sig hörda. Om det nu inte var samma fågel som flyttade sig mellan träden förstås?

I ett av träden längs ån satt det en duva och ho-ho-ade. Nog är det härliga vårtecken när fåglarna börjar göra sig påminda, även om det givetvis ännu är mycket vinter kvar.

Warfsholms bageri hade öppet.
Uteserveringen är inget vårtecken precis, för stolar och bord  har stått ute hela vintern.

Hemma igen

Den här promenaden tar ungefär en timme om det inte blir för många prat- eller fotopauser, men i dag tog det lite längre tid eftersom det var så halt.

Trevlig lördag!

I dag gäller det att solen tittar fram

I dag har Pål och Paul namnsdag och förr kallades dagen S:t Pauli dag. Den här dagen gäller det att det blir soligt så länge att man hinner sadla en häst. Varför då?  Jo, om solen är framme så länge, kommer det att bli en fint år. Så sa alltid Åke i alla fall och så säger Allnakku, för enligt den, är det i dag Geiskdagen.  - Dagen då alla som tror på gammal vidskepelse, geisk, sadlar en häst då solen börjar skina, för att få veta hur året kommer att bli.

Eva till häst. Foto Edoardo
(Knyckt från Evas fb-sida.)

I Bondepraktikan kan man läsa om den här dagen:

Skin solen S:t Pauli dag klar, (25 jan.)
Det betyder visst ett fruktsamt år.
 
Men bliver det regn eller snö,
Då få vi ett medelmåttigt år se.

Men ser du mycket mörkt den dag,
Då må du hjärtelig till Gud ropa,
Och bedja honom om hjälp av all din nöd,
Att bevara dig från den hårda död,
Förty döden skall då mången förfära,
Att man ska och mång till kyrkogården bära.


Det är bara att hålla tummen för att det blir en stunds solsken i dag i alla fall. Alternativet låter inte speciellt trevligt. Just nu är det ganska mulet och någon enstaka minusgrad, men det blåser inte i alla fall, fast halkan gör att det inte är speciellt lockande att gå ut. Jag var på Kupan på ett medarbetarmöte igår kväll och det var ruskigt halt när jag gick hem. Det var tur att jag hade mina Yngsjöbroddar, så att jag kunde ta mig hem helskinnad.

Trevlig fredag!

Han saknas mig

Det är lite tunga dagar så här i jan-feb, men det är inte bara sorg och saknad, det är många fina minnen som dyker upp också

Här är vi på bröllopsresa - två dagar på Stora Karlsö

 I dag skulle Åke ha fyllt 91 år

Strömlöst i Hela Gotland

Det hade snöat lite i natt, men inte så mycket att det dolde gräset ens och när morgonmolnen lättade blev det soligt och fint. Jag hade några listor som skulle göra i ordning för SPF på förmiddagen, men när jag var klar med dem bestämde jag mig för att åka till Hemse och hämta föreningens program som Vuxenskolan meddelat var färdiga nu.

Det verkar som om mina Hemseresor är dåligt planerade, för är det inte slabbigt och slaskigt, så är det halt och besvärligt. I dag var det hårdpackad spårig snö, men trafiken gick i masiga 50-60 km/tim, så jag kände mig ganska lugn i alla fall. Förutom besöket på Vuxenskolan var jag på Högbyhallen och köpte toapapper. Ica´s toapapper är bäst tycker jag och Coop´s det absolut sämsta.

När jag kom tillbaka till Klintehamn åkte jag in till Suderviljan och köpte några rosor som jag åkte upp till Åkes grav med. I morgon skulle han ha fyllt 91 år.

Sedan fortsatte jag till Kupan, där jag var och lämnade av en närvarolista till "kortoxarna" som sitter där och spelar varje onsdag eftermiddag. 7-8 stycken brukar de vara.

När jag sedan satt vid köksbordet och åt en sen lunch med radion påslagen, skorrade det till i den och sen blev det tyst. Det var ännu ett av våra evinnerliga strömavbrott. Som tur var hade jag batteri i radion, så det var bara att koppla om och lyssna vidare och snart kom det ett sms om att det var strömlöst "i Hela Gotland".

Jag fattar inte varför de säger och skriver i Gotland. Det retar mig lika mycket varje gång. Det måtte väl ändå heta på Gotland. Man bor ju på en ö, inte i. Hur kan det vara att de som sitter och sänder ut meddelanden till allmänheten är så dåliga på svenska? I det senaste VMA-meddelandet som gick ut när det stormade över ön skrev man:  Mäd anledning av  osv..

Nu blev inte strömavbrottet i dag så långvarigt som tur var. Elen var nog borta i ungefär en timme, men redan efter en halvtimme var elementen nästa kalla och det började bli så mörkt att det nästan inte gick att lösa korsord. Jag funderade på att gå efter ett stearinljus, men då tändes lamporna igen.

Trevlig onsdagskväll!

Nu ska jag bara kolla stavningen en gång extra innan jag klickar på publicera. 😁

Man tager vad man haver...

Det snöar lite lätt, men det är inte speciellt kallt och SMHI pratar om regn, eller snöblandat regn. Jag har försökt snygga till mig lite, för i dag är det jobb på Kupan igen, men innan dess ska jag äta lunch.

Igår kväll gjorde jag en riktigt Kajsa Varg-soppa och jag har kvar av den, så lunchen är lätt fixad. Jag satt ju och läste igår eftermiddag och när boken var utläst kände jag att jag var hungrig, så då gick jag ut och kikade i kylskåpet, men det var ganska tomt. I alla fall fanns det ingenting som jag var sugen på.

Jag gör en soppa, tänkte jag och var inne på att öppna en förpackning Varma koppen, men finns det något tråkigare än det?

Ny titt i kylskåpet - jag hitta 1 potatis och 3 små morötter och en liten bit vitkål -  hmm... I frysen fanns det broccoli och ärtor och i torrskåpet hittade jag två buljongtärningar, en var fisk och en kött.

Båda åkte ner i en kastrull tillsammans med de skalade och sönderskurna morötterna,  potatisen, ett par matskedar fint skuren vitkål, lite broccoli och några ärtor. På med vatten och så fick det koka medan jag satt framför tv:n och såg ett avsnitt av Hemma igen. När grönsakerna var mjuka mixade jag alltihop. Det blev en väldigt mörkgrön och till utseendet ganska äcklig sörja, så ett nytt besök i kylskåpet krävdes och där hittade jag en skvätt mellangrädde och ca 1 dl creme fraische, i med det, en liten skvätt sherry och en ordentlig klick harrisa. Det blev jättegott! Kajsa Varg hade helt rätt när hon sa:"Man tager vad man haver".

Jag tänkte kasta ut de här tulpanerna i dag, men ur det här perspektivet är de ju ännu rätt vackra, så de får vara kvar någon dag till.

Nu är frågan om jag ska promenera till Kupan eller ta bilen? Det är halt, så det lutar åt att jag tar bilen och det knappa innehållet i mitt kylskåp gör dessutom att jag behöver ta en vända in på Konsum och proviantera. Så får det nog bli!

Trevlig tisdag!

Glöm mig - Skynda att älska

Det var kallt i morse, nästan -6º och det har varit mulet i stort sett hela dagen. Nu far det någon slags nederbörd i luften och temperaturen ligger runt nollan.

Igår läste jag färdigt Alex Schulmans bok om sin alkoholiserade mamma Lisette. Det är en bok som berörde mig mycket. De tidigaste minnesbilderna i  boken är försiktigt ljusa med två bröder i en lägenhet i Farsta, sommarhus i Värmland och solsemestrar i Spanien.

Men sedan förändras mamman. Hon stänger in sig i sovrummet, ligger till sängs och dricker i dagar, blir krävande och elak. Pappa Allan ser till att barnen är tysta, så att mamma får sova. "Mamma är så sjuk, ni måste vara tysta." Får hon inte lugn och ro kommer hon utrusande och gapar och skriker. Säger Alex något som hon inte gillar, straffar hon honom med att göra honom osynligt. Hon ser honom inte och hon svarar inte på tilltal. Om hennes missbruk är det förbjudet att tala. När släkten samlas för att titta på den vuxne Alex nyfödda dotter kommer mamman berusad, äter tårta med händerna och vägrar att ge barnet en enda blick. Efter det utvecklar Alex panikångest och han inser att 30 års tystnad måste brytas.

Genom 250 sidor kämpar Alex sig igeom det han har gemensamt med många barn till alkoholister, att försöka förstå hur en förälder kan välja alkoholen framför en själv och kanske också framför sig själva. Lisette Schulman gick till  slut med på att läggas in på ett behandlingshem och blev nykter, men förgäves väntade Alex på en ursäkt, ett tecken på att hans mamma var medveten om vad hon utsatt honom och hans bröder för. Ett förlåt, som han aldrig fick höra.

I dag laddade jag hem Skynda att älska, där Alex Schulman skriver om sin pappa och det är en helt annan bok. Så kärleksfull och så ömsint och med många anekdoter från den store tv-producentens liv.

Jag skrattade så att tårarna rann när jag läste beskrivningen av hur det gick när familjen fick den första ordbehandlaren och Allan skulle försöka använda den i stället för sin gamla Facit skrivmaskin. Han hamrade på tangentbordet till den stackars ordbehandlaren, så att tangenterna lossnade och det flög bokstäver över hela rummet och han svor och förbannade. Det slutade med att han återgick till sin Facit.

Jag har hunnit med halva boken; det har gått fem år sedan Allan Schulman dog och för första gången sedan han dog har Alex besökt sommartorpet, där de tillbringade alla sommarlov, men  han har inte kunnat förmå sig att gå in i faderns rum. Han har stått på tröskeln, men inte kunnat gå över den. Efter ett par dagar åker han därifrån och kontaktar då en terapeut. Det ska bli spännande att se vad terapeuten Leo drar för slutsatser.

Uppdatering kl 17.00: Nu har jag läst ut Skynda att älska också och Leo gjorde nog ett bra jobb med tanke på slutraderna i  den. ♥

 

I dag för 11 år sedan

                                                                                 

Måndagen den 21 januari 2008,  mycket växlande väder med risk för en skur då och då, ca 5º varmt.

Det är väl att vara optimist i överkant om man kallar den här tappra lilla vintergäcken, som jag hittade i trädgården idag, för ett vårtecken. 

Men även om det nog kommer både kyla och snö innan det går att prata om vår, så ger den hopp om livet.

Trevlig måndag!

Jag har dåligt samvete

Jag kom upp sent i dag också och jag vaknade med lite ångest. Jag undrade så vart bussen tagit vägen och om något upptäckt att det var jag som bara lämnat den mitt i vägen. Det var nämligen så, att på vägen till jobbet gick jag in på busstationen och tog en buss, alltså jag åkte inte buss, utan jag stal en. Vilket tilltag!

Jag körde Kung Magnus väg fram och skulle sedan svänga till höger in på Peder Hardings väg, men där var det ett vägarbete. Jag försökte dock ta mig förbi, men körde på en skylt och bestämde mig för att lämna bussen och gå till jobbet i stället. På hemvägen skulle jag kolla hur det gått med bussen, men då var den borta! Vem hade tagit hand om den? Det var gott att vakna, men jag har nästan lite dåligt samvete fortfarande. Hur kunde jag bara komma på tanken.......

Det blev ett sent morgonkaffe, men så fort jag kommit i ordning gick jag ut, för det är  samma strålande vackra väder den här söndagen, som vi haft de senaste dagarna. Blåsten är lite snarv och man får se upp för frosthalkan, men annars är det helt perfekt.

En av fördelarna med att bo på en liten ort är, att när man går ut på en promenad, så träffar man nästan alltid bekanta som man kan få en pratstund med. I dag blev det tre pauser eller rättare sagt två, för när jag stötte på den tredje bekantingen följdes vi åt en bit.

Vid Donnersparken gör Landa reklam för sina produkter,
men det var inte något vidare väglag för slädar i dag minsann.

Trevlig söndag!

Ny flytt

Det har varit ännu en solig och fin dag med temperatur runt nollan. Jag vaknade till ganska tidigt, gick upp en vända, drack lite vatten och gick och la mig igen. Det är ju lördag och då larmar inte mobilen förrän klockan halvnio.

Nu har jag just ätit en sen lunch, för när jag städat färdigt gick jag ut på en promenad. Det blev inte så långt i dag heller, för det var inte speciellt trevlig ute, men jag tog en vända in på Kupan och pratade med dem som jobbade i dag och så fick givetvis Konsum ett besök.

Titta så vackert de här tulpanerna åldras

Förmiddagen ägnade jag åt fredagsstädning, för igår blev det ingenting gjort och jag måste säga att det verkligen behövdes. Jag hann med det mesta innan Eva kom, för vi hade kommit överens om att genomföra en flytt i dag.

Jag har tröttnat på mammas doftranka och annonserat efter någon som vill ta över den och det ville Eva, så nu har den flyttat igen. Den börjar bli riktigt berest.

Jag köpte den till mamma i november 1996 när hon hade flyttat till Åvallegården och hon blev så glad över den. "Men Ingrid", sa hon. "Har du köpt en doftranka?"  Hon älskade dem och hade alltid något exemplar i sina fönster. Där, i det lilla rummet på Åvallegården som bara hade ett fönster, stod den tills hon gick bort i juli 2002 och då fick den flytta hem till oss på Stenstugu.

När vi sedan flyttade till Odvalds på hösten 2011 fick den givetvis följa med hit. Här har jag ju inte så många fönster och den tar väldigt stor plats, även om jag försökt beskära de då och då, för att den inte ska bre ut sig allt för mycket. Så jag har som sagt blivit rätt trött på den. Nu får Eva ta hand om den, men vem vet, den kanske hamnar på Åvallegården igen? För kanske blir det min slutstation också .......

Nästa generation tar över

Nu ska jag sätta mig och läsa i boken jag laddade hem igår, Alex Schulmans  Glöm mig. Jag började på den igår innan jag gick till Lokalen och den verkar också vara bra och den berör mig verkligen. Hans beskrivning av hur han och hans syskon upptäcker att mamma är konstig ibland och hur de rättar in sig och förhåller sig till den nya situationen, kan nog alla som haft en förälder som missbrukat känna igen sig i och när det är en mamma måste det vara extra svårt. 

Trevlig lördag!

Skogspromenad

Det är solsken i dag och någon enstaka minusgrad, så det borde vara ganska skönt ute, men det blåser. Jag gav mig iväg ut på en promenad på förmiddagen och hade tänkt gå ner på samhället, men den isande vinden fick snor och tårar att rinna, så jag tog  en sväng på Barkan i stället. Det är härligt att ha den här skogen och motionsspåret i närheten, både när det blåser och när det är för halt att gå på landsvägen.

Det var inte många som sökt sig ut i dag. Jag såg en man med en liten hund på avstånd, men det var allt.

Det är väldigt länge sedan jag var och tittade vid Rannarve Skeppssättning, så jag hade planer på att gå dit, men jag kom på andra tankar när jag kom fram till vägen där jag skulle ta till höger.

Den var inte speciellt lockande. Visserligen var det fruset men ändå....

Bakom de långa travarna med grot, som kantade vägen på båda sidorna,  var det ett jättestort hygge.

Jag ändrade raskt mina planer och fortsatte slingan på Barkan tills jag kom upp till Vallekvior igen. Det blev ju inte någon lång promenad, för Barkan är bara 2,5 km, men det är ju bättre än ingenting. Jag frös lite till en början med, men innan jag kom hem var jag ordentligt varm, till och med om händerna.

Nu är det dags för lite lunch och sen är det ett informellt styrelsemöte i Lokalen med bostadsrättsföreningen. Det är tätt mellan buden. 😊

Trevlig fredag!

Bränn alla mina brev

När jag gick till Lokalen igår kväll var det +6º och det regnade och det har regnat i dag också, men det har inte varit riktigt lika varmt. Just nu, klockan fyra på torsdagseftermiddagen är det 0-gradigt, så jag hoppas att gästerna som lämnade mig för en stund sedan kommer hem utan olyckor.

I eftermiddag  har jag haft fem damer från SPF på kaffe. De är sammankallande i våra kaffekommittéer och  vi skulle gå igenom listorna och prata lite om verksamheten. Det är en grannlaga uppgift att fördela arbetet inför mötena, så det fanns en hel del att diskutera.

När jag höll på och städade inför mötet i förmiddags plockade jag bort den här boken från soffbordet. Den fick jag i julklapp och jag tycker att den är väldigt bra. Jag har aldrig läst något av Alex Schulman förut och blev verkligen glatt överraskad. Vilken författare han är!

Om boken kan man läsa:

Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt. 

I BRÄNN ALLA MINA BREV väver Alex Schulman samman tre perspektiv till en berättelse som överskrider både tid och rum. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker han inte bara århundradets kärlekshistoria, utan även dess tragiska konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett möte i det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden

Han skriver om sina morföräldrar Karin och Sven Stolpe, om deras äktenskap och om Karins kärleksaffär sommaren 1932 med Olof Lagerkrantz. Jag blev alldeles fascinerad av historien och kunde nästan inte släppa boken. Två eftermiddagar underhöll den mig och jag kan inte låta bli att jämföra min lästakt med Sven Stolpes. Han läste tre böcker före frukost i stort sett varje dag. Han satte pekfingret högst upp till vänster på sidan och förde det diagonalt över den ner till höger hörn. Tio sekunder tog det för honom att läsa en sida och memorera den. Alex skriver i sin bok, att morfadern själv sade sig ha läst fyrtiofemtusen böcker.

Nu ska jag försöka få tag i boken Alex skrivit om sin alkoholiserade mamma, Karin och Sven Stolpes dotter Lisette. Glöm mig heter den.

Trevlig torsdagskväll!

Kontorsarbete

Det har varit nästan -5º i natt och det var lite vitt på marken när jag kom upp i morse, men solen har visat sig och nu är det någon enstaka plusgrad, så det ser ganska behagligt ut. Jag tror att jag ska satsa på en promenad efter lunch. Jag glömde min mössa på Kupan igår kväll, så jag kan ju göra mig ett ärende dit och hämta den.

Mitt lilla minikontor

På förmiddagen har jag suttit vid datorn och lagt in SPF Klinteortens program för 2019 på föreningens hemsida. Alla har ju inte dator, men vi får hjälp av Vuxenskolan med utskrift av programmet, som vi sedan delar ut till alla medlemmarna i samband med årsmötet och om de inte kommer dit, sänder vi det med posten, så att alla ska få ta del av det. Jag fick ett korrektur från Vuxenskolan igår och det har jag läst och läst och läst. Nu hoppas jag att allt ska stämma. Föreningslivat kräver sitt, men man ska ju ha något att fördriva tiden med.

I kväll är det ännu ett föreningsmöte. Det är bostadsrättsföreningen här vid Odvalds som ordnar ett medlemsmöte där man kan få ställa frågor och förhoppningsvis få svar på dem eller komma med idéer och synpunkter. Underhållning blir det också. Vi ska få se bilder och höra berättas om en resa till Svalbard, så det blir nog en trevlig kväll.

Ha en fin piglördag!

Tulpanens dag

Jag hade alldeles glömt bort att det är Tulpanens dag den 15 januari, men jag blev påmind.

En granne kom in och gladde mig med en vacker bukett!

💖

Rödhuvad sköldpadda

Tack för kommentarerna till mitt förra inlägg, men jag håller mig nog till den här bloggen i alla fall och krånglar inte till det med någon annan. Jag kommer säkert att hitta något jag inte gillar hos wordpress.com också och jag har redan upptäckt en del begränsningar som jag inte gillar.

Av Ernst Haeckel - Kunstformen der Natur (1904)

När jag var barn hade vi en granne som hade en sköldpadda. Det var nog ett väldigt exklusivt husdjur på den tiden och vi brukade stå uppe på balkongen och titta ner i deras trädgård, där den underliga varelsen, som var ganska stor, sakta gled fram över gräsmattan kedjad vid ett träd med andra ändan av kedjan fastsatt i ett hål i skölden. Det var en ganska sorglig syn och vi tyckte synd om den och hade lite svårt att förstå vad man egentligen hade den till.

Det var bra mycket bättre fart i min sköldpadda som for omkring här i natt. Den var så söt med sitt röda huvud och den lekte och sprallade och var så glad. Var den nu kom ifrån? Var i hjärnvindlingarna finns sånt här?

I dag skiner solen igen och det är någon enstaka plusgrad, men det blåser som attan. Det kunde jag konstatera när jag var ute i soprummet med lite skräp och så tog jag tagit fram bilen, för mågen ska låna den.

Själv ska jag till Kupan och jobba i eftermiddag och det räcker nog med promenaden dit som dagens motion. Annars hade jag kunnat ägna mig åt några sitårkar* fast jag är lite dåligt på det just nu. Stickat strumpor har jag inte gjort sedan jag stickade ett par till Åke av Luddeludd. Mina sitårkar tillbringar jag i tystnad framför dator- eller tv-skärm.

Han hade en präktig fäll, Ludde. Garnet var lite ojämnt och ganska stumt
och strumporna blev inte speciellt hållbara.

*Det är nu man skall sätta igång med sitårkar, arbete som utförs sittande. Förr lappade man fisknät, kardade ull och stickade strumpor. Nu finns många sitårkar att välja på och alla är bra, om man kan prata samtidigt.

Trevlig tisdag!

Då gör jag väl....

..ett försök igen med mina vanliga blogginlägg, för hur det nu än är så saknar jag det dagliga bloggandet.  

Under den här bloggpausen har jag ingalunda varit overksam, förutom det som finns med i veckodagboken har jag suttit och funderat på att byta bloggportal ännu en gång. Det är ju så trist att det är så bökigt att kommentera i den här bloggen. Om man då försöker förenkla det för besökarna och använder popupfönstret försvinner möjligheten att svara på kommentarerna. Det är en stor nackdel tycker jag.

När jag började blogga 2004 använde jag blogger, sedan konstruerade jag en egen blogg, som tog mycket av min tid i anspråk, efter den hade jag one.com`s blog, men eftersom jag inte var nöjd med den gick över till wordpress.org på min domän hos one.com. Ett tag bloggade jag på Dax.se och så hade jag en blogg på Binero en kort tid också, men det var bara ett prov och jag fick pengarna tillbaka.

Men jag har ju faktiskt aldrig testat wordpress.com! Hur är det med er, mina kära besökare? Ni är ju många som använder wordpress.com - fungerar det bra för er? Och orkar ni och givetvis alla ni andra också,  hänga med i ännu en flytt? För även om jag hävdar att jag skriver bara för mig själv och för att jag tycker att det är roligt, är det ju så fantastiskt roligt att upptäcka att andra vill läsa om vad en snart 80-årig källing håller på med.

På prov har jag startat Ingrids blogg och jag fick en rätt bra adress: https://ingrids.home.blog. Kom gärna med synpunkter!
 

I dag har vi ett strålande vackert vinterväder, men det blåser hemskt och i morse var det en minusgrad, så jag valde att sätta en bulldeg i stället för att gå ut. Nu är bullarna gräddade och klara och nu ska jag gå och tvätta håret, för om ett par timmar ska jag vara vid frissan, för att få håret avkortat en bit.

Trevlig fortsättning på måndagen!

Dagbok v 2 2019

Det passar ju bra att de är vita, för i dag är julen slut.

13. Söndag +1º Vaknade ganska sent efter en tråkig natt med flimmer och dumma drömmar. Ute är det grått och det har kommit ett litet tunt snötäcke på morgonen. Få se om det klarnar upp under dagen, så att det känns lockande att gå ut, annars får det bli inneaktiviteter i dag också.

12. Lördag +3º Satt vid datorn på förmiddag och sen åkte jag och handlade på Konsum, hem och lagade lunch och på eftermiddagen läste jag färdigt julboken. Åh, så bra den var!! Satte på tv:n och såg Den tatuerade änkan på SVTPlay. Jag har sett den förut, men den tål att ses om. Lars Molin kunde verkligen få till det. 

11. Fredag  +4º Började dagen med att agera brevduva för bostadsrättsföreningen och delade ut inbjudningarna till ett medlemsmötet. Det klarnade upp fram på dagen, men jag satt och läste halva julklappsboken Bränn alla mina brev av Alex Schulman. Ändrade timern till utebelysningen. Det märks att dagarna blivit längre.

10. Torsdag +2º Från molnen föll det en och annan snöflinga då och då. På förmiddagen skrev jag protokoll från gårdagens SPF-möte och ringde och bjöd in sammankallande till ett nytt möte nästa vecka.Tog en promenad (Klinterundan) efter lunch. Var i Lokalen och plockade ur diskmaskinen.

9. Onsdag +4º Det småregnade på förmiddagen. Styrelsemöte med SPF i Lokalen, när det var slut dukade jag och gjorde i ordning där för kvällens kurs i HLR, hann precis hem för att se "Hemma igen" på tv. Kl 17.30 gick jag till Lokalen och kom hem därifrån vid 21-tiden. Full dag med andra ord.

8. Tisdag +5º Plockade bort allt julpynt. Gick till Konsum och handlade. Strök alla de ordinarie dukarna och la på dem. Flyttade krukan med den stora sliderankan till baksidan och snyggade till utanför ytterdörren. Loggade in på datorn och började på den här januaridagboken. Lite ordning måste man ju trots att ha på vad som händer. På kvällen: Var nere i Lokalen och hjälpte till att flytta in bord o stolar.

7. Måndag +4º SPF: Laila här på eftermiddagen. Vi skrev ut aviseringarna mm inför kommande årsmöte. BRF: Gjorde i ordning en kallelse till ett medlemsmöte.

Bloggpaus

Nu ska jag bara lata mig ett tag.

Tok gjorde som stolle sa

Förlåt Gerd! Förlåt! Du är helt klart ingen stolle, men jag läste ditt inlägg om Verifieringsrobotar och nu har jag gjort som du; har kommentarsfältet som ett popupfönster i stället för inbäddat. Vad jag kan se är enda nackdelen med det, att man inte har någon möjlighet att svara på kommentarerna, men är det någon som ställer en fråga eller kommer med ett påstående som kräver ett svar, går det givetvis att lämna svar i en egen kommentar, så det ordnar sig nog. Nu ska det bara vara att bocka i att man inte är en robot, så ska det var klart att sända sen.

Trettondedag Jul är det i dag och det firar vi till minne av när de tre vise männen, Kaspar, Baltsar och Melker, kom till Betlehem för att leta efter Josef och Maria och judarnas nyfödde kung, Jesus. När de fann honom överlämnade de gåvor i form av guld och rökelse och myrra.

I Spanien är den här helgen stora julklappshelgen för de spanska barnen. Under natten besöker de ”magiska kungarna” alla spanska hem när familjerna sover, för att lämna presenterna. Den 6: e januari är med andra ord Spaniens julafton. Så jag vet två gossar som är glada i dag. Eric och Oscar, kusin Görans barnbarn som bor i Madrid.

Förr, på den tiden det var full fart på Stenstugu brukade vi alltid vara bortbjudna på släktkalas på trettondagsafton, så trettondagen brukade vara  en riktig vilodag. Gårdagskvällen tillbringade jag framför tv:n, men det blir lite festligheter trots allt den här helgen i år också, för jag är bjuden till en granne i eftermiddag.

Ute är det en ganska fin dag med nästan ingen blåst och någon enstaka plusgrad och även om  solen är dold bakom ett molntäcke är det ordentligt dagsljus. Man får vara glad för det lilla!

Trevlig Trettondedag Jul!

Totalt förvirring.....

...uppstod på nyårsdagen och inte klarnade det så mycket igår. Jag talar om Jonas Gardells senaste mästerverk De dagar som blommorna blommar, för som ett mästerverk beskrivs det av några recensenter i alla fall. Jag var ju tvungen att ta reda på vad kultureliten tycker om serien och jag fick inte speciellt mycket medhåll.

Jag fattar ingenting! Efter två avsnitt är i stort sett Torbjörn, som har en tydlig karaktär, den enda person jag fått något grepp om. De andra är som några konstiga skuggfigurer. Jag har fattat att det är tre olika familjer, men vem som hör till vilken familj lyckas jag inte reda ut.

Man rör sig i flera tidzoner. Det är 70-tal i den ena scenen och 90-tal i nästa, så  ena gången är de barn, i nästa scen är de vuxna och så är de barn igen. Man får inget grepp om någonting. Eftertexterna där de tre familjerna presenteras rullar så fort, så dem har man inte heller någon hjälp av. Jag kollade rollistan på Wikipedia, men där finns inte familjekonstellationen med, så det blev jag inte mycket hjälpt av.

Förmodligen är det jag som inte fattar det fina i kråksången, med en sorglig historia verkar det vara och det är onekligen synd om människorna. Sorgligheterna ska visst eskalera i sista avsnittet som går på måndag.Hoppas att det klarnar då, för lite synd är det om mig som sitter där och känner mig som en dumskalle, som inte kan uppskatta  sådant som andra klassar som mästerverk. Serien finns på SVTPlay, så jag får väl försöka se den i repris, så kanske jag fattar vad Jonas Gardell vill med sin tv-serie.

Nu glimtar solen till!

Vet du var det innebär.....

....att vändbädda?

Jag har bytt lakan i sängen i dag och då kom jag att tänka på förr i tiden när jag vändbäddade. Det var ett bra sätt att dra ut på tiden mellan tvättarna, samtidigt som man nötte lakanen jämt.När vi var nygifta var vi fem vuxna personer i hushållet, så det blev flera omgångar för tvättmaskinen när det var dags för lakansbyten.

Vändbäddningen innebar att man tog ur lakanen ur sängen, vädrade dem och bäddade sedan med överlakanet som underlakan och underlakanet som överlakan. Den del av underlakanet som legat under kudden var ju rent och fräscht och passade bra att vika ner i överkanten av täcket. I dag är det här sättet att bädda knappast använt, eftersom alla har påslakan numera, men jag har kvar några överlakan som jag använder på sommaren, när det är riktigt varmt och  det räcker med att ha ett svalt lakan på sig.

F J G - Fredrika Jacobsson Gunnar

När jag och mina systrar gifte oss fick vi en fin uppsättning med lakan, örongott  och handdukar som mamma sytt. Överlakan med handvirkade spetsar och broderade monogram.  IS (Ingrid Svanborg) stod det på mina, för när mamma sydde dem visste hon ju inte vilka initialer en eventuell make skull ha.

Efter många års användning är mammas lakan och handdukar utslitna och används numera till fönsterputsning, om det finns något kvar av dem. Lakanet här intill är det enda med monogram som jag har kvar och det är ett arvegods från en gammal avlägsen släkting och det är mitt sommarlakan vid värmeperioder. Få se om jag får någon användning för det i sommar??

Nu har tvättmaskinen tystnat, så det är dags att hänga upp tvätten.  Sen blir det inte så mycket mera gjort här hemma, för en snuvig Kupanmedarbetare ringde igår kväll och ville ha en sjukvikarie och jag lovade att ställa upp i eftermiddag.

Trevlig fredag!

2018 - Ett foto i månaden

Många olika sätt finns det om man vill göra en årssammanfattning. Min vanliga årskrönika finns nu under rubriken 2018 här ovanför, men här kommer en kortare version:

Fröjel kyrka den 25 januari

I februari var jag i Puerto de la Cruz i tre veckor

3 mars och våren är på gång

Masshagen 17 april

Sista veckan i maj  var jag på Sicilien

23  juni och körsbären började mogna

1 juli på Klinten

8 augusti och medeltidsveckan gör stan full av folk

9 september, äntligen lite regn

 

I mitten av oktober var jag på Mallorca en vecka

7 november

18 december

Fotona är klickbara om du vill se dem i en större version!