Livet på Odvalds läggs på is

Så får det bli! Nu gör jag det Sista försöket och sen får vi se om det är roligare att blogga på wordpress.com än på blogger. Det är lite nytt i alla fall och kan man inte möblera om här hemma, får man nöja sig med att förnya sig på nätet. Och så hoppas jag att det blir lättare för mina läsare att kommentera.

Välkommen till min nya blogg SISTA FÖRSÖKET!

Kalldassar och flyghistoria

Det är mulet i dag och det har regnat en hel del i natt. Det syntes om inte annat så på den dagens GA, som ser ut att ha varit ordentligt blöt. Dessutom så har i stort sett alla snö försvunnit. Det är bara lite rester kvar av de största högarna.

Eva tittade in på förmiddagen och när vi suttit och pratat en stund, åkte vi på Konsum och handlade. När vi gick ut till bilen fick jag se, att bland nedfallna skal och frön från fågelmataren hos grannen, tittar snödropparna upp.

Snödroppar heter Kalldassar på gutamål, det fick jag lära mig hos Bosse Lidén. Själv hade jag aldrig hört det ordet, men det är säkert rätt. Möjligen kan det vara så att uttrycket kommer från Fårö.

Till något helt annat:

Lena i Wales har ett intressant inlägg i dag, som handlar om Malagas Flygmuseum och det fick mig helt osökt att tänka på hur spännande jag tyckte det var att få flyga när jag var barn.

Första året jag gick på läroverket i Visby var jag inackorderad och det hände att jag och en kompis cyklade ut till Visby flygplats och satte oss där i caféet och tittade på flygen som kom och gick och försökte se ut som om vi också skulle ut och resa.

Mamma var från Stockholm, så vi var där ibland och hälsade på släkten och oftast åkte vi båt, men ibland lyxade vi till det och flög till Bromma. Det var stort! I avgångshallen fanns en automat, där man kunde köpa en extra livförsäkring, som gällde bara för den speciella resan. Jag kommer ihåg en gång när  mamma köpte en sån där försäkring och det gjorde mig lite orolig. Var vi verkligen så illa ute? Spännande var det i alla fall.

Trevlig lördag!

Man får nästan vårkänslor!

Solen flödar in i vardagsrummet och jag som trodde att jag hade det städat och fint har gått en vända med dammtrasan i dag också. Vardagsrumsfönsterna ser förfärliga ut, så jag ska nog ta och ge dem en omgång på utsidan. Det blåser, men det är hela +5º, så det ska nog inte vara några problem att putsa av dem.

Sen har jag en ambition att ta hand om de här julgrupperna, för nu har de gjort sitt tycker jag. Det går säkert att plantera om några av krukväxterna. Gör jag det inte i dag, får det bli i morgon.

Åren går i rasande fart och i dag är det sju år sedan Åke lämnade mig, så igår när jag var på Konsum, köpte jag oss en fredagsbukett med vackra rosor. Hälften åkte jag upp till graven med och den andra hälften får vi njuta av här hemma.

Det upplägget hade Åke gillat!

Förra året den här tiden var jag i Puerto de la Cruz. Det var tre härliga veckor, även om vädret var lite lynnigt där också. Just den 8 februari är rubriken på den dagens inlägg: Bikini på i 10 minuter.  Men vilka härliga promenader jag gjorde och så mycket vackert jag fick se!

Jag hade bokat mig en resa till den här vintern också, men på något sätt tar det emot och jag har bokat av den. Få se om reslusten infinner sig igen, annars får det vara.

Det var någon som sa, att när det känns besvärligare än roligt, ska man hålla sig hemma. Fast det kanske blir en tur till hösten i stället. Man kan åka till flera destinationer från Visby nu och i höst går det att resa härifrån till bland annat  Sicilien. Den blir nog svårt att motstå. 😉

Nu försvann solen (och vårkänslorna).

Trevlig fredag!

Man sorterar och sorterar

Det har varit lite grått i dag, men milt och snöhögarna blir  mindre och mindre.  På förmiddagen fredagsstädade jag, trots att det bara är torsdag, men jag hade fått hem dammsugarpåsar, så jag kände att det absolut var dags att jag dammråttor. Nu när jag fått i den nya påsen förstår jag att jag nog borde ha bytt för länge sedan. Dammsugaren blev otroligt pigg, så pass att jag var tvungen att dra ner lite på effekten och dessutom fick jag ont i ryggen av att slåss med den.

I mitt förråd inne i lägenheten har jag kassar för förpackningar, burkar och plast och dessutom har jag en kartong där. I den kartongen samlar jag allt sådant som man inte kan lämna i vårt soprum; glödlampor, batterier, färgpatroner, trasigt porslin, elektronik mm mm och när kartongen är full, tar jag fram den och sorterar upp allt, så det är lätt att köra runt på återvinningen och göra sig av med grejorna på rätt stationer.

Nu har kartongen varit full ett bra tag, så i dag efter lunch tog jag en vända till återvinningen och gjorde mig av med bråten och när jag ändå var ute och for tog jag en vända in på Konsum och där fick jag se att de hade semlor och dem kunde jag ju inte motstå. Nu blir det hetvägg till kvällsmat!

Det är faktiskt första gången i år som jag köper semlor.

En liten bellis trotsar vintervädret.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sedan tänker jag sätta mig och se ett par avsnitt av Sorjonen på Netflix. När jag har sett färdigt den här säsongens avsnitt ska jag ta en Netflixpaus och ägna mig åt utbudet på SVTPlay ett tag. Där finns väldigt mycket som jag   inte har sett, eller vi se igen.

Trevlig torsdag!

Postombud

Efter en regnig och grå tisdag blev det en riktigt fin onsdag och det passade mig bra, för i dag hade jag bestämt mig för att gå en runda i samhället och dela ut brev för SPF:s räkning. Det är ju onödigt att kosta på porton när jag ändå ska ut och motionera! Så fram på förmiddagen gick jag iväg och det var skönt ute, även om det var ett par grader kallt när jag gav mig av. Halt var det, men den mesta snön och isen smälte igår och det är bra sandat nu, så jag kände mig ganska lugn.

Det blev en ordentlig promenad och när det var dags att vända hemåt hade jag bara tre brev kvar som skulle levereras vid Åvallegården och däromkring. Jag gick hem genom skogen, men det visade sig vara ett felaktigt vägval, för där var det rena isgatan och jag fick pulsa i skaren bredvid stigen.

Tala om isgata

Det här är pensionärslägenheterna i skogen bakom Åvallegården och hit skulle ett brev....

...och ett hit till Vallemo...

....och ett till Åvallegården

Efter lite drygt 1½ timme var jag hemma igen och då var det dags för lunch. Sedan fick jag besök av vår ordförande, som skulle hämta ett par kopior av det justerade protokollet från  årsmötet och sen har jag suttit vid datorn och uppdaterat medlemsregistret. Jag kan inte låta bli att förundras över det här krångliga datasystemet som SPF har skaffat. Först i morgon går det att se resultatet av min möda. De som fått nya uppdrag syns med en gång, men de avslutade uppdragen tar det ett dygn att få uppdaterade. 👎

Trevlig fortsättning på onsdagen! Följ gärna min nya blogg Sista försöket!

Plättar i luften

Det är grått och milt väder i dag och det töar, så nu är snart isen, som jag grämde mig över igår, helt borta. Jag har varit ute en vända här på området, för efter gårdagens årsmöte med SPF var det några brev med program och avier som skulle delas ut  och så skrev jag ett protokoll i morse, som skulle lämnas för justering.

Årsmötet gick bra och vi var nästan 40 stycken som samlades i Klinte församlingshem. Vi startade med risgrynsgröt och smörgås och sedan blev det förhandlingar. Både jag och styrelsen fick förnyat förtroende, så nu rullar det på ett år till. 

När jag gick runt här på området passade jag på att ta en foto av min Plättar i luften.

Det ska bli spännande att se om den kommer att överleva vintern. Ännu ser den ganska fräsch ut, även om en del blad är lite fula. Den fanns som en liten, grön växt i julgruppen som jag fick av Carina och Bosse julen 2017.  När julgruppen inte var någon prydnad längre planterade jag ut den i en kruka och fram på sommaren planterade jag om de en gång till och satte ut den på en piedestal på framsidan tillsammans med en begonia och där stod den och växte och växte. När det började bli kallt och snö flyttade jag ut den på baksidan och där står den nu  i hörnan under mitt vardagsrumsfönster. Och den lever ännu i alla fall.

Om en timme ska jag iväg till Kupan och jobba, men då tar jag nog bilen, för det ska bli regn och/eller snö i eftermiddag.

Trevlig tisdag!

Vintermat

Solen skiner i dag, men det är ruskigt halt ute, för gårdagens snöblask har frusit till is. Hoppas att det hinner tina upp lite innan vi SPF:are ska ut och köra, för i dag har vi årsmöte. Jag har just varit ute och kollat att jag kom in i garaget och att bildörrarna inte frusit fast. Att få upp garageporten var inte helt enkelt, för det låg fastfrusen snö i nederkanten av den, så jag fick gå in och hämta spaden och ta bort snön, men sen gick det.

Hade jag inte haft något annat för mig, skulle jag kunnat skaffa hem ingredienser till en kytseneipå. Det är gott med varm soppa vintertid och den här soppan gjorde vi då och då på Stenstugu, för det var bara att gå ut i källaren och hämta upp en fläsklägg eller någon annan köttbit ur salttinan och grönsaker brukade det också finnas hemma. Några gryn hade vi aldrig i. Soppan fick absolut inte smaka välling.

I Allnakku kan man läsa att:

Kytsneipå är en numera sällan serverad soppa, som är kokt på saltat kött och rotfrukter och spädd med mjölk. Somliga lägger också i gryn av något slag så det blir som en välling.

Kytsneipå – Köttsoppa på saltat kött

Ingredienser:

En urbenad saltad fläsklägg eller något annat saltat kött
3-4 morötter
1 stor eller 2 mindre palsternackor
1 bit rotselleri
1 purjolök
6-7 små potatisar
mjölk, salt o peppar

Börja med att koka fläskläggen i kort spad, skumma av den när den kokat upp och salta sedan om vattnet inte smakar ordentligt salt och lägg i några vitpeppar och kryddpepparkorn.

När fläskläggen börjar bli färdig (efter ett par timmar) ansar man grönsakerna och skär dem i mindre bitar. Lägg grönsakerna i en stor gryta, häll på lite vatten och häll sedan i köttspadet som läggen kokat i. Låt grönsakerna koka färdiga, skär upp köttet och häll i det i grytan.

När allt är varmt igen smakar man av soppa och häller i ca ½ l mjölk så att smaken blir lagom salt och så reder man av soppan, så att den blir lite simmig.Garnera gärna lite hackad persilja när du serverar den. Det här blir en stor sats som räcker till åtminstone fyra personer.

Smaklig måltid!

Veckans Fototriss - Se upp

Söndag förmiddag och det är grått och riktigt molnigt, det blåser och är ett par grader varmt och i natt har det kommit lite snö, men inte alls i sån omfattning som man varnat för. 

Fototriss var jag med i länge, men när det flyttade till Instagram följde jag inte med. Nu tänkte jag gå en genväg och hänga på deras teman här i bloggen och den här veckan är det Se upp. Här kommer min tolkning:

Här får man se upp, det kan nog vara halt!

Det gäller att vara snabb med kameran när man tittar upp på kajorna. De är vaksamma

Det är nog inte så svårt att gissa vad det är jag tittat upp på.

 Trevlig söndag!

#fototriss_seupp

Jag äter sällan...

....korv, men till en del rätter krävs det faktiskt ett par skivor. I dag blev jag akut sugen på ostsåsgratinerad blomkål och falukorv, så fram på förmiddagen tog jag en promenad genom skogen och vek sedan av till Konsum. Det är ruskigt halt nu;  rena isgatan faktiskt, men på skogsstigen gick det bra att gå och så hade jag givetvis broddar.

Egentligen skulle jag köpa dammsugarpåsar också, men det är ju rena vetenskapen nu och jag visste bara att de skulle heta S-bag, vilket givetvis inte fanns på Konsum, så jag får leva med dammråttorna ett tag till. Nu har jag analyserat dammsugaren och skrivit upp modellbeteckningen, så får vi se om jag kan hitta något alternativ till den där S-bagen nästa gång jag åker och handlar.

Nu har jag ätit lunch och det smakade väldigt gott. Jag hade tur och fick tag i ett litet fint blomkålshuvud och när jag kom till kassan tyckte den trevliga kassörskan att det fanns en fläck på ena sidan av det, så jag fick det för halva priset. Det blev med andra ord en billig lunch och halva huvudet är kvar tills nästa gång jag blir hungrig.

Om Arriba får Gotland att växa låter jag vara osagt, men de ska få Konsum i Klintehamn att växa i alla fall.

SMHI pratar om stora snömängder i dag och under morgondagen och det har börjat komma någon typ av nederbörd. Det är milt, så det ser ut som regnblandad snö just nu i alla fall. Eftersom dagens promenad är avklarad sätter jag mig och läser en stund nu. Boken jag började på igår är riktigt bra den också.

En sommardag i juli 2008 separerar Alex Schulman från kvinnan som han levt tillsammans med i sex år. Med en resväska i vardera hand lämnar han förvirrad deras gemensamma lägenhet och beger sig ut på Stockholms gator. Han inser att han står inför en ny tillvaro, framför en ny sorts resa – han ser inte alls fram emot den.

På dagen ett år efter separationen föds hans dotter ­Charlie på BB i Visby.

Det här är den brokiga, underbara historien om allt som hände däremellan.

Alex Schulman har återvänt till sina gamla blogginlägg och krönikor från den tiden och utifrån dem skrivit en bok om att förändras, om att bli omkullkastad, tilltufsad och tvingas resa sig upp igen. Men framför allt har han skrivit en bok om kärlek. När han första gången träffar Amanda Widell förändras allt. Tillvaron förvandlas till en kamp med bara ett enda avlägset mål: att få henne. 

/Adlibris

 

Trevlig lördag!

Fem en fredag v 5 - Aldrig säga aldrig

Så skönt att januari är slut och att februari tar vid. Det känns som ännu ett steg mot våren, även om det ser nog så vintrigt ut när man tittar ut genom fönstret. I dag håller jag mig inne!

1 februari 2017

Dagens tema i Fem en fredag som elisamatilda valt den här veckan är Aldrig säga aldrig. Fler som grubblat över de här frågorna hittar du bland kommentarerna i elisamatildas inlägg.

1. Vad är något du aldrig vill uppleva? 
Det finns ju jättemycket som jag aldrig vill uppleva, men jag tror nog att det allra värsta  vore om det hände mina barn eller barnbarn någonting allvarligt. Jag vill absolut aldrig behöva uppleva att begrava någo  av dem..

2. Vilken är en plats du tror du aldrig kommer att besöka?
Moder jord är stor, men för att gardera mig så väljer jag månen, den är jag övertygad om att jag aldrig kommer att besöka.

3. Vad är något som aldrig funnits i ditt liv? 
Det har aldrig funnits arbetslöshet i mitt liv och det är jag tacksam över. Och jag säger som en nu avliden släkting: "När livet är som bäst, är det arbete och möda". Därmed inte sagt att jag har haft det speciellt mödosamt, men jag har varit sysselsatt.

4. Vad är något du aldrig har sagt?
Jag har aldrig beskyllt någon för att vara en dumskalle. (Även om jag kanske tänkt tanken)

5. Finns det något du aldrig kommer säga aldrig till? 
Det finns ju hur mycket som helst; en god chokladbit, inbjudan till en middag, erbjudande om att följa med på en teater eller revy mm mm.

Trevlig fortsättning på dagen! 

Lummläurar

Det snöar i dag, men det är blidväder och SMHI pratar om regn i eftermiddag. Vilken tur vi hade

som slapp det igår.Jag ska ta en vända med dammsugaren nu och i eftermiddag tror jag att jag ska slappa och sitta i fåtöljen och läsa. Jag laddade hem en bok till av Alex Schulman häromdagen, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.
 

Det kan vara bra att ha en gammal lummläur när det blir krångel med mobiltjänsterna   Då kan man åtminstone ringa nödsamtal utan att behöva krångla med att ta ur simkortet från sin ordinarie lur.

Med anledning av Tele2´s störningar nu i veckan, testade jag min gamla mobil som legat i en låda i flera år och efter en stunds laddning vaknade den till liv och meddelade att endast nödsamtal fungerade. Det var precis det jag var ute efter! Nu har jag ju inte Tele2, men vem vet vilken operatörer som drabbas nästa gång.

Lummläur är ett nygutniskt ord, som betyder mobiltelefon och lumme betyder ficka.

Tänk så stor jag tyckte att den här HTC:n var när jag köpte den. Jag vet precis när jag gjorde det, för det var en vecka innan Åke fick sin stroke 16 januari 2012. Den är en lilleputt jämfört med den jag har nu och nästa generation är ännu större.

Det är märkligt med de här mobilerna - de första modellerna var definitivt inte några lummläurar, för de var  helt enkelt för stora för en ficka. Vår första var en bamse med antenn som man skulle dra ut och den förvarades i ett stabilt läderfodral, men den var avsedd för Åke, som  ha den med sig när han var ensam i skogen.

Sedan kom det nya modeller och de blev mindre och mindre. Den minsta vi hade var en liten Ericsson och den hittade man nästan inte i fickan, så liten var den. Sedan har mobilerna utvecklats och efterhand som de blivit smartare och smartare har de också blivit allt större. Det enda gemensamma de olika modellerna jag har haft, är mobilnumret, det har jag lyckats behålla.

Trevlig fredag!

Planeringslunch - www

I strålande solsken åkte jag och SPF:s kassör iväg till Stenkumla vid halvtolvtiden. Vi var bjudna till föreningens ordförande på lunch, men huvudsyftet var att vi skulle planera inför måndagens årsmöte.  Det har varit kallt i natt! När jag gick till sängs var det nästan -8º och när vi åkte var det ännu -2º. Vägarna vara isiga och spåriga, men Laila körde vant och säkert. Jag slapp med andra ord ta fram Golfen i dag också. 😊

Irma bjöd på en god lunch och en titt runt i det vackra huset, innan vi slog oss ner och gick igenom dagordning, valberedningens förslag och annat viktigt. Så nu är vi redo!

 Och så tar vi ett gutamålsord igen: Det nygutniska ordet för det världsomfattande nätet (World Wide Web) är värdsgane, världsgarnet. Det svenska språket utvecklas (eller avvecklas, det beror på hur man ser det) och ändras och så gör också gutamålet, det är tydligt.

Nu har man svårt att tänka sig en tillvaro utan värdsgane. Tänk så fort det går att anpassa sig och lära sig utnyttja alla nymodigheter. Så behändigt det är  att kunna googla i stället för att springa iväg och leta i uppslagsböcker när det är något man undrar över. Korsordslösningen har fått helt andra dimensioner än tidigare och inte kunde man väl för några år sedan tro att man skulle kunna swisha iväg pengar direkt in på någon annans konto. Och att kunna se varandra när man pratar i mobilen eller via datorn. Inte kunde man drömma om något sådant! Jag som till och med är uppvuxen utan tv. Undrar vad som väntar i framtiden?

Trevlig kväll!

Vardagsmat

Det är en gråmulen dag, precis som tisdagen var och det är ingen större kyla. I går kväll när jag körde hem från Kupan snöade det och jag fick skrapa och borsta bort snö från bilen innan jag kunde komma i väg.

Vi hade rätt många kunder trots vädret, så innan vi gick för dagen blev vi tvungna att tvätta av golven, för det var stora pölar överallt efter snöiga skor och kängor. När jag kom hem hamnade jag framför tv:n för att se ett nytt avsnitt av Hemma igen och där blev jag sittande tills det var sängdags.

I dag har jag varit lite huslig och gjort en ordentlig form med kålpudding på förmiddagen. Det blir gott att ha i frysen för kommande dagar.  Jag brukar se till att det finns kålpudding och lasagne där för de dagar jag inte vet vad jag ska hitta på att äta.

Recept på min kålpudding:

Skär ett kvarts vitkålshuvud i fina strimlor och bryn  det med salt, peppar och sirap tills kålen blir vackert gyllenbrun.  När den är färdig får den svalna och under tiden blandar jag ½ kg nötfärs med 1 liten korv osötad risgrynsgröt och 2 ägg, salt och peppar. Sen bottnar jag en form med hälften av kålen, lägger på färsen och så resten av kålen. In i ugnen i 225º ca ½ timme. Tiden blir beroende på hur stor form man tar.

Sedan äter jag kålpuddingen precis som den är utan sås och potatis, men med lingonsylt. I och med att det är risgrynsgröt i färsen behövs det inte något annat till tycker jag. Fast när jag tar ut en bit från frysen och värmer den i micron brukar jag slå på en liten skvätt mellangrädde, men det är ganska onödigt. Det är bara jag som är så förtjust i grädde (och smör).

Matlagning är annars ett ganska tråkigt kapitel när man är ensam. Förr var matbordet en samlingsplats där vi satt länge och pratade och umgicks. Nu gäller det bara att bli mätt, men jag tycker ändå att jag inte slarvar med maten. Jag försöker se till att jag får i mig näringsriktig och bra mat. Till dagens portion kålpudding åt jag en apelsin som efterrätt. Portionen ser kanske inte så stor ut, men jag ska åka iväg på Onsdagsträffen i eftermiddag och där bjuds det på kaffe och smörgås, så det gäller att inte vara alltför mätt. En granne ringde igår kväll och bjöd på skjuts, så jag slipper köra i dag.

Trevlig onsdag!

I vått & torrt

Igår var jag på revy på Rondo på eftermiddagen och det var ett par trevliga timmar, även om årets upplaga av Gotlandsrevyn, I vått & torrt, inte riktigt går att jämföra med de tidigare. Fast man kanske ska strunta i att jämföra och ta den för vad den är! Den nya ensemblen kan ju knappast bli en kopia av de "gamla rävar" som lämnat stafettpinnen vidare till dem. Ungdomarna presterade en hel del fina sång och dansnummer och även om en del sketcher blev lite för långa och uddlösa, så fanns det en hel del bra också.  Jag tror att om de vässar pennan lite till nästa år, så kommer det här att bli ett bra koncept.

När revyn var slut och vi skulle hämta ut våra ytterkläder blev det lite kaosartat. Det fanns bara två personer som tog emot nummerlapparna och delade ut kläderna. Bredvid mig stod ett äldre par, som blev enormt upprörda över att ingen tog emot deras nummerlapp. Mannen hängde sig in över disken och viftade med den och och kvinnan sa att: "Den här disken kan dom riva. Här är det ju ingen idé att stå."
"Men ni står ju på fel ställe" sa jag, "ert nummer är ju  inte här, utan längre åt höger."
"Det var här vi lämnade in kläderna och det är här vi ska ha ut dem" sa kvinnan, "men det är ju ingen som bryr sig om oss. Den här disken kan dom riva."
"Ni får vara snälla och lugna er", sa en av de som lämnade ut kläder när han passerade oss. "Vi är bara två stycken, vi hinner inte riktigt med."

Jag hoppas verkligen att jag inte såg lika hysterisk ut som de andra två. De fick ju sina kläder till slut och jag också och när jag kom ut upptäckte jag att det hänt en hel del på väderfronten sedan jag gick iväg till Rondo. Det blåste och snöade och var väldigt otrevligt. Det är tur att jag bara har en liten bit hem.

Det fortsatte att snöa under kvällen och vid tiotiden funderade jag på att gå ut och skotta, men latmasken slog till och det blev ingenting av med det. I dag gick det inte att få upp ytterdörren, men grannen ovanpå ryckte ut och tog bort snödrivan som låg framför den och sen hjälptes vi åt att skotta vår uppfart och vaktmästaren har plogat vägarna.

Igår var det kallt, men nu är det blidväder och det fortsätter att komma nederbörd, som enligt SMHI ska gå över i regn senare i dag. Då lär det bli halt, så det är skönt att man inte behöver ut och köra.

Svansträck passerar över Odvalds varje dag

Trevlig måndag!

I dag flaggar jag....

...för lillasyster Kerstin, som fyller 75 år. Hoppas att du får en fin dag, även om själva firande är skjutet på framtiden.

En vacker ros får du också!

Grattis Kerstin!

Hur gick det.....

...igår då?  Eva var här en stund på förmiddagen i dag och satt och pratade ett tag. Bland annat talade hon om att hon hade två karlar därhemma som fått storsnäuu och det vet ju alla hur det är när en karl blir förkyld. Och när det gällde gårdagen rapporterade hon, att om hon varit snabb hade hon säkert hunnit sadla Mr Faraway den lilla stund på förmiddagen som solen visade sig, så det finns hopp för år 2019 och det känns ju skönt att veta.

När hon gått städade jag av i köket och skurade köksgolvet och sen var det dags för lunch. Jag stekte pannbiff till gårdagens middag och hade rester kvar tills i dag, så matlagningen var fort avklarad.

I dag är det en riktigt härlig vinterdag och efter lunch gick jag ut på en promenad. Jag gillar ju inte halkan, men man får dra ner på takten och tänka sig för hur man sätter fötterna.

Sol,  -2º, ett tunt täcke nysnö och nästan vindstilla; det kan knappast bli bättre. När jag gick stigen genom Valleskogen ner mot Djurgårdslundsvägen, fick jag underhållning i form av trumsolon. Det var flera hackspettar som ville göra sig hörda. Om det nu inte var samma fågel som flyttade sig mellan träden förstås?

I ett av träden längs ån satt det en duva och ho-ho-ade. Nog är det härliga vårtecken när fåglarna börjar göra sig påminda, även om det givetvis ännu är mycket vinter kvar.

Warfsholms bageri hade öppet.
Uteserveringen är inget vårtecken precis, för stolar och bord  har stått ute hela vintern.

Hemma igen

Den här promenaden tar ungefär en timme om det inte blir för många prat- eller fotopauser, men i dag tog det lite längre tid eftersom det var så halt.

Trevlig lördag!

I dag gäller det att solen tittar fram

I dag har Pål och Paul namnsdag och förr kallades dagen S:t Pauli dag. Den här dagen gäller det att det blir soligt så länge att man hinner sadla en häst. Varför då?  Jo, om solen är framme så länge, kommer det att bli en fint år. Så sa alltid Åke i alla fall och så säger Allnakku, för enligt den, är det i dag Geiskdagen.  - Dagen då alla som tror på gammal vidskepelse, geisk, sadlar en häst då solen börjar skina, för att få veta hur året kommer att bli.

Eva till häst. Foto Edoardo
(Knyckt från Evas fb-sida.)

I Bondepraktikan kan man läsa om den här dagen:

Skin solen S:t Pauli dag klar, (25 jan.)
Det betyder visst ett fruktsamt år.
 
Men bliver det regn eller snö,
Då få vi ett medelmåttigt år se.

Men ser du mycket mörkt den dag,
Då må du hjärtelig till Gud ropa,
Och bedja honom om hjälp av all din nöd,
Att bevara dig från den hårda död,
Förty döden skall då mången förfära,
Att man ska och mång till kyrkogården bära.


Det är bara att hålla tummen för att det blir en stunds solsken i dag i alla fall. Alternativet låter inte speciellt trevligt. Just nu är det ganska mulet och någon enstaka minusgrad, men det blåser inte i alla fall, fast halkan gör att det inte är speciellt lockande att gå ut. Jag var på Kupan på ett medarbetarmöte igår kväll och det var ruskigt halt när jag gick hem. Det var tur att jag hade mina Yngsjöbroddar, så att jag kunde ta mig hem helskinnad.

Trevlig fredag!

Han saknas mig

Det är lite tunga dagar så här i jan-feb, men det är inte bara sorg och saknad, det är många fina minnen som dyker upp också

Här är vi på bröllopsresa - två dagar på Stora Karlsö

 I dag skulle Åke ha fyllt 91 år

Strömlöst i Hela Gotland

Det hade snöat lite i natt, men inte så mycket att det dolde gräset ens och när morgonmolnen lättade blev det soligt och fint. Jag hade några listor som skulle göra i ordning för SPF på förmiddagen, men när jag var klar med dem bestämde jag mig för att åka till Hemse och hämta föreningens program som Vuxenskolan meddelat var färdiga nu.

Det verkar som om mina Hemseresor är dåligt planerade, för är det inte slabbigt och slaskigt, så är det halt och besvärligt. I dag var det hårdpackad spårig snö, men trafiken gick i masiga 50-60 km/tim, så jag kände mig ganska lugn i alla fall. Förutom besöket på Vuxenskolan var jag på Högbyhallen och köpte toapapper. Ica´s toapapper är bäst tycker jag och Coop´s det absolut sämsta.

När jag kom tillbaka till Klintehamn åkte jag in till Suderviljan och köpte några rosor som jag åkte upp till Åkes grav med. I morgon skulle han ha fyllt 91 år.

Sedan fortsatte jag till Kupan, där jag var och lämnade av en närvarolista till "kortoxarna" som sitter där och spelar varje onsdag eftermiddag. 7-8 stycken brukar de vara.

När jag sedan satt vid köksbordet och åt en sen lunch med radion påslagen, skorrade det till i den och sen blev det tyst. Det var ännu ett av våra evinnerliga strömavbrott. Som tur var hade jag batteri i radion, så det var bara att koppla om och lyssna vidare och snart kom det ett sms om att det var strömlöst "i Hela Gotland".

Jag fattar inte varför de säger och skriver i Gotland. Det retar mig lika mycket varje gång. Det måtte väl ändå heta på Gotland. Man bor ju på en ö, inte i. Hur kan det vara att de som sitter och sänder ut meddelanden till allmänheten är så dåliga på svenska? I det senaste VMA-meddelandet som gick ut när det stormade över ön skrev man:  Mäd anledning av  osv..

Nu blev inte strömavbrottet i dag så långvarigt som tur var. Elen var nog borta i ungefär en timme, men redan efter en halvtimme var elementen nästa kalla och det började bli så mörkt att det nästan inte gick att lösa korsord. Jag funderade på att gå efter ett stearinljus, men då tändes lamporna igen.

Trevlig onsdagskväll!

Nu ska jag bara kolla stavningen en gång extra innan jag klickar på publicera. 😁

Man tager vad man haver...

Det snöar lite lätt, men det är inte speciellt kallt och SMHI pratar om regn, eller snöblandat regn. Jag har försökt snygga till mig lite, för i dag är det jobb på Kupan igen, men innan dess ska jag äta lunch.

Igår kväll gjorde jag en riktigt Kajsa Varg-soppa och jag har kvar av den, så lunchen är lätt fixad. Jag satt ju och läste igår eftermiddag och när boken var utläst kände jag att jag var hungrig, så då gick jag ut och kikade i kylskåpet, men det var ganska tomt. I alla fall fanns det ingenting som jag var sugen på.

Jag gör en soppa, tänkte jag och var inne på att öppna en förpackning Varma koppen, men finns det något tråkigare än det?

Ny titt i kylskåpet - jag hitta 1 potatis och 3 små morötter och en liten bit vitkål -  hmm... I frysen fanns det broccoli och ärtor och i torrskåpet hittade jag två buljongtärningar, en var fisk och en kött.

Båda åkte ner i en kastrull tillsammans med de skalade och sönderskurna morötterna,  potatisen, ett par matskedar fint skuren vitkål, lite broccoli och några ärtor. På med vatten och så fick det koka medan jag satt framför tv:n och såg ett avsnitt av Hemma igen. När grönsakerna var mjuka mixade jag alltihop. Det blev en väldigt mörkgrön och till utseendet ganska äcklig sörja, så ett nytt besök i kylskåpet krävdes och där hittade jag en skvätt mellangrädde och ca 1 dl creme fraische, i med det, en liten skvätt sherry och en ordentlig klick harrisa. Det blev jättegott! Kajsa Varg hade helt rätt när hon sa:"Man tager vad man haver".

Jag tänkte kasta ut de här tulpanerna i dag, men ur det här perspektivet är de ju ännu rätt vackra, så de får vara kvar någon dag till.

Nu är frågan om jag ska promenera till Kupan eller ta bilen? Det är halt, så det lutar åt att jag tar bilen och det knappa innehållet i mitt kylskåp gör dessutom att jag behöver ta en vända in på Konsum och proviantera. Så får det nog bli!

Trevlig tisdag!

Glöm mig - Skynda att älska

Det var kallt i morse, nästan -6º och det har varit mulet i stort sett hela dagen. Nu far det någon slags nederbörd i luften och temperaturen ligger runt nollan.

Igår läste jag färdigt Alex Schulmans bok om sin alkoholiserade mamma Lisette. Det är en bok som berörde mig mycket. De tidigaste minnesbilderna i  boken är försiktigt ljusa med två bröder i en lägenhet i Farsta, sommarhus i Värmland och solsemestrar i Spanien.

Men sedan förändras mamman. Hon stänger in sig i sovrummet, ligger till sängs och dricker i dagar, blir krävande och elak. Pappa Allan ser till att barnen är tysta, så att mamma får sova. "Mamma är så sjuk, ni måste vara tysta." Får hon inte lugn och ro kommer hon utrusande och gapar och skriker. Säger Alex något som hon inte gillar, straffar hon honom med att göra honom osynligt. Hon ser honom inte och hon svarar inte på tilltal. Om hennes missbruk är det förbjudet att tala. När släkten samlas för att titta på den vuxne Alex nyfödda dotter kommer mamman berusad, äter tårta med händerna och vägrar att ge barnet en enda blick. Efter det utvecklar Alex panikångest och han inser att 30 års tystnad måste brytas.

Genom 250 sidor kämpar Alex sig igeom det han har gemensamt med många barn till alkoholister, att försöka förstå hur en förälder kan välja alkoholen framför en själv och kanske också framför sig själva. Lisette Schulman gick till  slut med på att läggas in på ett behandlingshem och blev nykter, men förgäves väntade Alex på en ursäkt, ett tecken på att hans mamma var medveten om vad hon utsatt honom och hans bröder för. Ett förlåt, som han aldrig fick höra.

I dag laddade jag hem Skynda att älska, där Alex Schulman skriver om sin pappa och det är en helt annan bok. Så kärleksfull och så ömsint och med många anekdoter från den store tv-producentens liv.

Jag skrattade så att tårarna rann när jag läste beskrivningen av hur det gick när familjen fick den första ordbehandlaren och Allan skulle försöka använda den i stället för sin gamla Facit skrivmaskin. Han hamrade på tangentbordet till den stackars ordbehandlaren, så att tangenterna lossnade och det flög bokstäver över hela rummet och han svor och förbannade. Det slutade med att han återgick till sin Facit.

Jag har hunnit med halva boken; det har gått fem år sedan Allan Schulman dog och för första gången sedan han dog har Alex besökt sommartorpet, där de tillbringade alla sommarlov, men  han har inte kunnat förmå sig att gå in i faderns rum. Han har stått på tröskeln, men inte kunnat gå över den. Efter ett par dagar åker han därifrån och kontaktar då en terapeut. Det ska bli spännande att se vad terapeuten Leo drar för slutsatser.

Uppdatering kl 17.00: Nu har jag läst ut Skynda att älska också och Leo gjorde nog ett bra jobb med tanke på slutraderna i  den. ♥

 

I dag för 11 år sedan

                                                                                 

Måndagen den 21 januari 2008,  mycket växlande väder med risk för en skur då och då, ca 5º varmt.

Det är väl att vara optimist i överkant om man kallar den här tappra lilla vintergäcken, som jag hittade i trädgården idag, för ett vårtecken. 

Men även om det nog kommer både kyla och snö innan det går att prata om vår, så ger den hopp om livet.

Trevlig måndag!

Jag har dåligt samvete

Jag kom upp sent i dag också och jag vaknade med lite ångest. Jag undrade så vart bussen tagit vägen och om något upptäckt att det var jag som bara lämnat den mitt i vägen. Det var nämligen så, att på vägen till jobbet gick jag in på busstationen och tog en buss, alltså jag åkte inte buss, utan jag stal en. Vilket tilltag!

Jag körde Kung Magnus väg fram och skulle sedan svänga till höger in på Peder Hardings väg, men där var det ett vägarbete. Jag försökte dock ta mig förbi, men körde på en skylt och bestämde mig för att lämna bussen och gå till jobbet i stället. På hemvägen skulle jag kolla hur det gått med bussen, men då var den borta! Vem hade tagit hand om den? Det var gott att vakna, men jag har nästan lite dåligt samvete fortfarande. Hur kunde jag bara komma på tanken.......

Det blev ett sent morgonkaffe, men så fort jag kommit i ordning gick jag ut, för det är  samma strålande vackra väder den här söndagen, som vi haft de senaste dagarna. Blåsten är lite snarv och man får se upp för frosthalkan, men annars är det helt perfekt.

En av fördelarna med att bo på en liten ort är, att när man går ut på en promenad, så träffar man nästan alltid bekanta som man kan få en pratstund med. I dag blev det tre pauser eller rättare sagt två, för när jag stötte på den tredje bekantingen följdes vi åt en bit.

Vid Donnersparken gör Landa reklam för sina produkter,
men det var inte något vidare väglag för slädar i dag minsann.

Trevlig söndag!

Ny flytt

Det har varit ännu en solig och fin dag med temperatur runt nollan. Jag vaknade till ganska tidigt, gick upp en vända, drack lite vatten och gick och la mig igen. Det är ju lördag och då larmar inte mobilen förrän klockan halvnio.

Nu har jag just ätit en sen lunch, för när jag städat färdigt gick jag ut på en promenad. Det blev inte så långt i dag heller, för det var inte speciellt trevlig ute, men jag tog en vända in på Kupan och pratade med dem som jobbade i dag och så fick givetvis Konsum ett besök.

Titta så vackert de här tulpanerna åldras

Förmiddagen ägnade jag åt fredagsstädning, för igår blev det ingenting gjort och jag måste säga att det verkligen behövdes. Jag hann med det mesta innan Eva kom, för vi hade kommit överens om att genomföra en flytt i dag.

Jag har tröttnat på mammas doftranka och annonserat efter någon som vill ta över den och det ville Eva, så nu har den flyttat igen. Den börjar bli riktigt berest.

Jag köpte den till mamma i november 1996 när hon hade flyttat till Åvallegården och hon blev så glad över den. "Men Ingrid", sa hon. "Har du köpt en doftranka?"  Hon älskade dem och hade alltid något exemplar i sina fönster. Där, i det lilla rummet på Åvallegården som bara hade ett fönster, stod den tills hon gick bort i juli 2002 och då fick den flytta hem till oss på Stenstugu.

När vi sedan flyttade till Odvalds på hösten 2011 fick den givetvis följa med hit. Här har jag ju inte så många fönster och den tar väldigt stor plats, även om jag försökt beskära de då och då, för att den inte ska bre ut sig allt för mycket. Så jag har som sagt blivit rätt trött på den. Nu får Eva ta hand om den, men vem vet, den kanske hamnar på Åvallegården igen? För kanske blir det min slutstation också .......

Nästa generation tar över

Nu ska jag sätta mig och läsa i boken jag laddade hem igår, Alex Schulmans  Glöm mig. Jag började på den igår innan jag gick till Lokalen och den verkar också vara bra och den berör mig verkligen. Hans beskrivning av hur han och hans syskon upptäcker att mamma är konstig ibland och hur de rättar in sig och förhåller sig till den nya situationen, kan nog alla som haft en förälder som missbrukat känna igen sig i och när det är en mamma måste det vara extra svårt. 

Trevlig lördag!

Skogspromenad

Det är solsken i dag och någon enstaka minusgrad, så det borde vara ganska skönt ute, men det blåser. Jag gav mig iväg ut på en promenad på förmiddagen och hade tänkt gå ner på samhället, men den isande vinden fick snor och tårar att rinna, så jag tog  en sväng på Barkan i stället. Det är härligt att ha den här skogen och motionsspåret i närheten, både när det blåser och när det är för halt att gå på landsvägen.

Det var inte många som sökt sig ut i dag. Jag såg en man med en liten hund på avstånd, men det var allt.

Det är väldigt länge sedan jag var och tittade vid Rannarve Skeppssättning, så jag hade planer på att gå dit, men jag kom på andra tankar när jag kom fram till vägen där jag skulle ta till höger.

Den var inte speciellt lockande. Visserligen var det fruset men ändå....

Bakom de långa travarna med grot, som kantade vägen på båda sidorna,  var det ett jättestort hygge.

Jag ändrade raskt mina planer och fortsatte slingan på Barkan tills jag kom upp till Vallekvior igen. Det blev ju inte någon lång promenad, för Barkan är bara 2,5 km, men det är ju bättre än ingenting. Jag frös lite till en början med, men innan jag kom hem var jag ordentligt varm, till och med om händerna.

Nu är det dags för lite lunch och sen är det ett informellt styrelsemöte i Lokalen med bostadsrättsföreningen. Det är tätt mellan buden. 😊

Trevlig fredag!

Bränn alla mina brev

När jag gick till Lokalen igår kväll var det +6º och det regnade och det har regnat i dag också, men det har inte varit riktigt lika varmt. Just nu, klockan fyra på torsdagseftermiddagen är det 0-gradigt, så jag hoppas att gästerna som lämnade mig för en stund sedan kommer hem utan olyckor.

I eftermiddag  har jag haft fem damer från SPF på kaffe. De är sammankallande i våra kaffekommittéer och  vi skulle gå igenom listorna och prata lite om verksamheten. Det är en grannlaga uppgift att fördela arbetet inför mötena, så det fanns en hel del att diskutera.

När jag höll på och städade inför mötet i förmiddags plockade jag bort den här boken från soffbordet. Den fick jag i julklapp och jag tycker att den är väldigt bra. Jag har aldrig läst något av Alex Schulman förut och blev verkligen glatt överraskad. Vilken författare han är!

Om boken kan man läsa:

Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt. 

I BRÄNN ALLA MINA BREV väver Alex Schulman samman tre perspektiv till en berättelse som överskrider både tid och rum. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker han inte bara århundradets kärlekshistoria, utan även dess tragiska konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett möte i det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden

Han skriver om sina morföräldrar Karin och Sven Stolpe, om deras äktenskap och om Karins kärleksaffär sommaren 1932 med Olof Lagerkrantz. Jag blev alldeles fascinerad av historien och kunde nästan inte släppa boken. Två eftermiddagar underhöll den mig och jag kan inte låta bli att jämföra min lästakt med Sven Stolpes. Han läste tre böcker före frukost i stort sett varje dag. Han satte pekfingret högst upp till vänster på sidan och förde det diagonalt över den ner till höger hörn. Tio sekunder tog det för honom att läsa en sida och memorera den. Alex skriver i sin bok, att morfadern själv sade sig ha läst fyrtiofemtusen böcker.

Nu ska jag försöka få tag i boken Alex skrivit om sin alkoholiserade mamma, Karin och Sven Stolpes dotter Lisette. Glöm mig heter den.

Trevlig torsdagskväll!