Framför mig i kön stod det några personer och man började diskutera det här med läkemedelsförmånen, som ju faktiskt gör det möjligt för de allra flesta av oss att kunna köpa ut den medicin vi behöver. Jag är dock väl medveten om att det finns de som inte har råd att hämta ut det läkaren har gett dem recept på, men de får väl ändå räknas till undantaget.
Det märktes klart att man var orolig över hur det ska bli med den svenska välfärden och någon undrade vem som "hittat på" det här med läkemedelsförmånen och vad händer om den nya regeringen tar bort den. I och för sig tror jag inte att någon kan eller vågar göra det, för vad händer då? Då blir det bara de rika och välsituerade som har råd med mediciner, övriga får försöka leva så länge de kan utan. Så kan det väl ändå inte bli?
 |
| Det är inte dåligt vad man kostar på sig, men jag skulle gärna använt de här pengarna till något annat. |
Det om detta!
10 kommentarer:
Jag kan inte tänka mig att någon skulle få för sig att ta bort den men visst, ändringar kan ske. Förr var astmamedicin gratis för barn men det är den inte längre. Någon oro tror jag dock inte gemene man behöver känna.
Kram och ha en fin kväll!
Om någon regering skulle få för sig det lär de absolut inte bli långvariga, så jag tror inte att vi behöver oroa oss, men som du säger, ändringar kan det säkert bli.
Kram
Nej nej, det tror jag inte ett ögonblick på! Hur skulle det se ut?
Jag har en gång i tiden suttit och skrivit ut läkemedelskort, även frikort för läkarbesök, ja innan dess taxerade vi läkarvårdskvittona och man fick tillbaka 3/4-delar av kostnaden. Nostalgi.
Solig fredagskram!
Hoppas verkligen att läkemedelsförmånen får vara kvar! Och att tandvård och ögonproblem ska ingå i högkostnadsskyddet!
Kram, Monica
Det finns all anledning att känna oro. Allt fler i vårt samhälle har inte råd att hämta ut sina mediciner och det där med att man kan få ta den på avbetalning är ju bara nys. Det görs en sedvanlig kreditprövning och oftast är det så att den som behöver avbetala sin medicin inte har en ekonomi som tillåter krediter.
Jag minns när astmamedicin var gratis för alla. Det finns fortfarande en del läkemedel, minns inte vilka, som är gratis. Men man diskuterar ständigt att ta bort den förmånen.
Jag vill ju påstå att det är en ren besparing att se till att människor har tillgång till sin medicin.
Jag minns en diskussion i fikarummet för så där en fem, sex år sedan då jag hävdade just det. Att det finns människor som inte har råd att hämta medicin som är ganska billig, men nödvändig, och att det i förlängningen leder till stora kostnader. Som vanligt fick jag mothugg för mina "vänsteråsikter". För så var det naturligtvis inte, klart folk har råd.
Nu hände det sig några veckor senare att vi fick in en man med så svår lunginflammation och andningssvikt att han hamnade i en respirator.
Det var en gammal man, etnisk svensk ifall någon undrar, fattig och bostadslös.
Han hade sökt för en besvärlig förkylning på primärvården, fått Kåvepenin (vanlig, billig penicillin. Tror en ask kan kosta runt någon hundring) utskrivet. Inte haft råd att hämta ut den och sedan blev han som sagt riktigt dålig.
Han låg cirka 5 dygn på intensiven, sedan okänt antal dagar på en vårdavdelning. Intensivvårdsdygn kostar, lågt räknat, runt 50 000 (femtio tusen) per vårddygn. Hade man gett den här mannen en ask penicillin gratis hade samhället sparat minst en kvarts miljon. Sen tillkommer ju det personliga lidandet, men det finns ingen prislapp på.
Efter den här händelsen kom många av dem jag jobbade med till mig och sa "NU förstår jag vad det var du pratade om".
Jag tror att det kan vara svårt att föreställa sig hur många har det om man aldrig möter de här människorna. Det är nog också svårt att sätta sig in i fattiga människors villkor när man själv har en månadsinkomst som motsvarar en årspension för en fattigpensionär (jag tänker då på riksdagsarvode vs garantipension).
Jag tycker att vård, även tandvård, ska vara såpass billig så folk har råd. I vårt land får ju alla kropps- och psykvård oavsett inkomst, men tandvården är en stor ojämlikhetsfaktor. En där klyftorna ökat. Läkemedel kan tyckas billigt, högkostnadsbeloppet ligger väl någonstans runt 2000 kronor per år. Men för den som är fattig är det mycket pengar. EU:s fattigdomsgräns är i år 12 100 kronor/månad. garantipensionen är 8076 kronor för ensamstående och 7204 kronor per person för gifta. Garantipension ges i minskande belopp till den som har en pension under 11 650 kronor. Man fyller alltså upp till det beloppet. Om man har någon intjänad pension, annars får man klara sig med garantibeloppet. Nämnda belopp är FÖRE skatt.
Många kvinnor i nuvarande generation har varit sk "hemmafruar" eller hjälpt sina män i deras företag. De är många och de är fattiga med bara sin garantipension. Det är så mycket vi inte ser, eller väljer att inte se, somm finns där bakom människors stängda dörr. OM de ens har en dörr... Det finns anledning till oro.
Vill också önska dig en trevlig helg och fina höstdagar.
Kram
Många olika former av ersättning har det funnits. Det upptäckte jag under mitt googlande.
Kram
Absolut ska tandvård och ögonproblem ingå.
Kram
Tack för din lärorika kommentar. Jag vill bara göra ett litet tillägg när det gäller tandvården som många helt enkelt inte har råd med. När jag jobbade fanns det unga ensamstående mammor bland mina arbetskamrater, som hellre lät tandläkaren dra ut en trasig tand än att betala mer kostnaden för att få en t ex en rotfyllning och kunna behålla tanden. De kunde helt enkelt inte betala. Det kallar jag inte välstånd!
Kram
Ja, visst kan det och det är tyvärr inte alla som har råd att hämta ut sin medicin förrän lönen kommer vilket är bekymmersamt.
Skicka en kommentar