måndag 21 januari 2019

Glöm mig - Skynda att älska

Det var kallt i morse, nästan -6º och det har varit mulet i stort sett hela dagen. Nu far det någon slags nederbörd i luften och temperaturen ligger runt nollan.

Igår läste jag färdigt Alex Schulmans bok om sin alkoholiserade mamma Lisette. Det är en bok som berörde mig mycket. De tidigaste minnesbilderna i  boken är försiktigt ljusa med två bröder i en lägenhet i Farsta, sommarhus i Värmland och solsemestrar i Spanien.

Men sedan förändras mamman. Hon stänger in sig i sovrummet, ligger till sängs och dricker i dagar, blir krävande och elak. Pappa Allan ser till att barnen är tysta, så att mamma får sova. "Mamma är så sjuk, ni måste vara tysta." Får hon inte lugn och ro kommer hon utrusande och gapar och skriker. Säger Alex något som hon inte gillar, straffar hon honom med att göra honom osynligt. Hon ser honom inte och hon svarar inte på tilltal. Om hennes missbruk är det förbjudet att tala. När släkten samlas för att titta på den vuxne Alex nyfödda dotter kommer mamman berusad, äter tårta med händerna och vägrar att ge barnet en enda blick. Efter det utvecklar Alex panikångest och han inser att 30 års tystnad måste brytas.

Genom 250 sidor kämpar Alex sig igeom det han har gemensamt med många barn till alkoholister, att försöka förstå hur en förälder kan välja alkoholen framför en själv och kanske också framför sig själva. Lisette Schulman gick till  slut med på att läggas in på ett behandlingshem och blev nykter, men förgäves väntade Alex på en ursäkt, ett tecken på att hans mamma var medveten om vad hon utsatt honom och hans bröder för. Ett förlåt, som han aldrig fick höra.

I dag laddade jag hem Skynda att älska, där Alex Schulman skriver om sin pappa och det är en helt annan bok. Så kärleksfull och så ömsint och med många anekdoter från den store tv-producentens liv.

Jag skrattade så att tårarna rann när jag läste beskrivningen av hur det gick när familjen fick den första ordbehandlaren och Allan skulle försöka använda den i stället för sin gamla Facit skrivmaskin. Han hamrade på tangentbordet till den stackars ordbehandlaren, så att tangenterna lossnade och det flög bokstäver över hela rummet och han svor och förbannade. Det slutade med att han återgick till sin Facit.

Jag har hunnit med halva boken; det har gått fem år sedan Allan Schulman dog och för första gången sedan han dog har Alex besökt sommartorpet, där de tillbringade alla sommarlov, men  han har inte kunnat förmå sig att gå in i faderns rum. Han har stått på tröskeln, men inte kunnat gå över den. Efter ett par dagar åker han därifrån och kontaktar då en terapeut. Det ska bli spännande att se vad terapeuten Leo drar för slutsatser.

Uppdatering kl 17.00: Nu har jag läst ut Skynda att älska också och Leo gjorde nog ett bra jobb med tanke på slutraderna i  den. ♥

 

I dag för 11 år sedan

                                                                                 
Måndagen den 21 januari 2008,  mycket växlande väder med risk för en skur då och då, ca 5º varmt.

Det är väl att vara optimist i överkant om man kallar den här tappra lilla vintergäcken, som jag hittade i trädgården idag, för ett vårtecken. 

Men även om det nog kommer både kyla och snö innan det går att prata om vår, så ger den hopp om livet.

Trevlig måndag!

11 kommentarer:

Monica sa...

Det är svårt att ens föreställa sig hur det måste vara att växa upp med en alkoholiserad förälder. Starkt gjort att skriva om det; det måste ha varit otroligt svårt. Och så många barn som har det så...
Här har temperaturen legat kring nollan hela dagen; på förmiddagen fick vi ett ymnigt snöfall och allt blev så vitt och ljust, men nu töar det och är grått igen!
Tänk att du hade en blommande vintergäck idag för 11 år sedan! Mina har jag inte sett ännu, här!
Ha det bra och gå försiktigt i halkan!
Kram, Monica

http://kraka.moah.se sa...

Glöm inte att läsa Bränn alla mina brev. Handlar om Alex morfar och den familj hanns mamma Lisette växte upp i och hade att förhålla sig till hela sitt liv. Skakande läsning.

Kram

Ingrid sa...

Svar till Kraka:
Det var den första jag läste. Det var verkligen skakande läsning.
https://ilevander.blogspot.com/2019/01/brann-alla-mina-brev.html

Ingrid sa...

Svar till Monica:
Tala om dålig på matte!!

Gunnel sa...

Det måste vara hemskt för barnen när en förälder missbrukar. Var hittar de trygghet då, tro? Kram

Znogge sa...

Alla böckerna är väldigt läsvärda och bra även om de inte behandlar lätta ämnen.

Kram och god kväll!

Syster Kerstin sa...

Det är nog många barn i vårt avlånga land som har liknande erfarenheter som Alex och hans syskon!
Men som någon mig närstående sa, det blir ändå”folk ” av de flesta.

Och oj vad man blir sugen att läsa böckerna !!!
Trevlig måndagsafton!

Susie på Stjärnarve... sa...

Nu när man är äldre så har man förstått hur vansinnigt bra man hade det som barn. Både Rolle och jag faktiskt. Vi var båda "enda barnet", fast jag hade en halvbror (mamma hade varit gift tidigare) men han var hela 15 år äldre och flyttade tidigt hemifrån.
Trots det blev vi aldrig bortskämda, vi fick t.ex. lära oss från tidig ålder att aldrig slarva med pengar och sköta sina åtaganden. Däremot var vi mycket älskade!
Alltså har man lite svårt att förstå när folk berättar om sina hemska upplevelser under uppväxten och stora problem med sina föräldrar.
Fast OK, min kusins mamma var otroligt törstig och skämde många gånger ut sig. Både inför min kusins kompisar, inför hela släkten och alla deras vänner. Men det var ju bara ibland man fick reda på vad som hade hänt och som barn förstod man nog inte hur hemst det var!
Man är ju vansinnigt tacksam för att man fick en sån härlig barndom och uppväxt!!
KRAM/Susie

http://kraka.moah.se sa...

Svar:
Jo, men det vet jag ju egentligen. Det var ju då jag fick idén att läsa Alexanders böcker. Ibland är jag lite virrig. Minst sagt.
Kram

Astrid sa...

Så många jobbiga livsöden det finns
Den vill jag läsa känner jag

Ingrid sa...

Svar till Astrid:
Gör det, alla tre böckerna är jättebra:
Bränn alla mina brev, Glöm mig och Skynda att älska. Alex Schulman är en duktig författare.