Livet på Odvalds läggs på is

Så får det bli! Nu gör jag det Sista försöket och sen får vi se om det är roligare att blogga på wordpress.com än på blogger. Det är lite nytt i alla fall och kan man inte möblera om här hemma, får man nöja sig med att förnya sig på nätet. Och så hoppas jag att det blir lättare för mina läsare att kommentera.

Välkommen till min nya blogg SISTA FÖRSÖKET!

Kalldassar och flyghistoria

Det är mulet i dag och det har regnat en hel del i natt. Det syntes om inte annat så på den dagens GA, som ser ut att ha varit ordentligt blöt. Dessutom så har i stort sett alla snö försvunnit. Det är bara lite rester kvar av de största högarna.

Eva tittade in på förmiddagen och när vi suttit och pratat en stund, åkte vi på Konsum och handlade. När vi gick ut till bilen fick jag se, att bland nedfallna skal och frön från fågelmataren hos grannen, tittar snödropparna upp.

Snödroppar heter Kalldassar på gutamål, det fick jag lära mig hos Bosse Lidén. Själv hade jag aldrig hört det ordet, men det är säkert rätt. Möjligen kan det vara så att uttrycket kommer från Fårö.

Till något helt annat:

Lena i Wales har ett intressant inlägg i dag, som handlar om Malagas Flygmuseum och det fick mig helt osökt att tänka på hur spännande jag tyckte det var att få flyga när jag var barn.

Första året jag gick på läroverket i Visby var jag inackorderad och det hände att jag och en kompis cyklade ut till Visby flygplats och satte oss där i caféet och tittade på flygen som kom och gick och försökte se ut som om vi också skulle ut och resa.

Mamma var från Stockholm, så vi var där ibland och hälsade på släkten och oftast åkte vi båt, men ibland lyxade vi till det och flög till Bromma. Det var stort! I avgångshallen fanns en automat, där man kunde köpa en extra livförsäkring, som gällde bara för den speciella resan. Jag kommer ihåg en gång när  mamma köpte en sån där försäkring och det gjorde mig lite orolig. Var vi verkligen så illa ute? Spännande var det i alla fall.

Trevlig lördag!

Man får nästan vårkänslor!

Solen flödar in i vardagsrummet och jag som trodde att jag hade det städat och fint har gått en vända med dammtrasan i dag också. Vardagsrumsfönsterna ser förfärliga ut, så jag ska nog ta och ge dem en omgång på utsidan. Det blåser, men det är hela +5º, så det ska nog inte vara några problem att putsa av dem.

Sen har jag en ambition att ta hand om de här julgrupperna, för nu har de gjort sitt tycker jag. Det går säkert att plantera om några av krukväxterna. Gör jag det inte i dag, får det bli i morgon.

Åren går i rasande fart och i dag är det sju år sedan Åke lämnade mig, så igår när jag var på Konsum, köpte jag oss en fredagsbukett med vackra rosor. Hälften åkte jag upp till graven med och den andra hälften får vi njuta av här hemma.

Det upplägget hade Åke gillat!

Förra året den här tiden var jag i Puerto de la Cruz. Det var tre härliga veckor, även om vädret var lite lynnigt där också. Just den 8 februari är rubriken på den dagens inlägg: Bikini på i 10 minuter.  Men vilka härliga promenader jag gjorde och så mycket vackert jag fick se!

Jag hade bokat mig en resa till den här vintern också, men på något sätt tar det emot och jag har bokat av den. Få se om reslusten infinner sig igen, annars får det vara.

Det var någon som sa, att när det känns besvärligare än roligt, ska man hålla sig hemma. Fast det kanske blir en tur till hösten i stället. Man kan åka till flera destinationer från Visby nu och i höst går det att resa härifrån till bland annat  Sicilien. Den blir nog svårt att motstå. 😉

Nu försvann solen (och vårkänslorna).

Trevlig fredag!

Man sorterar och sorterar

Det har varit lite grått i dag, men milt och snöhögarna blir  mindre och mindre.  På förmiddagen fredagsstädade jag, trots att det bara är torsdag, men jag hade fått hem dammsugarpåsar, så jag kände att det absolut var dags att jag dammråttor. Nu när jag fått i den nya påsen förstår jag att jag nog borde ha bytt för länge sedan. Dammsugaren blev otroligt pigg, så pass att jag var tvungen att dra ner lite på effekten och dessutom fick jag ont i ryggen av att slåss med den.

I mitt förråd inne i lägenheten har jag kassar för förpackningar, burkar och plast och dessutom har jag en kartong där. I den kartongen samlar jag allt sådant som man inte kan lämna i vårt soprum; glödlampor, batterier, färgpatroner, trasigt porslin, elektronik mm mm och när kartongen är full, tar jag fram den och sorterar upp allt, så det är lätt att köra runt på återvinningen och göra sig av med grejorna på rätt stationer.

Nu har kartongen varit full ett bra tag, så i dag efter lunch tog jag en vända till återvinningen och gjorde mig av med bråten och när jag ändå var ute och for tog jag en vända in på Konsum och där fick jag se att de hade semlor och dem kunde jag ju inte motstå. Nu blir det hetvägg till kvällsmat!

Det är faktiskt första gången i år som jag köper semlor.

En liten bellis trotsar vintervädret.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sedan tänker jag sätta mig och se ett par avsnitt av Sorjonen på Netflix. När jag har sett färdigt den här säsongens avsnitt ska jag ta en Netflixpaus och ägna mig åt utbudet på SVTPlay ett tag. Där finns väldigt mycket som jag   inte har sett, eller vi se igen.

Trevlig torsdag!

Postombud

Efter en regnig och grå tisdag blev det en riktigt fin onsdag och det passade mig bra, för i dag hade jag bestämt mig för att gå en runda i samhället och dela ut brev för SPF:s räkning. Det är ju onödigt att kosta på porton när jag ändå ska ut och motionera! Så fram på förmiddagen gick jag iväg och det var skönt ute, även om det var ett par grader kallt när jag gav mig av. Halt var det, men den mesta snön och isen smälte igår och det är bra sandat nu, så jag kände mig ganska lugn.

Det blev en ordentlig promenad och när det var dags att vända hemåt hade jag bara tre brev kvar som skulle levereras vid Åvallegården och däromkring. Jag gick hem genom skogen, men det visade sig vara ett felaktigt vägval, för där var det rena isgatan och jag fick pulsa i skaren bredvid stigen.

Tala om isgata

Det här är pensionärslägenheterna i skogen bakom Åvallegården och hit skulle ett brev....

...och ett hit till Vallemo...

....och ett till Åvallegården

Efter lite drygt 1½ timme var jag hemma igen och då var det dags för lunch. Sedan fick jag besök av vår ordförande, som skulle hämta ett par kopior av det justerade protokollet från  årsmötet och sen har jag suttit vid datorn och uppdaterat medlemsregistret. Jag kan inte låta bli att förundras över det här krångliga datasystemet som SPF har skaffat. Först i morgon går det att se resultatet av min möda. De som fått nya uppdrag syns med en gång, men de avslutade uppdragen tar det ett dygn att få uppdaterade. 👎

Trevlig fortsättning på onsdagen! Följ gärna min nya blogg Sista försöket!

Plättar i luften

Det är grått och milt väder i dag och det töar, så nu är snart isen, som jag grämde mig över igår, helt borta. Jag har varit ute en vända här på området, för efter gårdagens årsmöte med SPF var det några brev med program och avier som skulle delas ut  och så skrev jag ett protokoll i morse, som skulle lämnas för justering.

Årsmötet gick bra och vi var nästan 40 stycken som samlades i Klinte församlingshem. Vi startade med risgrynsgröt och smörgås och sedan blev det förhandlingar. Både jag och styrelsen fick förnyat förtroende, så nu rullar det på ett år till. 

När jag gick runt här på området passade jag på att ta en foto av min Plättar i luften.

Det ska bli spännande att se om den kommer att överleva vintern. Ännu ser den ganska fräsch ut, även om en del blad är lite fula. Den fanns som en liten, grön växt i julgruppen som jag fick av Carina och Bosse julen 2017.  När julgruppen inte var någon prydnad längre planterade jag ut den i en kruka och fram på sommaren planterade jag om de en gång till och satte ut den på en piedestal på framsidan tillsammans med en begonia och där stod den och växte och växte. När det började bli kallt och snö flyttade jag ut den på baksidan och där står den nu  i hörnan under mitt vardagsrumsfönster. Och den lever ännu i alla fall.

Om en timme ska jag iväg till Kupan och jobba, men då tar jag nog bilen, för det ska bli regn och/eller snö i eftermiddag.

Trevlig tisdag!

Vintermat

Solen skiner i dag, men det är ruskigt halt ute, för gårdagens snöblask har frusit till is. Hoppas att det hinner tina upp lite innan vi SPF:are ska ut och köra, för i dag har vi årsmöte. Jag har just varit ute och kollat att jag kom in i garaget och att bildörrarna inte frusit fast. Att få upp garageporten var inte helt enkelt, för det låg fastfrusen snö i nederkanten av den, så jag fick gå in och hämta spaden och ta bort snön, men sen gick det.

Hade jag inte haft något annat för mig, skulle jag kunnat skaffa hem ingredienser till en kytseneipå. Det är gott med varm soppa vintertid och den här soppan gjorde vi då och då på Stenstugu, för det var bara att gå ut i källaren och hämta upp en fläsklägg eller någon annan köttbit ur salttinan och grönsaker brukade det också finnas hemma. Några gryn hade vi aldrig i. Soppan fick absolut inte smaka välling.

I Allnakku kan man läsa att:

Kytsneipå är en numera sällan serverad soppa, som är kokt på saltat kött och rotfrukter och spädd med mjölk. Somliga lägger också i gryn av något slag så det blir som en välling.

Kytsneipå – Köttsoppa på saltat kött

Ingredienser:

En urbenad saltad fläsklägg eller något annat saltat kött
3-4 morötter
1 stor eller 2 mindre palsternackor
1 bit rotselleri
1 purjolök
6-7 små potatisar
mjölk, salt o peppar

Börja med att koka fläskläggen i kort spad, skumma av den när den kokat upp och salta sedan om vattnet inte smakar ordentligt salt och lägg i några vitpeppar och kryddpepparkorn.

När fläskläggen börjar bli färdig (efter ett par timmar) ansar man grönsakerna och skär dem i mindre bitar. Lägg grönsakerna i en stor gryta, häll på lite vatten och häll sedan i köttspadet som läggen kokat i. Låt grönsakerna koka färdiga, skär upp köttet och häll i det i grytan.

När allt är varmt igen smakar man av soppa och häller i ca ½ l mjölk så att smaken blir lagom salt och så reder man av soppan, så att den blir lite simmig.Garnera gärna lite hackad persilja när du serverar den. Det här blir en stor sats som räcker till åtminstone fyra personer.

Smaklig måltid!

Veckans Fototriss - Se upp

Söndag förmiddag och det är grått och riktigt molnigt, det blåser och är ett par grader varmt och i natt har det kommit lite snö, men inte alls i sån omfattning som man varnat för. 

Fototriss var jag med i länge, men när det flyttade till Instagram följde jag inte med. Nu tänkte jag gå en genväg och hänga på deras teman här i bloggen och den här veckan är det Se upp. Här kommer min tolkning:

Här får man se upp, det kan nog vara halt!

Det gäller att vara snabb med kameran när man tittar upp på kajorna. De är vaksamma

Det är nog inte så svårt att gissa vad det är jag tittat upp på.

 Trevlig söndag!

#fototriss_seupp

Jag äter sällan...

....korv, men till en del rätter krävs det faktiskt ett par skivor. I dag blev jag akut sugen på ostsåsgratinerad blomkål och falukorv, så fram på förmiddagen tog jag en promenad genom skogen och vek sedan av till Konsum. Det är ruskigt halt nu;  rena isgatan faktiskt, men på skogsstigen gick det bra att gå och så hade jag givetvis broddar.

Egentligen skulle jag köpa dammsugarpåsar också, men det är ju rena vetenskapen nu och jag visste bara att de skulle heta S-bag, vilket givetvis inte fanns på Konsum, så jag får leva med dammråttorna ett tag till. Nu har jag analyserat dammsugaren och skrivit upp modellbeteckningen, så får vi se om jag kan hitta något alternativ till den där S-bagen nästa gång jag åker och handlar.

Nu har jag ätit lunch och det smakade väldigt gott. Jag hade tur och fick tag i ett litet fint blomkålshuvud och när jag kom till kassan tyckte den trevliga kassörskan att det fanns en fläck på ena sidan av det, så jag fick det för halva priset. Det blev med andra ord en billig lunch och halva huvudet är kvar tills nästa gång jag blir hungrig.

Om Arriba får Gotland att växa låter jag vara osagt, men de ska få Konsum i Klintehamn att växa i alla fall.

SMHI pratar om stora snömängder i dag och under morgondagen och det har börjat komma någon typ av nederbörd. Det är milt, så det ser ut som regnblandad snö just nu i alla fall. Eftersom dagens promenad är avklarad sätter jag mig och läser en stund nu. Boken jag började på igår är riktigt bra den också.

En sommardag i juli 2008 separerar Alex Schulman från kvinnan som han levt tillsammans med i sex år. Med en resväska i vardera hand lämnar han förvirrad deras gemensamma lägenhet och beger sig ut på Stockholms gator. Han inser att han står inför en ny tillvaro, framför en ny sorts resa – han ser inte alls fram emot den.

På dagen ett år efter separationen föds hans dotter ­Charlie på BB i Visby.

Det här är den brokiga, underbara historien om allt som hände däremellan.

Alex Schulman har återvänt till sina gamla blogginlägg och krönikor från den tiden och utifrån dem skrivit en bok om att förändras, om att bli omkullkastad, tilltufsad och tvingas resa sig upp igen. Men framför allt har han skrivit en bok om kärlek. När han första gången träffar Amanda Widell förändras allt. Tillvaron förvandlas till en kamp med bara ett enda avlägset mål: att få henne. 

/Adlibris

 

Trevlig lördag!

Fem en fredag v 5 - Aldrig säga aldrig

Så skönt att januari är slut och att februari tar vid. Det känns som ännu ett steg mot våren, även om det ser nog så vintrigt ut när man tittar ut genom fönstret. I dag håller jag mig inne!

1 februari 2017

Dagens tema i Fem en fredag som elisamatilda valt den här veckan är Aldrig säga aldrig. Fler som grubblat över de här frågorna hittar du bland kommentarerna i elisamatildas inlägg.

1. Vad är något du aldrig vill uppleva? 
Det finns ju jättemycket som jag aldrig vill uppleva, men jag tror nog att det allra värsta  vore om det hände mina barn eller barnbarn någonting allvarligt. Jag vill absolut aldrig behöva uppleva att begrava någo  av dem..

2. Vilken är en plats du tror du aldrig kommer att besöka?
Moder jord är stor, men för att gardera mig så väljer jag månen, den är jag övertygad om att jag aldrig kommer att besöka.

3. Vad är något som aldrig funnits i ditt liv? 
Det har aldrig funnits arbetslöshet i mitt liv och det är jag tacksam över. Och jag säger som en nu avliden släkting: "När livet är som bäst, är det arbete och möda". Därmed inte sagt att jag har haft det speciellt mödosamt, men jag har varit sysselsatt.

4. Vad är något du aldrig har sagt?
Jag har aldrig beskyllt någon för att vara en dumskalle. (Även om jag kanske tänkt tanken)

5. Finns det något du aldrig kommer säga aldrig till? 
Det finns ju hur mycket som helst; en god chokladbit, inbjudan till en middag, erbjudande om att följa med på en teater eller revy mm mm.

Trevlig fortsättning på dagen! 

Lummläurar

Det snöar i dag, men det är blidväder och SMHI pratar om regn i eftermiddag. Vilken tur vi hade

som slapp det igår.Jag ska ta en vända med dammsugaren nu och i eftermiddag tror jag att jag ska slappa och sitta i fåtöljen och läsa. Jag laddade hem en bok till av Alex Schulman häromdagen, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.
 

Det kan vara bra att ha en gammal lummläur när det blir krångel med mobiltjänsterna   Då kan man åtminstone ringa nödsamtal utan att behöva krångla med att ta ur simkortet från sin ordinarie lur.

Med anledning av Tele2´s störningar nu i veckan, testade jag min gamla mobil som legat i en låda i flera år och efter en stunds laddning vaknade den till liv och meddelade att endast nödsamtal fungerade. Det var precis det jag var ute efter! Nu har jag ju inte Tele2, men vem vet vilken operatörer som drabbas nästa gång.

Lummläur är ett nygutniskt ord, som betyder mobiltelefon och lumme betyder ficka.

Tänk så stor jag tyckte att den här HTC:n var när jag köpte den. Jag vet precis när jag gjorde det, för det var en vecka innan Åke fick sin stroke 16 januari 2012. Den är en lilleputt jämfört med den jag har nu och nästa generation är ännu större.

Det är märkligt med de här mobilerna - de första modellerna var definitivt inte några lummläurar, för de var  helt enkelt för stora för en ficka. Vår första var en bamse med antenn som man skulle dra ut och den förvarades i ett stabilt läderfodral, men den var avsedd för Åke, som  ha den med sig när han var ensam i skogen.

Sedan kom det nya modeller och de blev mindre och mindre. Den minsta vi hade var en liten Ericsson och den hittade man nästan inte i fickan, så liten var den. Sedan har mobilerna utvecklats och efterhand som de blivit smartare och smartare har de också blivit allt större. Det enda gemensamma de olika modellerna jag har haft, är mobilnumret, det har jag lyckats behålla.

Trevlig fredag!